Kyrkoherdar:

3. Nicolaus Magni, 1602-22. Född i Källeryd, son till bonden Måns Jönsson i Älghult. Enligt ett av sexmännen i Åsenhöga och Källerö 7/6 1618 utfärdat intyg hade M. sedan 4 år tillbaka varit mållös och levde i sådant armod, att han ej hade råd att avlöna kaplan utan bestred tjänsten med sin son. (Eckl. saml., RA). I ett vittnesmål 1663 säges det om M., att han var "en menlös och enfaldig man, som ej tog sig mycket utav marken och på sistone så utarmad och fattig blev, att de hava, efter socknemännens berättelse, uti för samlingarna gått omkring i kyrkiorne med pungen för honom att hjälpan något till underhåll i sin armod och eländhet. (Västbo domb. s. å.). "Var citerad för lönskaläge men sköt en kattlo i Älmås äng, gav den åt vederbörande och slapp ansvar." (Wgrn). Död 1622.

4. Jaeobus Andreæ 1623-27. Född 1564 i Bockebo, Åkers församling, och blev kh. här 1623. "En stor, stark och sträng man." Var utsatt för så mycken förföljelse av en bonde i socknen, att han både på predikstolen och vid altaret bar med sig en "rävekäpp" till sitt försvar. Vid ett barndop blev han av denne man så illa slagen, att han miste tänderna och blev mållös. Då han strängt bestraffade ett tjuvband, nedrycktes han från predikstolen och blev illa hanterad. Våldsverkaren dömdes att genom avhuggning mista högra handen, som fattat i prästen. (Västbo domb. 1632 Arch. Smol.). Död den 29 sept. 1657.

5. Birgerus Erlandi Colliander, 1657-83. Född i Femjö 1607, son till kh. Erlandus Nicolai. Enligt en gammal prästkrönika i kyrkoarkivet (citeras i det följande Pk) skall fadern varit född i Mo i Åsenhöga och sonen tagit sitt tillnamn efter Moklint, lat. collis jfr vid Femsjö s. 75. Compastor (v. pastor) hos företr. 1644 (innehade prästgården till hälftenbruk), kh. här 1657. "En liten, undersätsig man, god och omgängsam. Hade många tvistar med säteriet Broddhult om ägor. Mycket förmögen och ägare till flera hemmansdelar i socknen skänkte han och hustrun till kyrkan nästan all hennes skrud. (Pk). Död den 16 juli 1683.

6. Zacharias Colliander, 1683-1706. Son till företr. Skol. i Växjö 1655. stud. i Uppsala 1666, komm. i Almesåkra 1675 och i Källeryd 1678, tilltr. 1679, kh. här 1683, tilltr. 1684. "En lång, smärt man, enfaldig och välmenande. Han var till i så kallade trolloväsendets tiden och berättas även, att han påskedagsmorgon 1704, då han skulle rida till Källerö, på Götarps åbro mötte en hustru Elsa i Mo, ridande på en varg, och ifrån den stunden skulle han fått svinsot". (Pk). Död den 3 okt. 1704 och begraven den 21 jan. 1705 av biskop Cavallius med likpredikan över Ps. 39: 9.

7. Petrus Ingermarsson Lacander 1706 -09. Född i Skatelöv 1675, bondson från Sjöby (lat. lacus sjö, varav tillnamnet). Skol. i Växjö 1684. stud. i Åbo 1694. disp. 1696 (de veritate, sanctitate & perfectionis singularitate religionis. p. X, pres. A. Hasselquist), prv. 20/4 1700, bataljonspräst vid Kronobergs regemente 1703, tjänstgjorde vid armén i Polen, kh. här (utan prov och val) 1706. "Brukade som krigspräst moustascher, var en övermåttan stor och välväxt man, oblyg, så att han ansåg höga och låga lika. Stark både i predikande och sjungande. Det berättas ock av de gamle, att han och dess comminister Hagelman, lika i växt, tänkesätt och ämbetsgåvor, voro så goda vänner, att de nästan alltid vistades tillhopa antingen i Åsenhöga eller i Näs. (Pk). På hans och hustruns grav på (gamla) kyrkogården ligger en stor järnhäll, förfärdigad på Huseby bruk efter föranstaltande av mågen Hasselbaum. Till text för sin likpredikan hade L. valt Ps. 119: 116-17. Död den 15 (enligt gravhällen 19) maj 1709.

8. Petrus Quast, 1710-42. Född i Voxtorp 1672, son till klockaren Måns Svensson Quast i Drömminge Norregård och Ingeborg Gummesdotter. Stud. i Uppsala 1700 och i Åbo 1704, prv. 9/5 1706 till huspräst hos friherrinnan Brita Kruus, erhöll 1709 samma befattning hos grevinnan Christina Oxenstierna, kh. här (utnämnd av regeringen utan prov och val) 1710, prost 1737, "Var till växten av medelmåttig storlek, mycket corpulent, till utseendet vacker och en ganska belevad man samt i världsliga mål mycket kunnig. Var ledamot i committén, då Värnamo förening upprättades. Lät ånyo bygga Åsenhöga kyrka år 1729. Var stark jordbrukare och hushållare, rik och förmögen. Mycket slät och medelmåttig präst." (Pk). Död den 16 dec. 1742.

9. Magnus Gislow, 1744-73. Född i Södra Solberga den 1 sept. 1703, son till bonden Per Månsson och Elin Eriksdotter i Gislagård. Skol. i Växjö 1718, stud. i Lund 1731, disp. 1735 (rabbini don jischach abarbenelis in Jesaiæ prophetæ cap. II, 2-4, comm. lat. vers. ac notis illustratis, p. II, pres. N. Stridzberg) och 1737 (da usu pneumatices in adstruendo moralitatis fundamento, pres. N. Lagerlöf), prv. 12/8 sistn. år, magister 1738, kh. här 1744, respondent vid prästmötet 1746. "Var en liten, corpulent: man med ett häftigt och strängt sinnelag, isynnerhet inom eget hus. Nogräknad och stark hushållare. Vart rik och förmögen. Hade starkt målföre och en dundrande lagpredikant. Var icke i några avseenden rådig emot sitt pastorats ledamöter. Genom sin egen oförsiktighet bortsåldes i hans tid halva stommen till krono. De 8 sista åren av sin levnad var han mycket svag och mjält sjuk." (Pk). Död den 3 maj 1773.

10. Abraham Almén, 1774-1804. Född i Allmundsryd den 5 jan. 1722, son till bonden Håkan Abrahamsson i Bjällermåla. Skol. i Växjö 1734, stud. i Lund 1745, prv. 30/8 '1751, komm. i Källeryd 1763, tilltr. 1764, kh. här 1774, prost 1784. Död den 12 juni 1804.
A. tog sitt tillnamn efter en stor alm och ett enträd, som växte på födelsegården. Mycket sjuklig i barnaåren sattes han av föräldrarna i Växjö skola, där han från sitt adertonde år uppehöll sig med konditioner. "Brukade aldrig riset vid undervisningen, men ehuru hans anletsdrag i sig själv voro behagelige, verkade dock hans uppförande och allvarsamma blick så starkt på lärjungarne, att han förvärvade fullkomlig aktning, ren kärlek, förtroende och läraktighet." Bland hans lärjungar var i 7 år Håkan Sjögren, vilken städse med tacksamhet mindes sin av A. erhållna fostran. "Om din far icke tagit mig i sin vård, hade det aldrig blivit något av mig", yttrade S. ofta till A:s son Johannes. Väl hemmastadd i de döda språken, särskilt grekiska och latin, behövde A. vid under visningen i dessa sällan någon bok men kunde likväl rätta discipeln och uppläsa långa meningar av texten utantill. Efter skedd prästvigning blev A. adjunkt hos Magnus Gislow, och med undantag av 1/2 år, då han biträdde prosten Gumælius i Moheda, tjänstgjorde han sin övriga tid som präst i Åsenhöga pastorat. Vid val till besättande av Nöttja komministratur erhöll han röstmajoritet, men klagomål anfördes och valet upphävdes. A. valdes ånyo, men då man även nu klagade, avsade han sig frivilligt tjänsten och fortfor med sin tjänstgöring hos Gislow. Mycket vistades han under denna tid som sällskap hos frih. Svante Horn på Källerö. tills denne 1756 avled. Bliven sin svärfaders efter trädare i annexförsamlingen drabbades han året efter sitt tillträde av en stor olycka; alla husen på bostället Näs ned brunno, och så gott som hela hans egendom förstördes. Tack vare församlingsbornas väl om sin far skriver sonen och efterträdaren, att han "var en ljuvlig evangelisk predikant, hade ett ganska behageligt utförande och lätt för att bereda sig." Även gjorde han sig känd som en mycket god sångare. Av domkapitlet erhöll han förtroendet alt granska den nya översättningen av Pauli första brev till Timoteus, ett uppdrag, som han utförde med sådan skicklighet, att han hedrades med prosttiteln. För sitt pastorat var han en utmärkt styresman; särskilt vårdade han sig mycket om kyrkorna och deras reparation och prydnad. Till Åsenhöga kyrka skänkte han det mesta av skruden, och då templet 1785 invändigt pryddes med målning, underhöll han målaren på sin bekostnad. En vacker ringmur lades 1789 kring hela kyrkogården.
Av sina åhörare var A. mycket älskad. Alla kände hans redlighet, och ingen ville gärna handla honom emot. Om så skulle vara, tystade han strax motståndaren med sin allvar samma blick. Sträng mot sig själv var han skonsam mot andra. På rikedom satte han ej värde och eftergav icke sällan sina rättigheter. Då på sockenstämma 1798 fråga upp kom om den förfallna prästgårdens nybyggnad, yttrade han: "Jag låter mig vårda om kyrkorne. Prästegårdsbyggnadsbullret tager jag icke på min ålderdom. Jag är nöjd i min tid med mine företrädares kojor. I slipper att betala huseröta, och om jag skulle låta bygga, så vore det icke till pass åt en kanske nymodig efterträdare." Trots sin eftergivenhet i ekonomiska ting studerade han 4 söner till präster och dog skuldfri. I sitt hus var han mycket god och kärleksfull, jollrade med sina små barn och uppträdde som en fader för sitt tjänstefolk. Han nämndes aldrig med annat namn än "kära far." '"Vid hans död", skriver yngste sonen, "hördes allmänt denna dödsklagan: Gråt Åsenhöga folk, Almén är icke mer, hans röst har tystnat nu i hyddor och i tempel, han som dig lärde med exempel i graven stigit ner hördes detta klagoljud: Om vi till vårt altar kalla, vi aldrig få igen vår Abraham Almén. Ännu då någon nu 27 år efter hans bortgång i något sällskap kommer att nämna prosten Abr. Alméns namn, ser man på dem, som minnas honom, en tår glänsa i ögonen. Och ännu säga de ålderstigne: Gud vet, hur det var vurit, vi höllo så möet av kära far, men vi hade en farlig skogge för honom." A. hade en smärt, reslig gestalt, fulla 3 alnar i längd, men lutade något, då han gick. Ansiktet var trindlagt med stora blå ögon och i yngre år hår, som längre fram blev snövitt och täcktes av en kalott. Peruk, som då var påmodet, brukade han aldrig. Sin gravplats hade han valt i Källeryd, men på begäran av Åsenhöga socknemän begrovs han jämte sin hustru i därvarande kyrkas kor, mitt för alla rel. Hans 4 söner buro honom till griften, medan "en hemsk dödsklagan förspordes ibland den talrikt församlade folkskaran från flera angränsande socknar. Åt sin komminister Mellin hade han uppdragit att hålla likpredikan över sig och sin hustru. För den förra hade han till ingångsord valt. Rom. 10: 1 och till text Fil.-br. 2: 12, för den senare Jer. 3 l: 3 och Luk. 10: 12. (Pk; Hemb-kal. 1927).

Johannes Almén

11. Johannes Almén, 1805-49. Son till företr. Skol. i Jönköping 1786, stud.i Lund 1789, disp. 1792 (specimen lexici eruditorum scanensium, II p. XXXVII, pres. G. Sommelius) och 1794 (de unctione Christi a Maria facta, Joh. XII: 1. sequ., p. 1. samme preses), prv. 22/11 1795, magister 1796. pastoralex. 1802, kh. här 1805, tilltr. 1806, prost 1820. jubelmagister 1847. Död den 22 febr. 1849.
Under sin studenttid hade A. i 5 år kondition hos den ansedde prosten Jöns Hjort i Skurup och undervisade där dennes systerson, den som flitig författare kände, tidigt avlidne Jöns Erik Angelin. På så sätt kunde han utan att allt för mycket betunga sin fader fullborda sin filosofiska grad. Vid sin sacerdofalpredikan i Växjö domkyrka hade han till ingångsspråk: "All högmodig hjärtan äro I Herranom en styggelse" och till ämne: "Det i människohjärtat rådande högmodet såsom upphovet till allt fördärv" Efter ordinationen blev han adjunkt hos sin fader, som han biträdde till dennes död. "De voro", säger A:s minnestecknare C. E. Bexell, "så oskiljaktige, att ingenting kunde glädja den ene, då den andre var borta. Till och med då skilsmässan icke räckte över timman, var den dock tillräcklig att å båda sidor vålla missbelåtenhet och oro. Det var Gamla testamentets Abraham och Nya testamentets Johannes, som ömsevis mindes eller väntade varandra. De följdes åt som skuggan följer kroppen; de bodde i samma enstaka rum, läste och skrevo vid samma bord och njöto den nattliga vilan i samma säng och under samma täcke." Sedan A. 1805 genom församlingarnas enhälliga kallelse blivit sin faders efterträdare, trädde han i äktenskap med sin förre discipels syster, mamsell Angelin i Skurup. Trolovningen hade ingåtts under A:s informatorstid, men de båda unga hade därvid lovat varandra, att därest A. ej inom 10 år vunnit befordran och bärglig inkomst, skulle de ömsesidigt vara frikallade från de givna löftena i mars 1795 hade A. lämnat Skurup, i febr. 1805 blev kh.-valet i Åsenhöga lagståndet.
Att vid 33 års ålder få tillträda en kh.-tjänst, var vid denna tid ovanligt i Växjö stift. A:s befordran väckte över allt uppseende och på några håll missnöje. Då han den 24 aug. 1806 i närvaro av bl. a. 15 präster blev installerad, talade biskop Mörner över ordet.: "Ingen förakte dig för din ungdom och själv hade han till ingång för sin predikan valt Ps. 39: 10: "Jag vill tiga och icke upplåta min mun, men du, Herre, skall väl görat." A. säger i sina anteckningar, att biskopen liksom tog sig an honom och var hans befordrare varför han på honom tillämpar Syr. 39: 13: varder av mig aldrig förgäten, och hans namn bliver evinnerligen. Till sitt valspråk i församlingsarbetet tog A. orden i 1:a Kor. 10 v. 33: "Såsom ock jag i allting är allom till vilja, icke sökandes min utan mångsmans nytto, att de många varda salige." Hans minnestecknare vitsordar, att A. under sin krafts dagar för sina åhörare var allt i alla, och fortsätter: "Det var ingen omständighet, ehuru obetydlig och i övrigt för honom främmande, i vilken han icke tillät, att man begärde hans råd och undervisning, huru man borde skicka sig. Ja, hans tillgänglighet var så stor, att man slutligen icke åtnöjde sig med råd och undervisning utan man fordrade bestämd handläggning och personligt biträde för utförande av de mest enskilta angelägenheter. Han skulle vara domare i alla tvistigheter, läkare emot alla krankheter, författare av alla avhandlingar, medlare i alla överenskommelser, långivare åt alla behövande, gäst vid allas bord, frikostig värd för alla besökande och självskrivet ombud i alla mål, som skulle avslutas på avstånd från hemmet. Det fordrades ej blott ovanlig drift och arbetsförmåga att räcka till åt alla utan även lika ovanlig tålsamhet och människokärlek att icke av de många besvärligheterna bliva alldeles uttröttad."
I många avseenden röjde A. en stor ordnande förmåga.I Källeryd ombesörjde han betydliga kyrkoförbättringar och nybyggde på Åsenhöga prästgård nästan alla husen. En del av dessa hade uppförts 1606, andra 1702, och ladugården var så gammal,att ingen kände dess ålder. Sedan han i det längsta sökt skona pastoratet, måste han skrida till verket, enär byggnaderna voro så gott som nedruttna. 1810 nybyggdes ladugår den på ny plan, 1821 hela mangården på den gamla platsen. Det var en dryg kostnad för pasforatet men även för pastor, ty skriver han "hans hjärtelag tillät, honom icke att utarma sina församlingar." Genom en 1819 på hans initiativ företagen uppmätning av prästgårdens ägor vann denna icke ringa tillökning i areal, varmed även de från 1560-tal bestående tvisterna med Broddhults säten upphörde. Vid flera inträffande missväxter ordnade han undsättningsanstalter, så att den fattige icke nödgades sätta sin framtid i pant för ögonblickets räddning.
För ortens viktiga binäring, ståltrådstillverkningen, skaffade han avsättning, så att en extra inkomst till skatter och spannmålsinköp årligen kom befolkningen till godo. Sedan de flesta hemman i hans tid blivit enskiftade, blev sädesprodnktionen på många gårdar fördubblad. Till pastoratets folkskolor donerade han 333 rdr 46 sk. b:co, varav årliga räntan skulle användas till inköp av böcker åt fattiga barn.
Företrädesvis ägnade dock A. sin omsorg åt förbättrandet av de enskilda församlingsmedlemmarnas tänkesätt, seder och villkor. För att nå detta mål umgicks han dagligen med sina sockenbor och eftersträvade likhet med dem i vanor, i tal, i kläder och åtskilliga andra vardagliga förhållanden. Med sitt utomordentliga minne kände han till punkt och pricka varje persons levnadshistoria, förfäder och släktförbindelser jämte mycket mera. Sockenbornas namn, födelsedata o. d. voro så inpräntade i hans minne, att han härför aldrig behöv de rådfråga kyrkoböckerna. Genom denna nästan till allvetenhet gränsande känndom om sitt folk vann han ett stort per sonligt inflytande och ett odelat förtroende. Någon egentlig opposition mot hans person eller patriarkaliska styrelsesätt förekom icke, åtminstone ej under hans krafts dagar.
Liksom det av Ödmann skildrade wieselska huset i Vislanda var Åsenhöga prästgård före nybyggnaden 1821 "ett överjordiskt Herculaneum." Ett besök där 1817 omtalar C. E. Bexell sålunda: "Den ankommande förvånades redan vid prästhusets yttre utseende. Det utgjordes av en uråldrig byggnad under torvtak och med fönsterrutor i duodes, försedd på flera håll med irreguliära tillbyggnader och varje tillbyggnad försedd med sin särskilda skorsten. En av tillbyggnaderna höjde sig i fyrkant, liksom ett torn över det hela; den omslöt adjunktkammaren och utmärktes av husfolket med namn av "Paradiset." Anordningen inomhus förekom den besökande icke mindre anmärkningsvärd. Vid inträdet i den stora vardagsstugan fann han -för att blott hava beskrivit dess ena långsida- närmast intill dörren bakugnen med sin så kallade gruva och framom denna en hög och vid eldstad. Näst därintill befann sig mjölkskåpet och längst fram i rummet på samma sida stod matskåpet. Under fönstret mitt emellan de bägge skåpen befann sig den så kallade gallbänken, rummets förnämsta plats, och framför denna stod ett långt, klumpigt bord av ek, som sannolikt icke oftare än varje fjärdedels sekel varit rubbat från sin plats. Den besökande kom ifrån sin då varande tjänstgöringsort, Jönköping, och iakttog såväl till klädedräkt som ordalag och sätt att skicka sig tidens vanliga bruk vid uppvaktningar men blev därvid betraktad med blickar föga mindre förvånade än de blickar han själv fört med sig inom dörren. Efter ett ögonblicks tystnad yttrade käre far i Åsenhöga: "Här, min bror, vet man icke av något krus". Den främmande är hemma i huset, så snart han stigit inom dörren. Och med denna enkla ceremoni voro vänskap och broderskap knutna för mer än 30 år på denna sidan om graven och för en hel evighet på dess andra sida. Efter några stunder utbreddes en duk över så stor del av ekbordet, som gästernas antal fordrade, och käre far tog sin plats vid bordsändan med sin vanliga träsked och sin förbehållna rättighet att äta ur fatet, vilken rättighet även erbjöds åt vilken av gästerna, som ville sig därav begagna. På ett mindre bord vid andra sidan av rummet var även mat framsatt, omkring vilket tjänstfolket med gårdsdrängen till anförare intog sina ställen. Ingetdera matlaget lät sig av det andra störas eller oroas; det lände tvärtom till inbördes trevnad att då enskilta samtalsämnen vid ettdera av borden tröto, började samtalen i stället att växlas bägge borden emellan. Så ur gråa ålderdomen bibehållna, enkla, flärdfria och godmodiga voro vardagssederna i Åsenhöga. Om husfadern i denna prästgård yttrar Bexell vidare, att naturen utrustat honom med en i ögonen fallande behaglig yttre gestalt, ett intagande, okonstlat väsende och en lätt, lekande umgängeston. Den som en gång sett honom, glömde icke de talande anletsdragen, den själfulla blicken, den stolta, resliga växten, den levnadsfriska hyn och hans glada, fromt skämtsamma infall. Aldrig brydde honom andras tycken och omdömen utan han var sig själv nog, åt med för nöjsamhet sitt grova bröd och bar sin grova klädnad. Hans hustru, med vilken han levde i ett sällsynt lyckligt äktenskap, hade fått en för den tiden ovanligt vårdad uppfostran; hon var, säger samme minnestecknare, "hemmastadd i vad Sveriges vitterhet hade skönast, dess tonkonst mest hänförande, dess seder okonstlat och behagligt, dess språk djuptänkt och dess gudstjänst högtidligt." Juldagen 1834 drabbades A. av olyckan att förlora synen; medan han stod på predikstolen, tycktes ljusen slockna för hans blick, och det blev mörkt för hans ögon. Detta oaktat fortfor han ännu en tid att med hjälp av sitt oerhörda minne förrätta alla ämbetsåligganden. På några håll uppstod missnöje häröver, och bergsfogden Strömbom på Nissafors klagade hos domkapitlet över att A. ej ville taga adjunkt, förrän hans äldste son kom från Uppsala. Om anledningen till klagomålen skriver Nordin till Tegnér 2/4 1836: "Kan väl hända, att kära Far velat kvarhålla gamla bruk från farfars tider och konungsliga härskat. Grannpastorer ha genom brev visat sig vara bekymrade över de ankommande prästbetygen, som skrivits av prosten Alméns snälla dotter Petronella. Husförhörs böckerna lära ej blivit omskrivna på lång tid, men gubbens goda minne lär uppfylla bristerna. Prostens yngre son, som studerar i Lund, har i sommar ofta predikat och även på skånskt vis gjort altartjänst. Husförhören lära hållas vart annat år. Och det lär nog äga grund, att de hållas i julhelgen." Även sedan A. 1836 fått sin äldste son till adjunkt, predikade han ofta själv och förrättade barndop och begravningar. "Gubben säges fast blind han är, ofta predika, då sonen läser texten", skriver Nordin 1/1 1839. Allteftersom åldern tog ut sin rätt, överlämnade han hela pastoralvården i sonens händer. "Kära far i Åsenhöga är tålig med sin blindhet och sina sjuka ben. Hans son styr pastoratet klanderlöst", meddelar Nordin i ett brev av 2/1 1845. s. å. hade A. sorgen att förlora sin hustru. Han tjänstgjorde i kyrkan ännu några gånger, sista gången fjärde böndagen 1847, då han predikade, sittande på en stol i koret. Knappt 1 1/2 år därefter avled han i en ålder av nära 76 år. Jordfästningen förrättades den 30 mars 1849 av hans forne komminister C. E. Bexell, som höll likpredikan över de av A. valda orden i 2 Mos. 2: 22 och Dav. ps. 119: 53. (C. E. Bexell: Likpredikan över prostinnan Christina Elisabeth Almén, född Angelin, Jönk. 1845, och över prosten Johannes Almén, Växjö 1849: Joh. Alméns prästkrönika i Åsenhöga kyrkoarkiv; Brev till Tegnér, LUB). A. och hans hustrus porträtt i olja, tillhöriga fru Emilia Boustedt, Stockholm, äro reproducerade i Hemb.-kal. 1927 (se uppsatsen A1m i i s. 96 ff.).

Gift
8/9 1805 med Christina Elisabet Angelin, f 1.6/4 1772, död 10/4 1845, dotter till kh i Skurup, Malm. L, Jonas Angelin och Elisabet Wibeka Hjort.

Barn:
- Abraham, f. 5/8 1806, död. å.
- Elisabet Wibecka, f. 8/41 1807, död873, gift 1828 med kaptenen vid Södra skånska infanteriregementet Samuel Henrik Ljungman.
- Maria Petronella Christina f 22/ 1808, gift 1837 med brukspatronen Anders Wingård (om honom se Rgn: Västbo, s. 948.
- Abraham f 8/1 1811, kh. i Kulltorp.
- Matilda Catharina, f. 7/4 1812. död s. å.
- Jonas Gerhard, f. 7/4 1814, kh. i Björkö.
- Mathilda Catharina,, f. 7/4 1814,död s å.
Tryckt skrift: Teser för pastoralexamen. Växjö 1802.

12. Johan Anton Pontén, 1849-61. Se kh. i N. Sandsjö.

J. Strömbom

13. Johan Strömbom, 1861-75. Född i Hovmantorp den 20 dec. 1814, son till bergsfogden på Lessebo Gustaf Strömbom och Maria Catharina Friberg. Stud. i Uppsala 1835, dimissionsex. 1837, prv.13/8 s. å., komm. i Källeryd 1840, tilltr. 1841, pastoralex. 1846, kh. här 1861, tilltr. 1864.
Hade genom tilltalande predikogåvor och sin sköna altarsång goda yttre förutsättningar för den prästerliga tjänsten. Såväl härigenom som för sitt välvilliga umgängessätt mot församlingsborna vann han dessas aktning och tillgivenhet. Plågad av ekonomiska bekymmer tog han sig emellertid det orådet före att söka någon lindring och glömska i grumliga källor, därunder hemfallande åt levnadsvanor, ägnade att väcka sorg i den husliga kretsen och anstöt inom församlingarna. En mitt i högsommaren under pågående husförhör ådragen förkylning förde honom efter få dagars sjukdom i döden. Den efterlevande frånfallna familjen omfattades av sockenborna med varm välvilja och hjälpsamhet. (Skrifft. meddel.). Död den 12 juni 1875.

Gift
i S. Sandsjö 49/3 1841 med Gustafva Amalia Löndahl, f. 5/12 1819, död 11/7 1897, dotter till v. kronofogden Jacob Löndahl och Lovisa Charlotta Brandt.

Barn:
- Maria Charlotta, f. 7/1 1842, död 2/7 4923, gift med handlanden Janne Hammarlind i Gislaved.
- Johan Gustaf Albert. f. 18/10 1843, lantbrukare i N. Amerika, död.
- Jakob Vilhelm, f. 7/12 1845, kuvertfabrikant, död Åsenhöga 16/6 1918
- Anna Emilia Gustafva, f. 14/12 1848, död 17/12 1855.
- Ida Elise, f. 10/4 1850, död 17/10 1857.
- Fredrik Theodor, f. 22/2 1853, död 22/10 1857
- Carl August, f. 7/12 1855, död 20/10 1857.
- Emilie Ida Teodolinda Carolina, f. 9/11 1858, gift med kh. i Ryssby Gustaf Söderlund.
- Axel Magnus Henrik, f. 30/12 1860. lantbrukare i N. Amerika, lever 1931.

Tryckt skrift: - Teser för pastoralexamen. Växjö 1846.

J Boberg

14. Johannes Boberg 1876-1900. Född i Agunnaryd den 20 sept. 1820, son till hemmansägaren Jonas Månsson och Karin Bengtsdotter. Stud. i Lund 1843, teor. teol. ex. 1844, prakt. teol. ex. 1845, prv. 16/11 s. å. komm. i Vrå 1856, tilltr. 1858, pastoralex. 1872, kh. här 1876, tilltr. 1880. Död den 30 mars 1900.
B. var en uppoffrande och nitisk själasörjare och predikant. I yngre år vann han rykte som framstående andlig talare, detta både genom ett vinnande utförande och förkunnelsens gedigna innehåll, som ofta kläddes i en viss gammaldags vältalighet. Hans predikan var företrädesvis undervisande och uppbyggande. På dess nedskrivande nedlade han mycket arbete. I sitt förhållande till olika tänkande var han fördragsam och förvärvade sig många vänner bland de frikyrkliga utan att svika sin bekännelsetrogna övertygelse. Han hade en vacker tenor och var en färm expeditionskarl, Som skrev utmärkta protokoll.
Som människa har B. betecknats som "en rätt israelit utan svek." Anspråkslös nästan till överdrift var han å andra sidan ganska ömtålig om sin värdighet, såvida han märkte, att någon trängde för hårt inpå. Fastän han i umgänget med församlingsborna ej sökte göra sig gällande, förstod han dock att inge respekt, både för sin person och sin mening. Mot främlingar var han mycket reserverad och stiftade ogärna nya bekantskaper. Med trofasthet och värme bemötte han däremot alla gamla vänner. Ett karaktärsdrag, som kanske missförstods av utomstående, var hans utpräglade sparsamhet, som hade sin rot mera i tvång än böjelse. Med sin lilla inkomst och stora barnskara måste han lära sigkonsten att rätta munnen efter matsäcken. Sina söner undervisade han länge hemma och satte dem sedan med utmärkta kunskaper "i samlad trupp" på en gång i olika klasser av Växjö skola. Från denna tid berättas följande anekdot. B:s dåvarande lön uppgick knappt till 1400 kronor om året, och då han reste hem från staden satt han och tänkte: "Är det någon utgift, som ej är nödvändig och som jag kan draga in? Jo, snuset." Dosan bortkastades Efter några dagar sade hustrun: "Jag känner ej igen dig, Boberg. du är dig icke lik: Han berättade, vad han gjort. "Tag dosan tillbaka blev varet, "jag skall försöka kärna smör och sälja, så att du kan få till lite snuspengar. Belysande för B :s goda hjärtelag var hans sätt att behandla sina boställstorpare. Under årens lopp hade dessa genom att restera med dagsverken och andra prestationer kommit i skuld till honom, varför han en dag kallade fram dem för uppgörelse. De trodde, att han ämnade hålla efter dem och voro beredda på det värsta, men i stället drog han ett streck över hela sin fordran. Tills han nedlades på sotsängen hade han aldrig av sjukdom varit hindrad att sköta sin tjänst. "Under 50 år har jag icke offrat 6 styver på min hälsa". yttrade han en gång till en ämbetsbroder. (Rgn; tidn.: munti. meddel.).

Gift 31/7 1849 med Ulrica Elisabet Nilsson, f. 30/11 1820, död 10/3 1894, dotter till kh. i Vittaryd Carl Fredrik Nilsson.

Barn:
- Jonas Fredrik, f. 11/6 1850, borgmästare i Borås, död 20/1 1924.
- Sven Magnus, f. 25/2 1852, apotekare i Örebro.
- Gustaf, f. 4/9 1853, stationsinspektor i Skallinge, 26/12 1925.
- Carl Henrik Elias, f. 14/5 1855, gärdsinspektor, f 2/2 1887.
- August Nikolaus, f. 4/3 1857., läkare i Paris, död i Borås 4/4 1920.
- Kristina Karin Elisabet, f. 13/4 1859, poststationsföreståndare i Åsenhöga.
- Augusta Maria, f. 18/4 1862, död ogift 25/7 1925.
- Johanna Ulrika, f. 1/3 1865, död ogift 26/2 1930.

K.L. Wahlmark

15. Karl Ludvig Wahlmark, 1900-18. Född i Madesjö, Kalmar län. den 22 sept. l844 son till hemmansägaren Jonas Wahlmark och Maja Stina Danielsdotter. Mogenh.-ex. i Kalmar 1871, stud. i Uppsala s. å. teor. teol. ex. 1877, befriad från prakt. teol. ex. s. å., prv. i Härnösand 9/12 s. å. (för Härnösands stift), infödingsrätt i Växjö stift 1886, komm. i Nye 1887, tilltr. s. å. kh. här 1900, tilltr. 1901. En fridens man med kristligt sinne, god make och fader, kunnig botanist och angenäm sällskapsmänniska. (MIn 4921). Död den 1 april 1918.

Gift
22/9 1889 med Maria Charlotta Petersson, f. i Madesjö 20/3 1873, dotter till hemmansägaren Peter Israelsson och Matilda Petersdotter

Barn:
- Karl Martin, f. 30/10 1890, f. d. kamrer vid Stockholms stads barnavårdsnämnd.
- Ester Emerentia, f. 23/1 1892.
- Josef Emanuel, f. 11/2 1893, död 31/1 1897,
- Anna Matilda, f. 16/9 1894, folkskollärarinna
- Elin Maria f. 26/6 1896, sjuksköterska.
- Otto Ludvig f. 5/11 1897, död. trädgårdsmästare i Åsenhöga.
- Algot Petrus, f. 22/2 1899, död 11/4 1900.
- Erik Gustaf, f. 17/1 1901, ritare
- Elsa Mariana, f. 14/8 1903, sjuksköterska
- Ingrid Emilia, f. 20/10 1905.
- Hedvig Elisabet, f. 24/8 1907, folkskollärarinna

16. Frans Emil Höijer, 1948-26. Se kh. i Rydaholm,

C.A. Sjöstrand

17. Carl August Sjöstrand, 1926-29. Född i Gårdsby den 16 aug. 1891, son till docenten vid Lunds universitet, fil, doktorn Nils Magnus Sjöstrand och Maria Gustava Julia Schander. Stud.-ex. i Växjö 1910, stud. i Uppsala s. å. fil, kand. 1916, teol. kand, och prakt. teol, prov 1920, prv. 6/6 s. å. komm. i Färgaryd 1921, tilltr. s. å. kh. här 1926, tilltr. s. å. Död den 16 mars 1929.
Sjöstrands fader, själv torpareson från Åsnens "sjöastrand' var en mycket framstående latinare men avled redan i unga år. Modern var dotter till handelsmannen i Växjö Carl Schander, känd som Kristina Nilssons välgörare i hennes yngre dagar. Vorden änka levde hon för sonen och flyttade med honom till Uppsala, när han blivit student. Vid universitetet tillbragte S. en jämförelsevis lång tid, väl till stor del beroende på att han var nödsakad att försörja sig genom predikokonditioner i de uppländska socknarna. Då han nedkom till stiftet för att prästvigas, hade han redan bildat familj, ett i mångas ögon något vågat tilltag.
S. var en väl begåvad, ytterst snäll och vänlig man, som stundom verkade som ett stort barn. Han hade en väldig gestalt och en stämma så stark, att man rent av "hajade till" när man första gången hörde honom, särskilt i mindre lokaler. Såsom v. komminister i Hånger, där han var mycket uppburen, predikade han gärna i missionshusen och ansågs ha böjelse åt det frikyrkliga hållet. Hos "missionsvännerna" vann han också ett gott namn och rykte, vilket förhållande väl var anledningen till hans djärva företag att 1926 söka Rydaholms stora pastorat, som allmänt och med rätta ansågs viket för en annan. "Vännerna" i Hånger med omnejd lära i varje fall ha gjort vad de kunnat för valets utgång till Sjöstrands förmån. I själ och hjärta var han dock icke någon avgjord anhängare till frikyrkorörelsen. Att han samarbetade med denna, torde ha berott dels på hans välvilliga, fridsamma sinnelag, dels på hans förkärlek för en biblisk förkunnelse och ett levande kristendomsliv. På sistnämnda förhållande tyder, att han längre fram närmade sig det gammallutherska Kyrkliga för bundet och spridde dess tidning Kyrka och folk. Hans åstundan var sannolikt att försöka samla alla kristligt sinnade i för samlingen till gemensamt arbete för Guds rikssak. Härutinnan fick han göra nedslående erfarenheter, och för en ämbetsbroder klagade han en gång, att han funnit det otacksamt att visa tillmötesgående mot de frikyrkliga.
N. var utan tvivel en värdefull man med intressen utöver de vardagliga. Sista gången jag träffade honom, omtalade han, att han tänkte bilda en hembygdsförening i Åsenhöga och bad mig komma dit för att hålla ett fosterländskt föredrag. I unga år avled han hastigt genom slaganfall, och deltagandet i familjens och den åldriga moderns sorg var i stiftet djupt och allmänt.

Gift
9/10 1917 med Anna Maria Berglund. f. i Norberg, Västmanl, 12/6 1895, dotter till gårdsägaren Carl Fredrik Berglund och Anna Margareta Eriksson.

Barn:
- Nils Carl Bertil, f. 11/6 1918.
- Marianne Margareta Fredrika, f. 5/7 1920.
- Birgitta Hulda Carolina, f. 7/10 1922.
- Olof Frans Mikael, f. 4/10 1925.

Tryckt skrift:
Lilla Britta i Färgaryd. (Hemb.-kal. 1925).

V.E.T. Alveskog

18. Verner Ernst Tage Alveskog, 1929-. Född i Nye den 27 juli 1895, son till lantbrukaren Johan Ernst Edvard Andersson och Anna Matilda Skoglund. Stud-ex. vid Fjellstedtska skolan i Uppsala 1917, stud. i Uppsala s. å., teol, fil, ex. 1919, assistent vid sv. sjömanskyrkan i Antwerpen 1921, stud. i Tübingen 1921, teol. kand.-ex. och prakt. teol, prov i Uppsala 1923, prv. 3/6 s. å. komm. i Stenberga och tilltr. s. å. komm. i Skede 1925, tilltr. s. å. kh. här 1929, tilltr. 1/10 1930.

Gift
14/6 1928 med Valborg Matilda Carolina Gustafsson, f. i Göteborg 19/2 1899, student, folkskollärarinna, dotter till kriminalkonstapeln Oscar Emil Gustafsson och Johanna Carolina Johansson.

Barn:
- Tage Ingemar,f, 19/7 1929, död 29/7 s. å,
- Bertil, f. 19/7 1929, död s. d.
- Olof Tage Ansgar, 1. 12/8 1930.

---

Källeryd

Källeryds kyrka.

Kyrkan i Källeryd erhöll 1 mark i Gunna Johansdotters testamente 20/3 1411. (SD 1393).

1. Petrus Birgeri, 1593 Underskrev Uppsala mötes beslut d. å.

2. Birgerus Erlandi Colliander, 1644- 57. Se kh.-serien.

3. Johannes Petri Scarchonander, 1654-75, Se komm. i Gnosjö.

4.Isac Widebeek, 1676-78. Se kh. i Hovmantorp.

5. Zacharias Colliander, 1678-83. Se kh. - serien.

6. David Virgander, 1683-84. Se komm. i Villstad.

7. Gabriel (Petri) Hagelman, 1684-1725, Född 1657 i Hagaskruv i Älghult
Modern var syster till biskop Canutus Hahn. Skol. i Växjö 1669.
Erhöll på grund av flit och aktningsvärt leverne såväl i Sverige som i Tyskland och Finland 1684 kollation på komm.-tjänsten i Källeryd. "Var "puncteur" och troddes såkunna spå. (Wgrn). Om hans hastiga frånfälle berättar prosten Joh. Agrell i skrivelse till domkapitlet 10/8 1725: "Skall med dess sjukdom och död sålunda vara tillgånget, efter den berättelse jag fått, näml. att salige mannen d. 21 julii fått ett styng i bröstet på bägge sidorna vid hjärtat, som allt hölls med honom, dock så, att han icke allenast gick uppe utan på följande fredagen gjorde veckopredikan vid Källerö efter vanligheten. Sedan reste han hem och skall något hava givit sig av passionern men likväl beredde sig till söndagen, då han gudstjänsten vid Åsenhöga skulle förrätta, och skall under denna beredelsen alltid hava sagt: nu, i Jesu namn, hoppas jag min resa göra till himmelen. Även samma tal skall han hava haft vid sin avresa om söndagsmorgonen. Hustrun bad fuller honom bliva hemma, efter han av passionen vart något graverat, men han skall hava svarat: jag vill i Jesu namn göra mitt ämbete, sedan gör Gud med mig, som honom synes mig bäst vara. Reste så i Jesu namn vackert och väl på vägen så att ingen kunde något förstå, hans svaghet vara så stor; han sade fuller: jag aldrig haft sådant förr i bröstet. När han kom på vägen, följde han kyrkiofolket vart glad, bad dem bedja för sig, att han måtte orka och mäktig vara ämbetet förrätta. Då han inemot kyrkian kom till sitt vanliga rum och ställe, bad han folket gå fram till kyrkian säjandes: jag vill straxt komma efter, när jag tagit på mig kragen och lagat på mig min peruk. När nu något dröjdas över vanligheten, gick klockaren till honom, tå tyckte han inte annat än som han suttit och satt den ena handen under kindbenet, likasom somnad. När pastoriskan i Åsenhöga det av klockaren då hörde, gick hon till honom, bad honom svara sig, men som hon märkte honom vara död, lät hon straxt bära honom in i sakristigan, klädde av honom hans kläder och omsvepte honom vackert och väl." (VDA 1725: 365). Död den 25 juli 1725.

Gift
25/10 1691 med Catharina Svalander, f. 1672, död 4/9 1744, dotter till kh. i Åker Jonas Sva1ander

Barn:
- Christoffer, f. 1692, döpt 15/11.
- Daniel, f. 1694, döds. å.
- Elisabet, f. 1695, döpt 6/10, gift med komm. Hans Bjugg i Stengårdshult.
- Jonas, f. 1700, döpt 22/4,
- Samuel, f. 1701, döpt 25/10,
- Maria, f. 1704, död s. å.
- Margareta, f, 1707, gift med eftertr.
- Maria, f. 1710, döpt 13/2, gift med nämndemannen Jöns Börjesson i Pjätteryd.
- En av sönerna blev borgare i Kristiania. Wgrn

8. Anders Wallin, 1726-63. Född i Torskinge den 19 febr. 1700, son till sederm. kh. i Kulltorp Eric Wallin och Elsa Gumm. Skol. i Växjö 1708, stud. i Lund 1720, prv. 1/5 1722. komm. här 1726. pastoralex. 1748. "En god evangelisk predikant." (Wgrn). Död den 25 jan. 1763.
Ur ett sorgekväde vid hans begravning, författat av P. Theorin i S. Hestra, må anföras följande teckning av W'.s karaktär: Han var ej tyranskelig uti sitt hus, i ämbetet välde han hatat; i levnad och omgänge var han ett ljus, all påvelig myndighet ratat. Ej mammon, ej buken har varit hans Gud; med delen sin lät han sig nöja; han fant ej sitt nöje i världens skrud, av skrymtan ej kunde sig böja. Han var i sitt sinne en människovän, som aldrig föraktade andra, men älskade alla, ty lever han än, hos dem, som rättsinnelig vandra. Ej avunden gjort honom svarter i hy, ej granskad han grannarnas lyte; vad honom ej angick ej honom fick bry, hans saknad vi mycket förtryte.

Gift
16/11 1726 med Margareta Hagelman, f. 2/2 1707, död 25/7 1702, dotter av företrädaren.

Barn:
- Erik, f. 6/6 1727. död 6/7 s. å.
- Elsa Catharina, f 30/5 1728, gift med Måns Månsson i Älghults gård.
- Gabriel, f. 22/6 1732, död 1733.
- Maria, f. 23/4 1734, gift med kh. Abraham Almén.
- Elisabet, f. 3/12 1735, gift 1764 med sergeanten Erik Zulofsky.
- Gabriel, f. 5/4 1738,död 27/6 s. å.
- Erik, f 29/4 1740, död 6/3 1802 som bokbindare i Gränna.
- Christina, f. 3/3 1742.
- Jacob, f. 15/12 1742, död s. å.
- Lars, f. 10/3 1744.
- Lär ha haft ytterligare 2 barn.

9. Magnus Hoimbeck, 1776-87. Se komm. i Åseda.

10. Carl Johan Mellin, 1787-1806. Se kh. i S. Unnaryd.

11. Peter Blomberg, 1808-17. Se kh. i Malmbäck.

12. Carl Emanuel Bexell, 1818-25. Se kh. i Rydaholm.

13. Johan Peter Ling, 1826-39. Se kh. i Långasjö.

14. Johan Strömbom, 1840-61. Se kh. i Åsenhöga.

15. John Olof Chrysander, 1862-79. Se kh. i N. Sandsjö.

16. Jacob Peter Waldemar Hård af Segerstad, 1880-87. Se kh. i S. Sandsjö. Ett 18/11 1887 daterat brev från hovmarskalken Sal. Löfvertskiöld rörande tillsättandet av komm.-tjänsten efter Hård af Segerstad finnes bland brev till biskop Joh. Andersson (n:r 115) i Växjö stiftsbibliotek

C. J. E. Hellberg

17. Carl Johan Erik Hellberg, 1888- 96. Född i Kärda den 17 okt. 1858, son till gjutaren Nils Johan August Hellberg och Cajsa Lena Jansdotter. Efter studier i Jönköping mogenhetsex. där 1870. stud. i Lund s. å., teor. teol. ex. 1884, befr. från prakt. teol, ex. 1885, prv. i Femsjö för Växjö stift 24/6 1886, vik. läroverksadjunkt i Växjö 1884-88, komm. i Kålleryd 1888, tilltr. s. å., kh i Tranemo, Göteborgs stift, (4:de provpredikant) 1896, tilltr. 1898.

Gift
11/7 1888 med Helga Christina Rendahl, f. i Lekeryd 23/1 1864, dotter till kronolänsmannen Per Eskil Rendahl och Augusta Vilhelmina Asp.

Barn:
- Karin Maria Vilhelmina, f. 9/4 1889., gift 22/5 1920 med disponenten Carl Axel Carlsson, Torsbo.
- Stina Elisabet, f. 22/5 1890, sjuksköterska.
- Brita Aqvilina Margareta, f 7/11 1891, husföreståndarinna.
- Nils Arvid Torsten, f. 1/4 1894, kh. i Älmeboda,
- Sigrid Eleonora, f, 16/10 1895, gift 14/5 1921 med ingeniören Johan August Assarsson, Åstorp.

18. Johan Malkolm Danielsson, 1896-1916. Se kh. å. Visingsö.

19. Carl Viktor Samuel Stenvall, 1916-20. Se komm. i Vetlanda.

20. Ernst William Edelman, 1920-23. Se kh. i Åker.

F.E. Rimborg

21. Fritz Emil Rimborg, 1923-. Född i Edsbro, Stockholms L, den 20 aug.1889, son till byggmästaren Mattias Eriksson och Maria Katarina Vård. Efter studier vid Missionsinstitutet på Johannelund 1912-15 och i Uppsala 1916-17 erhållit nåd, tillstånd att utan föreskrivna ak. ex. prästvigas, prv. i Linköping för Linköpings stift 3/6 1948, komm. här F. E. Riinborg. 1923, tilltr. s. å.

Gift
30/7 1920 med Anna Ingeborg Eleonora Svärdh, f. i Hjo 19/5 1885, dotter till fängelsedirektören Gustaf Svärdh, Västervik, och Paulina Cornelia Wångström,

Barn:
- Filip Gustaf-Bertil, f. 2/5 1921.
- Pontus Olof, f. 27/8 1924.

Tillbaks  
Till startsidan