Långaryds kyrka.



Pastoratet:

Omfattar församlingarna Långaryd (Langarydh 1308), Färgaryd (Feargaerydh 1311) och Femsjö. Sistnämnda socken lades hit genom kungl. resol. 17/0 1915. Dess präster behandlas i föregående kapitel. I Långaryd anställdes genom nämnda resolution från 1/5 1916 en komminister, bosatt i Rydöbruk. Kyrkorna i Långaryd och Färgaryd äro av sten, uppförda resp. åren 1810  och 1846 Kapell finnas i Rydöbruk, Hyltebruk och Landeryd. Folkmängden i Långaryd utgjorde 1/1 1930 3752 personer på en areal av 
23142 har och i Färgaryd vid samma tid 2320 personer på en ytvidd av 8 061 har.

Kyrkoherdar.
     





1. Marcus de langarydh  1303 Sigillvittne 12/6 d. å. (DS n :r 1399).




 2. Ulf 1318-60 Nämnes som kyrkoherde här i brev 1348, 1353, 1355, 1357, och 1360 (DS n:r 4393, SRP n:r 111, 237, 333, 468, även i ett otryckt brev 18/1 1360 UUB). I brev 1365, 1368, 1369, och 1371 (SRP n:r 642-44 849, 890, 978, 989, 1003) kallas han f.d. kyrkopräst i Långaryd. Han upprättade 15/8 1371 sitt testamente, vari han bortskänkte gårdar till Åkers kyrka, jord  till sin efterträdare, böcker  till  prästerna  i Villstad Unnaryd och Forsheda samt 2 mark till vardera prästerna i Båraryd, Bursreryd  och Ås. Sin  gravplats  valde han i Nylalakloster. (Nydala klosters kopiebok UUB; jfr SBP n:r 1003). Nämnes sista gången 19/11 1371 (SRP n:r 1019). Var av frälseätt. Se vidare Kyrkohist. Årsskrift  1930 s. 123 ff.




3. Thyrgil, 1368-79  Sigilllvittne 3/5 1368 och 27/2 1379. 
(SRP. n:r  813 1886).   Nämnes i herr Ulf:s testamente (se ovan).




4. Laurens.  1437-42. Sigillvittne för 3 pentecostes först. År (UUB) och 28/6 sistn år (RA).




5. Peter Jonsson. 1474   Sigillvittne 25/4  d. å . (Dipl. Dioces. Lund.   (1909) s. 191).




6. Mats, 1524.  Nämnes som kh. här d.å.   (Hanserezesse 8. s. 869)). Sannolikt identisk med den av  Wieselgren omnämde Mårten eller Mauritius, vilken enligt Gahm skall ha levat strax efter reformationen.  




7. Måns Dansk Nämnes av Rogberg och Wieselgren. förövrigt okänd.




8. Clement  Nielsson. 1552-72.    Har sannolikt varit kh. här några år in på 1570 -talet.  I Kammararkivets forgderäkenskaper nämnes 1566 herr Joen 1566-74 Sveno Petri och  1575-76, Magnus Petri såsom "ovärdiga kyrkotjänare" i Långaryd, men åtminstånde de två förstnämnda får betraktas som hjälppräster enär Clement uppföres i taxen ännu 1572.	




9. Jonas Gudmundi (Spegel).  1576-97. Son till domprosten i Växjö Gudmund Spegel och Kadrine Björnsdotter. Kh. i Kalvsvik 1565-75, riksdagsman 1569, kh. här 1576, underskrev Uppsala mötes beslut 1593. Död 1597 (Wgrn). Tiondelängden för detta år är undertecknad av Daniel Viteilinus.




10. Gudmund Petri (Krok)   1598-1609. Uppgives som son till kh. i Moheda Petrus Krok. (Wgrn II, s. 931). Var kh. i Hallaryd 1567-86, i Vittaryd '1586-94, i Rydaholm 1594
-98 och här från sistn. år. Underskrev Uppsala mötes beslut som kh. i Vittaryd 1593. Från K. härstammar den i stiftets hävder bemärkta prästsläkten med detta namn. Död 1609.


Gift
 med Ingegerd. Hon tillerkändes 27/10 1616 av synoden i Växjö 8 tunnor spannmål årligen av mannens efterträdare, enär     hennes make "icke utan bekostnad ett skönt vederlag till L prästegård förvärvat" (akt. 1738: 257-58). 
Barn:
 - Nicolaus, f. 2/2 1575, biskop i Växjö.
 - Jonas, kh. i Skirö
 - Petrus, kh. i Hestra. 
- Johannes, kh. i Skatelöv.
 - Israel, kh. i Åker.
 - David, kh. i Villstad.





11 Erlandus Petri, 1610-1617. Förut konrektor i Växjö och blev kh. här 1610. Två mandråpare, som herr E 15/2 1613 insänt till kapitlet, dömdes på hans begäran att böta 2 rdlr till Långaryds "klockeköp". Ansågs delaktig i allmogens upprorsrörelse 1616, och då han intercederade för några bönder, som vid utskrivning till krigstjänst ihjälslagit överste Olof Håeds skrivare, blev han av Gustaf II Adolf 7/1 1617 avsatt (brevet tr. i Loenbom: Upplysn. 1 sv. hist. 3, s. 60 ff. och Smål. Ark. II: 189 f.)
 På häradstinget 23/1 s. å. erhöll han ett gott intyg om sitt leverne. Han hade, säges det, alltid förhållit sig ärligt, levat kristligt, flitigt predikat Guds ord och gjort slut på många otuktiga oordningar med dryckenskap och slagsmål, som varje högtidsdag året om varit gängse vid kyrkan. Alltså hade han "stidit sig som en ärlig kyrkoherde ägnar och anstår, såsom ock varit en god gästgivare, många och stora gästningar utstått." Den skrivelse, vari han fällde förbön för bönderna, hade av honom insänts i välmening. Rätten bönföll om nåd, att han måtte få behålla sitt gäll eller få ett annat. (Västbo domb.). Enligt Wieselgren skulle P. ha fått behålla ämbetet och blivit transporterad till Femsjö, troligen så att kh. Erlandus Nicolai där skulle fått Långaryd P. lär ha
avlidit före flyttningen. Se vidare under Hestra, vars kh. Petrus Krok samtidigt och av samma anledning blev avsatt.

Gift.
 Barn:
 - Petrus (kallade sig Wirchnæus), f. 1609, kh. på Visingsö.





12. Truls Skarp, 1617-44 Född vid Eksjö och konrektor i Jönköping, innan han 1617 blev kh. här. Kallas i biskop Petrus Jonæ Angermannus  installationsbrev för honom 7/2 s. å. "en skickelig, gudfruktig och välbegåvat prästman", som tjänat i ämbetet i 14 år och hade gott beröm av ståthållaren på Jönköpings slott översten Nils Stiernschöld. (Wallquist: Ecci. Saml., VI-VII, 411 if.). Palmsöndagen 1644 måste han fly för danskarna, som plundrade kyrkan och prästgården. Wieselgren uppgiver, att han dog i Lönhult, dit han under flykten hunnit. Enligt en på kyrkogården bevarad gravsten över honom och hans hustru avled han den 13 sept. 1644.

Gift 
1) med Margareta Pedersdotter, f 4/12 1627;
 2) med Elisabet, som levde 1643.
 Barn
 - Nils, befallningsman, skänkte till kyrkan en oblatask 1655 och en storklocka 1662. Hans sonson Gustaf adlades med namnet Rutensparre.
 - Johan.
 - Peder.
  - Elisabet, gift med komm.
i Rydaholm Joh. Magni. 
- Inger, gift med kh. i Femsjö Sveno Paludius.
 - Carin, gift med komm. i Ö. Torsås Ganutus Petri Humble. 
- Sara, gift med Anders Andersson.
 - Josua.
 - Alexander.
 - Adam.
 - Isak.
 - Maria.






13. Ambjörn Lindelius, 1646-84. Född i Dannäs 1600, son till bonden Jöns Ambjörnsson och Märta Larsdotter i Jonsboda. (Tillnamnet togs sannolikt efter farfarderns hemman Linnegården; se härom G. Virdestam: Stenbrohult i forntid och nutid, III, s. 78 if., noten). Stud. i Uppsala, disp. 1631 (de persona et officio Jesu Christi, pres. J. Magni) och 1632 (de substantia creata in genere, pres. I. Bringius), magister s. å.  akademiadjunkt 1634, rektor vid Jönköpings skola och kh. i Barnarp 1636, preses vid prästmötet i Växjö 1641 andre teologie lektor i Växjö och kh. i Öjaby 1643, kh. här 1646, riksdagsman 1638 och 1659, häradsprost 1672, var stiftets senior 1675. Fick vid biskopsvalet vid riksdagen 1651 36 röster av klerus, emedan Zach. Lundebergius blott erhöll 7 (se del I, s. 32). Samma år, som Lundebergius avled (1667), gästade drottning Kristina på besök i hemlandet Långaryds prästgård och säges då ha "flatterat" L. därmed, "att det icke vore en ting för honom att bli biskop i Växjö i den avlidnes ställe." (Wgrn; Skand. samf. handi. XIII: 163). Han anhöll 28/7 1680 hos kungl. maj:t, att hans måg Henricus Gomerus måtte få bli hans efterträdare. Som stöd för sin begäran anförde han, att han nedlagt stor kostnad på byggande av prästgård, som han mottagit utplundrad i fejdetiden, ävensom att ett  av hans barn led av obotlig sjukdom. (Ecki. sam., RA). Två år senare begärde han hos domkapitlet, att samme måg före L:s död måtte förordnas till häradsprost i Västbo. L. dog den 4 nov. 1684. Hans gravsten med latinsk inskrift finnes ännu på Långaryds kyrkogård och en av honom jämte hans broder Lars över för äldrarna rest vård på kyrkogården i Dannäs.

Gift 
1) med Sara Bringia, dotter till kh. i Fröderyd Nic. Bringius;
 2) med Christina Andersdotter, f 1621, död 19/7 1704. 
Barn:
 (i första giftet): - Gabriel.
 - Erik, f. 1638 kh. i Kvenneberga.
 - (i andra giftet):

- Johannes.
 - Sara, gift 1) med kh. i Fröderyd Gudmund Stapelius; 2) med kh. i Skatelöv Jolh. Colliander.
 - Elisabet.
 - Marta, f. omkr. 1647, gift med eftertr.
 - Anna.
 - Christina, f. 1650, död 1710, gift 1680 med ryttmästaren Stephan Ridderstédt.
 - Helena, f. 15/5 1652, gift med kh.
i Villstad Petrus Beeth.
 - Elsa.
 - Rebecka, gift med kh. i Värnamo Jac. Hoffling.


Tryckta skrifter:
 - De habitu scientæ  Resp. Abr. Matthia Ups. 1634
 - De adiaphoris. Resp. J. Magni Gummelius. Synodalavh. Link.
1644.











14. Henricus Petri Comerus, 1685-1725. Son till kh. i Ås Petrus Canuti Comerus och Anna Månsdotter Ausia. Torde vara född omkring 1642 (Vd), ehuru han i supplik till konungen 1708 (VDA 1723: 169) säger sig då vara över 76 år gammal. Skol. i Växjö 1651, stud. i Uppsala 1656, disp. 1663 (comparatio tyrannidis et anarchi servitutis et licenti pres. M. Brunnerus), prv. 1666, kh. i Ås 1667 och här 22/10 1680, tilltr. 1685, vice häradsprost 1680, ordinarie 1684, riksdagsman 1672 och 1693. Han berömmes för "höga gåvor och lärdom" i en supplik från församlingen till konungen 1680 (Eckl. sam RA). I en skrivelse till domkapitlet, vari han begär fullmakt för mågen Erich Ruda att bli hans efterträdare i kh.- och prostämbetena, säger han sig ha byggt upp både prästgården, som i fejdetiden blivit alldeles förstörd, och kyrkan, som "av fienden var nästan i grund ruinerad." (VDA 1723: 169). Ett par suppliker från C. 1692 rörande prästgården finnas i Eckl. saml., RA. Han dog den 3 mars 1725 och begrovs den 3 juni s. å. av biskop David Lund.

Gift
 1668 med Märta Lindelia, f. 1647, död 26/2 1727, dotter till företr.

Barn:
 - Eva Margareta, döpt 27/9 1669, gift med eftertr.
 - Magnus, f. 26/1 1683, rusthållare, drunknade i Villstad 30/10 1712.
 - Peter, f. 27/1 1671.

- Johannes, f. 30/3 1075.
 - Christina, f 16/1 1678, gift 1) 24/5 1703 med landskanslisten i Göta hovrätt Liborius Baumgart; 2) 21/11 1725 med kaptenen Joh. Flackman.







15. Eric Ruda, 1725-33. Född i Jönköping 1673, son till rådmannen Anders Eriksson Ruda och Catharina Beeth, syster till kh. i Villstad Petrus Beeth. Stud. i Åbo 1690, disp. 1695 (facultus cognoscens s. de sensu ingenere, pres. P.Hahn, och de fide salvifica, pres. M. Laghe) och 1696 (nodus Gordius  æitatis s. de obligatione juris naturalis, pres. J. Munster). Magister sistn. år. prv. 31/8 1696, predikant vid Smålands kavalleri 1697, kh. i Hestra 1700, predikant vid prästmötet 1743, kh. här 43/7 1724, tilltr. 1725, häradsprost i norra delen av Västbo s. å.
 R. slapp 1700 att gå ut som krigspräst, enär han samtidigt från biskop Sam.  Wirænius erhöll sin fullmakt som kh. i Hestra. Hans svärfar skriver härom 27/10 1700 till domkapitlet: "i samma stund han fick order att hålla sig vägrede, på vidare order, fick hans hustru barn. varföre han ock kallade barnet efter den honom halp derifrån, Samuel, - Efter församlingens begär var han i söndags och predikade i Hestra och blev så av herr Nils Brodersonio som hela församlingen mycket väl fägnad  så snart de förnummo, att han var dit rekommenderat, årde de av sig själve upp åkren och harvade till hans ankomst." (VDA 1700: 374). R. var en för sin tid märklig man, som ännu hundra år efter sin död levde i folkets minne, beundrad och vördad.
 Mitt under krigstiden utförde han stora och kostsamma reparationer på Hestra och Gryteryds kyrkor. Hans predikstol pryder ännu Hesta kyrka, men den av honom anskaffade stora klockan, som ansågs som den bästa i häradet, omgöts under prosten Lönblads tid. För sin nitiska verksamhet och stora lärdom hade han på sin tid stort anseende. Hans utmärkta pastoralvård vitsordades med beröm av prosten Comerus 1711 och biskop Lund 1715. Före sin avflyttning till Långaryd förbehöll han sig en familjegrav under sakristian i Hestra. I därvarande gamla kyrka fanns en tavla med hans hustrus och 7 barns porträtt Av denna åter stod 1836 blott fragment. (Lag. sand.). "En bemedlad man" kallas han i domkapitlets År 1725 (n:r 427). Död den 21 okt. 1733 och begraven i Hestra den 5 maj 1731 av biskop Humble.


Gift
 2/11 1697 med Eva Margareta Cornera, döpt 27/9 1669, dotter till företr. 
Barn: 
 - Henrik, f. 13/7 1698, död s. å.
 - Samusel, f. 22/10 1700, kh. i Urshult.
 - Märta Catharina f. 30/3 1702. gift 1) med kh. i Drängsered Daniel Sirenius; 2) med kh. i S. Hestra Sam. Elmgren.
 - Anders, f. 21/5 1701, kh. i Hultsjö.
 - Henric f. 7/8 1706, handlande.
 - Anna Christina, f. 3/7 1708.
 - Sara Elisabet, f. 25/8 1710, gift 5/7 1728 med befallningsmannen Peter Gum i Jönköping
  - Eva Margareta, f. 1/3 1712. gift 1/5 1741 med länsmannen Peter Leander.

Tryckta skrifter:
 -Gudfruktigas högsta lycka i största olycka.   Likpredikan över magister Magnus Beeth, predikant i Villstad. rusthållaren Magnus Tomeris och Dannemannen Anders Andersson, alla drunknade i Hultsjö. begravna i Villstad den 23 nov. 1712. Jönk.   1713.
 - Vägvisare till himmelens port. Prästmötespredikan hållen i Växjö den 16 sept. 1713 .Jönk, 1715
 




16. Petrus Lundeen, 1735-43. Född i Voxtorp  1682. son till torparen Sven på Lunden. Skol. i Växjö 1691, stud. i Åbo 1701-12. prv. 5/12 1718, kollega i Jönköping 1722. bataljonspredikant vid Jönköpings regemente 1725. Kh här 1735, respondent vid prästmötet 1737. Död den 1 aug. 1743.

Gift
 med Helena  Beeth, f. 7/8 1690, död 30/9 1751, dotter till kh. i Villstad Petrus Beeth och änka efter rektorn vid Jönköpings skola
Sven Nidelström

 Barn:
 - Sven, f. 7/8 1722. död s,å.
 - Sven, f. 7/8 1723. lektor i Växjö, se kapitulares.
 - Ambjörn. f. 16/4 1726.
 - Johan. f. 11/3 1728, död s. å.
 - Gudmund, f 18/11 1731, död i Uppsala 22/4 1756. 
- Hedvig Christina, f. 25/1 1734.




17. Petrus Colliander, 1745-73. Född i Växjö den 7 jan.
1707, son till lektorn, sedem. Kh. i Annerstad Petrus Colliander och Helena Rubenia. Skol. i Växjö 1715, stud. 1 Lund 4721. disp. 1727 (de obligatione juris,jurantdi, pres.  A.Moller) och 1729 (de fundamentis syllogismorum perfectorum, pres. A. Rydelius), magister 1730 (höll som gratist vid promotionen sin oration på latinsk vers memoriter)  Gymnasieadj. i  Växjö 1735. prv. 17/8 1736. kollega vid skolan i Jönköping s. å., konrektor och slottspastor där 1737. rektor vid Jönköpings skola och kh. i Barnarp 1741, tilltr. s. å.  kh. här 1745. orerade på prästmötet i Växjö 1753 "ut alter Cicero" prost 1763, predikant vid prästmötet 1707. "En lärd man men litet snedmunt." (Arch. Smol.). Död den 25jan. 1773.

Gift
 6/7 1737 med Catharina Branting, f. 20/2 1719, död 17/11 1766, dotter till lanträntmästaren Lars Branting och Anna Christina Rappe.


Barn:
 - Helena Catharina  f 23/8 1739, gift med kh. i Kungsbacka Gabriel Lignell.
 - Era Cristina, f. 10/1 1741 död 20/11 1748 
- Peter, f. 20/1 1713, kh. i Kärda.
 - Anna Cecilia, f. 18/5 1711. död 18/7 s. å. 
- Lars, f. 11/2 1746 död 22/lO s.å.
 - Johannes. f 9/8  1747. död 20/12 s. å.
 - Eva Christina f. 11/7 1719. gift med eftertr.
 - Josua. f. 22/10 1753. kh. i Urshult,
 - Lars Gabriel. f. 28/10 1756, död 13/11 1804. handlande i Varberg
 - Erland. f 9/4 1760, kh. i Adolf Fredrik i Stockholm död 13/1 1824.




18. Isac Sandahl, 1774-96. Född i Bringetofta den  17 mars 1736. Son till rusthållaren Hans Sandahl. Stud. i Lund 1757. disp. 1758 (de fatis moralium disiciplinarum antiquissimis, pres.. Stobæus) och 1760 (om en hushållares uppmäksamhet vid vid växtriket. pres. C. Trozelius) prv. s.å. Amir.pastor i Göteborg 1764, kh. här 1774. prost 1781. Fick vid visitation 1788 av biskop Wallquist anmärkning över sin predikan till protokellet. (Sam. Heurlin. t. Stricker 15/10 s. å.)   Ordentligt förda kyrkoräkenskaper saknades, varför biskopen själv gjorde upp dem för föregående år. I församlingen var S. omtykt, vilket framgår därav, att då hans måg Strömsten avlidit utan att återbetala ett från kyrkokassan erhållet lån, för vilket S. gått i borgen, beslöt soekenstämman 1790  att efterskänka denna fordran på grund av pastorns outt outtröttliga bemödande för detta utfattiga pastoratet att år 1784 uti en tryckande hungersnöd  förskaffa sina åhörare brödfödan: (VDA 1791: 9) Död den 28 nov. 1716.

Gift
 1) i Karlskrona i 1766 med Catharina Elisabet Raab, f. 15/5
1748 död 23/3 dotter till kommendörkaptenen Johan Fredric Raab och Maria Elisaber Forsell;
 2) 12/8 1774 med Eva Christina Colliander f 11/7 1749 död   15/11 1775. dotter till företr.;
 3) 1776 med Catharina Rodhe  f. 27/10 1751. död i Torekov 20/12 1820. dotter till kh. i Slättlåra, Hall. Peter Olof Rodhe och Elsa Dorotea Walke.
 Sistnämnda hustru bodde 1843 i en fiskarkoja 1 Houfs socken, Krist. L.  och var alldeles utfattig. (Växjö Stiftstidn. 1813 n:r 12).
 Barn:
 - Brita Elisabet, f. 1767, död i Vasa 1851, gift 24/6 1782 med kronofogden Otto Magnus Strömsten, änka 1785, omgift 1794 med kh. Erik Magnus Sjölin i Trelleborg.
 - Hans Peter, f. 21/5 1775, död 29/5 s. å.
 - Mauritz, f. 1/12 1777, stadsfiskal i Lund, död 22/12 1835.
 - Hans, f. 4/11 1779, död S. å.
 - Eva Catharina, f. 15/7 4780.
 - Elsa Dorotea, f. 18/11 1781, död 27/4 1783.
 - Johan Christian, f.
44/2 1784.
 - Ebba Malena, f. 11/8 1785.
 - Agneta  Tuliana, f. 25/1 1790.
 - Elsebe, f. 30/8 1793, död 22/6 1794. 

Tryckt skrift: Guds underliga vägar med ett beträngt folk, som Herren för sin salighet håller  predikan på 4:de bönd.1765. Stockholm 1766.





19. Samuel Adelin, 1797-1834. Född i Gränna den 27 dec. 1753, son till garvaren och rådmannen Nils Adelin och Maria Lisa Unnera. Skol. på Visingsö 1765, stud. i Lund 1772, disp. 1773 (de vero sensu verborum  Joh. II: 4, pres. G. Sommelius) och 1775 (de vera lectione veroque sensu vocis vajitzthajaru, Jos. IX: 4. samme preses), fil. kand. s. å., prv. 18/12 1776, huspredikant hos krigsrådet O. Soop s. å., e. o. bataljonspredikant vid Jönköpings regemente 1777. balaljonspredikant 1780, regementspastor 1781, förestod pedagogien i Gränna 1778-91, pastoralex. 1788, magister 1793, kh. här 1797, respondent vid prästmötet 1798, prost 1846, LVO 1829. En begåvad och mycket verksam man. Under hans tid uppfördes Långaryds kyrka och byggdes orgelverk, till vilket han bidrog med en betydande penningsumma. Till Färgaryds församling skänkte han hemmanet Lunnabo såsom klockareboställe och till Långaryds fattigkassa 666: 32 rdl ' b co. "Liten är han, men det är vett i hela karlen", var ett yttrande om honom i pastoratet. Hans förtjänster och frikostighet belönades med vasaorden, på den tiden en rätt stor utmärkelse för en lantkyrkoherde. Död den 1 april 1834.

Gift:
 21/6 1783 med Sara Elisabet Helin, f. 22/1 1749, död 6/ 1809, dotter till kh. i Gränna Clemens Helin; 
2) på St.Kinnared i Halland 7/1 1811 med Maria Beata Kuylenstierna, f. 21/11 1781, död 2/4 1852, dotter till kaptenen Carl Jesper Kylenstierna på Jansberg i Långaryd och Gustava Carolina Riddersvärd.
 Barnlös.


Tryckt skrift: Theses varii argumenti. Växjö 1788.





20. Carl Emanuel Eneroth, 1835-68. Född i Hängelö av Ånimskogs församling på Dalsland den 26 dec. 1784, son till lagmannen över Västergötland och Dal  Carl Emanuel Eneroth och Clara Margareta de Frese. Stud. i Lund 1802, disp. 1803 (jura sacra scanensium, p. V, pres. J. S. Gestrich) och 1805 (de orbe terrarum dehiscente Gen. X: 25, pres. M. Norberg), magister 1808, prv. 16/9 1810, vik. teol, lektor på Visingsö 1811, kollega i Jönköping 1812 och i Växjö 1814, pastoralex. 1815, konréktor i Jönköping 1822, rektor där och kh.i Barnarp 1824, prost 1830, kh. här 1835, jubelmagister 1859. Räknade dubbla tjänsteår 1811-35. Död den 31 jan. 1868.

 I 25 år anställd vid läroverken i Växjö och Jönköping var E. kraftfull vid disciplinens upprätthållande och en utmärkt lärare i de gamla språken. Hans fina smak i latinet var av hans lärjungar välkänd. Som pastor blev han en ordningsman och särskilt mycket intresserad av de expeditionella göromålen. "Prostfar i Långaryd, som synes difficulter mobilis, är expedit som en adjutant, låter inga järn brännas eller försummas", skriver D. Nordin till Tegnér 1/1 1839. Predikan och själavård fingo hans adjunkter huvudsakligen sköta, även om han icke helt drog sig undan från predikstolen. En god sångare hördes han gärna mässa in i sena ålderdomen. I övrigt var han en originell man, för vilken människofruktan och människobehagsamhet tycktes vara alldeles främmande. En anekdot må här inflyta. Lektor Melander, domkapitelsledamot och sedermera uppförd i första förslagsrummet till biskop, kom en gång på besök i prästgården. Han presenterade sig: "Jag är Melander." Kanske kände sig E. förnärmad av de för manslater, med vilka M. måhända uppträdde, varför svaret blev: "Jag känner icke Melander." M. återtog: "Lektor Melander i Växjö." Prosten replikerade: "Nej, alldeles okänd." M. genmälde: "Jag får verkligen säga, att det högeligen förundrar mig, att jag i åratal suttit i Växjö domkapitel och prosten ändå inte känner mitt namn." Därefter reste han.
 I sitt uppträdande mot församlingsbor var E. barsk och i förhållandet till adjunkter och yngre ämbetsbröder mycket reserverad. Något brorskap kom icke ifråga. Under den bistra ytan doldes dock ett redbart sinne och en stark rättskänsla. Ingen vän av reformer vek han blott sakta undan för den nyare tidens krav. När skolväsendet började ha för allvarsamma fordringar på ordföranden i skolrådet, lämnade han pastoralbestyren i andras händer. Hans lätt uppbrusande lynne stillades icke sällan av hans älskliga maka, som med sitt milda väsende genomfläktade huset såsom en behaglig sommarvind. Han var en stark hushållare och lämnade efter sig en för den tidens förhållanden betydande förmögenhet. (Min l8Tl; mnntl. meddel.).

Gift
 13/10 1844 med Johanna Helena Norlin, f. 4/5 1802, död 16/5 1868, dotter till kh. i Ölmestad Bengt Norlin.
 Barn:
 - Klara Kristina, f 28/9 1825. gift med kh. i Näshult Jonas Peter Wirseen.
 - Carl Ludvig, f. 1827. assessor i Göta hovrätt, död 1873.
 - Bengt Alfred, f. 9/5 1830, tullförvaltare i Landskrona, död 1/1 1908.
 - Ida Johanna, f. 1833, död 4/4 1850.
 - Maria Ottilia, f 1839. död 5/3 1855,
 - Hulda Margareta, f. 8/6 1841, gift med kh. i Korsberga Johan Axel Linnér.

Tryckt skrift:
 Teser för högre skolsysslor och pastoralexamen.
Växjö 1811.








J. B. F. F. Bexell


21.Josef Bernhard Fridolf  Fingal Bexell   1868-97. Född i Hvalinge i Halland den 17 april 1815, son till sederm. komm. i Våthult Daniel Bexell och Christina Margareta Hagelberg. Stud. i Lund 1836 och i Uppsala 1839, dimiss.-ex.1840, prv. 5/7 s. å., komm. i Vrå 1852. tilltr. 1854, och i Månsarp 1855, tilltr. 1858, pastoralex. 1865, predikant vid prästmötet 1867, kh.här 1868. tilltr. 1869, LVO 1888. Död den 22 mars 1897.


B. var en man i detta ords rätta betydelse. Fast och orubblig, trogen vår lutherska bekännelse ägde han i sin karaktärsläggning ett stycke härskarenatur, som kunde skönjas i de stränga anletsdragen, över vilka likväl ofta en evangelisk blidhet bredde sig. Med allvar och kraft grep han in och kämpade ärligt för sanning och rätt. Den goda intellektuella utrustningen och den fasta viljekraften, helgad och sovrad  i korsets skola under andens tuktan, gjorde honom bekväm till att bära banéret högt i den stridande kyrkans leder.
 Redan under ungdomsåren hade han undfått mäktiga andliga intryck, som -sedan han inträtt i ämbetet- kommo till fullt genombrott i en sann omvändelse. Härmed vari den viktigaste förutsättningen given att vara en rätt ledare på sanning ens väg. Såsom bevis på ej mindre den uppriktiga angelägenheten än den sanna ödmjukheten hos B. må anföras, att, då det på denna tid rådde brist på andligt ljus både hos lärare och åhörare, han icke försmådde att begagna sig av en i övrigt ringa lekmans andliga erfarenhet. Det var den på sin tid och vida i sin ort bekante Arvid i Sunnerbo av Gnosjö församling, hos vilken han rådförde sig och till vilken han även på äldre dagar kände sig stå i en djup tacksamhetsskuld. En annan andlig ungdomsledare var den trosslarkc och varmhjärtade missionären Cornelius Rahmn, som slutade som kh. i Kalvs pastorat i Älvsborgs län, ej långt från B:s hembygd Våthult. Från denne anderike   man erhöll han jämväl hälsosamma inflytelser och ägnade honom därför också den varmaste vördnad och tillgivenhet.

Den av levande tro burna hänförelsen, av vilken ämbetsgärningen präglades  meddelade sig jämväl till den menighet, där B. verkade, och visade  att hans arbete icke blev utan frukt, över allt sådde han med fulla händer den goda säden och för många blev han ett välsignat redskap till omvändelse såsom en andlig rådgivare och lärofader, och de innerliga kärleksband, som knöts på trons grund, visade sig hålla för livet  ännu på gamla dagar hade han den fröjden att se minnnesgoda åhörareskaror från Odensjö vallfårda till Långaryds prästgård för att hära den oförgätlige läraren. Från Månsarp saknade han ej bittra erfarenheter av både yttre och inre beskaffenhet. Med djup smärta måst han bevittna, huru åhörarna omkring hans predikstol glesnade och huru ha sanningsförkunnse om bättring tro och helgelse ratades och smädades. Till denna yttre nöd kom även en inre av varjehanda prövningar anfäktningar och lidanden, ägnad att göra honom utkorad i bedrövelsens ugn och låta honom förnimma, huru Guds kraft är mäktig i de svaga. Under brottningen med Gud i bön och tårar inom den ensliga, tillsiutna bönekammaren rev han himmelriket till sig och undfick också så många lika underbara som dyrbara vittnesbörd på att Herren hör bön. Ty det var för honom en utmärkande egendomlighet att vara en ivrig bedjare, som dagligen och på därtill särskilt anslagna stunder drog sig tillbaka för att samtala med sin Gud, och det var också med genomlevad erfarenhet han vid prästmötet i Växjö 1867 predikade över den honom förelagda texten: "Elden på altaret skall brinna och aldrig utsläckas", ty dessa ord skildra hans eget andeliv. Och när han, därtill föranledd av välförstådd omsorg om sina barns uppfostran, såg sig om efter ett mera givande kall än det måttliga han i Månsarp innehade och efter erhållet förslag till Långaryds pastorat inledde sin provpredikan med de orden: "Se Herrens hand är ej för kort, att han ej hjälpa kan", erhöll han i det vid valet överväldigande röstetalet och den därefter skedda utnämningen en kraftig förvissning, att han ej förgäves anlitat den hjäl pande handen. Här på den nya, honom anvisade platsen skulle han nu för sina återstående dagar slå sig till ro, om man så kan kalla ett 28-årigt, oavlåtligt arbete med de mångahanda göromål, som föreligga en pastor ibland en talrik menighet.
 Hans företrädare hade lämnat efter sig många till de yttre församlingsförhållandena hörande angelägenheter, vilka behövde ordnas. Så funnos t. ex. inga skolhus, kyrkogården var otillräcklig, den gamla prästgården i alla avseenden förfallen. Med kraft grep han sig an först med själasörjarens kall, som för honom alltid var huvudsaken, och sedan med de till för samlingsekonomien hörande frågorna, som också av honom bringades till en tillfredsställande lösning. Få präster torde i enskild själavård blivit så mycket anlitade som B., och stort, ja nästan obegränsat var det förtroende han åtnjöt av sina biktbarn. Han förtjänade det också. Med skarpt psykologiskt och klart omdöme ställde han den andliga diagnosen, och med det rätt delade sanningens ord och - själv prövad och luttrad i mycken nöd - med sin rika erfarenhet av huru Gud förmår göra över allt, vad vi bedja eller tänka, kunde han därför som Paulus "hugsvala de bedrövade." Vid Herren och ej vid sin person eller något särskilt parti ville han binda själarna.
 Allt partiväsende misshagade honom, och såsom han själv ville hålla sig hårt vid ödmjukheten, förmanade han alla andra därtill och hyste en avgjord motvilja för människor, hos vilka han förmärkte, att högmodets ande vunnit insteg.

Var B. såsom själasörjare en ovanligt utrustad man, var han jämväl en mycket god predikant. Hans predlikningar och andliga föredrago voro genomträngda av den äkta gammal lutherska andan, sådan den framträdde hos t. ex. Arndt och Nohrborg, vilkas skrifter han själv näst bibeln mest brukade till sin egen uppbyggelse. Den säregna andekraft, som kännetecknade hans predikningar, vittnade om, att de utarbetats på knä, och utan att på ett osunt sätt ockra på sina åhörares känslor, ägde han en underbar förmåga att beveka människornas hjärtan och låta deras innersta strängar vibrera. Detta senare gäller särskilt hans kasualtal, vilka genom sin mått fullhet, omväxling och hjärtegripande verkan voro i hög grad uppbyggliga.
 B:s enskilda liv präglades av sträng fromhet i behaglig förening med äkta luthersk frisinthet och vidhjärtenhet i fråga om uppfattningar och bruket av världen och de ting, som i världen äro. Det understundom nog tunga sinnet kunde i vänkretsen skina upp i fröjd och gamman, i synner het när han hade ungdom omkring sig och förnöj des med mu sik och sång, som han mycket älskade och gärna i sitt hem id kade. Den eldiga naturen och den starka viljan kunde väl någon gång förivras, men dämpades snart av saktmodets an de, som bjöd honom att hellre tiga, lida och bedja än sätta kött till sin arm. Och i den reslige mannens personlighet låg något, som på en gång ingav respekt och fängslade, och de mörka, skarpa och livliga ögonen kunde än skjuta åskviggar, än stråla av intagande mildhet.
 (Mtn 1902). - Om B. se vidare Bernh. Bexell: Minnesord över Josef Bexell vid hans jordfästning i Långaryds kyrka den 31 mars 1897, Växjö s. å., samt Josef och Maria Bexells hem (Från Smålands och ölands gamla prästhem, Lund 1925); Esaias Bexell: Kyrkoherden Josef Bexell i Långaryd (Hemb.-kal. 1913), Ur Josef Bexells brev i andliga ämnen (Hemb.-kal. 1924) och Minnen från forna tiders kyrkoliv inom Västbo kontrakt, Växjö 1924; David Bexell: Några minnen och erfarenheter (Hemb.-kal. 1923);
Ester Lundh, f. Bexell: Kyrkoherde Josef Bexell, hans släkt och hem, Sthlm 1926. B :s ställning till väckelserörelsen kommenteras av Emilie Petersen i E. M. Tretow: Ur den svarta  lådan, II, s. 176, 181, av D. Nordin i brev till Tegnér 2/1 1845 (LUB) och av A. G. Ahlstrand i brev till sonen 9/4 1842 (KB)
 
Gift
 1854 med Maria Catharina Hansdotter, f. 21/11 1828, död 24/3 1917, dotter till hemmansägaren Hans Nilsson och Brita Svensdotter i Åkers församling.

 Barn:
 - Carl Josef Gabriel Esaias, f 27/9 1855, kh. i Reftele.
 - Justus Bernhard Daniel Cornelius f. 24/10 1857, komm. i Ö.Torsås.
 - Ester Susanna Christina, f. 14/5 1859, gift med kh. Korsberga. J. A. Lundh.
 - Marcus Fingal Natanael, f. 12/8 1860, kh. i Agunnaryd
 - David Enoch Fridolf Samuel, f. 24/8 1861, biskop i svenska tamulkyrkan i Indien.


Tryckta skrifter:
 - Teser för pastoralexamen. Växjö 1865.
 - Predi kan på tredje prästmötesdagen 1867. (PH s. å.).
 - Likpredikan över prosten Carl Emanuel Bexell i Rydaholm. Halmstad 1874.
 - Likpredi- kan över prosten Peter Erland Oseen i Villstad. Lund 1884.
 - Likpredikan över fru Mathilda Mårtensson, f. Kjellrnan. Halmstad 1877.
 - Jag tror, därför talar jag. Strödda predikningar och tal. Utgivna efter hans död. Upsala .1899.






J. M. Stenvall


22. Johan Michael Stenvall, 1897- 1906. Född i Lidhult den 22 april 1843, son till sederm. kh. i Angelstad Sven Stenvall och Sara Helena Lohm. Mo genh.-ex. i Växjö 1867, stud. i Uppsala 1868, teor. teol, ex. 1871, prakt. teol. ex. 1872, prv. 4/7 s. å., komm. i Färgaryd
1875, tilltr. 1878, kh. här 1897, tilltr. 1899.
 Ägde inga utvärtes i ögonen fallande egenskaper eller  företräden, som kunde göra hans person eller verksamhet bemärkt, men bakom hans anspråkslösa yttre bodde ett  svekfritt, trofast väsen, en hjärtegodhet, som bestod, en levande pliktkänsla, som, så långt krafterna räckte, tvingade  honom att med ett levande medvetande om sitt ämbetes vikt troget verka i sin kallelse. Också förstod den menighet, som utsåg honom till komminister i Färgaryd, att så fullt uppskatta hans verkliga värde, att den valde honom till den vördnadsvärde Bexells efterträdare. Då S. skulle tillträda
sin utvidgade verksamhet såsom pastor, befunnos hans krafter så brutna, att han aldrig förmådde ens beträda predikstolen. Under 9 långa lidandets år bar han med tålamod den pålagda  prövningen och följde från sjukrummet både de politiska och kyrkliga företeelserna i vårt land och utlät sig i kretsen av de sina eller besökande vänner däröver på ett sätt, som vittnade, att han kände varmt för sitt fädernesland och sin kyrka. (Mtn 1908). Död den 6 febr. 1906. 
Gift
 14/8 1879 med Sara Christina Charlotta Bengtson, f. 31/8 1854, dotter till komm. i Kållerstad Frans Johan Bengtson.


Barn:
 - Anna Helena Augusta, f. 4/6 1880.
 - Ingrid Maria Elisabet, f. 16/12 1881.
 - Sven Johan Gunnar, f. 1/9 1883, domkyrkokomm. i Växjö.
 - Carl Victor Samuel, f. 19/10 1885, komm. i Vetlanda.
 - Sven August, f. 5/3 1887, kh. i Nottebäck.
 - Erik Bernhard, f. 19/4 1889,  läroverksadj. i Enköping.
 - Hildur Christina Charlotta, f. 2/3 1891, elem.-lärarinna i Jönköping.
 - Gerda Ingeborg Ottilia, f. 1/8 1892, sjuksköterska.
 - Elsa Ruth Victoria, f. 4/1 1894, föreståndarinna för Växjö barnkrubba.
 - Märta Valborg Magdalena, f 22/12 1898, sjuksköterska,








Carl Ekstrand


23. Carl Ekstrand, 1906-18. Född
i Urshult den 23 dec. 1844, son till hemmansägaren Håkan Johansson och Christina Johansdotter i Ekeberg. Mogenh.ex. i Växjö 1867, stud. i Uppsala 1868, teor. teol. ex. 1870, prakt. teol. ex. 1871, prv. 28/5 s. å., komm. i Torpa 1872. tilltr. s. å., i Älmeboda 1879, tilltr. 1880; och i V. Torsås 1885, tilltr. s. å., kh. i Annerstad 1892, tilltr. 1893 och här 1906 tilltr. 1907, LVO 1910. Var en ovanlig man, icke i snille och lärdomsgåvor, ehuru han hade stor lätthet 
både att inhämta kunskaper och att meddela dem utan i sin underbara förmåga att kunna, som man säger, "ta folk". Han provade aldrig förgäves. Till de 5 ordinarie beställningar som han under sin tjänstetid hade, var han merendels enhälligt vald. Han var folktalare, extemporerade alltid men blev kanske en smula stereotyp. "Calle har ej mer än en predikan, men den är god", sade en gång en av hans vänner. 

Kom han under talet i förlägenhet för tankar, redade han sig med ett högtidligt "det gäller", tills han "samlat sig". Han var ovanligt vardagstrevlig, godmodig och oförargligt skämtsam. Han hade en period, då han sade sig vara fattig som en kyrkråtta. Det oaktat var han likväl mycket gästfri. Så kom en annan tid, då han fick så rundliga inkomster, att han ej visste, vad han skull taga sig till med dem. Med rätta var han allmänt omtyckt. Det var sol omkring honom med strålar från den sanna solen, ty han var en kristlig personlighet. (Mtn 4921). Död den 12 maj 1918. 
Gift
 13/5 1873 med Fredrika Vilhelmina Sandström, f. 13/1 1845,
död 1/4 1914, dotter till hovrättskommissarien Anders Peter Sandström och Christina Charlotta Hultgren.

 Barn:
 - Ester Kristina, f. 1/5 1874, död 18/5 1877.
 - Rut Elisabet, f. 4/12 1875, död 30/1 1876,
 - Rut Ester Maris f. 30/11 1878, sjuksköterska
 - Naemi Elisabet, f. 14/9 1880, gift med kh. i Agunnaryd Carl Bäckman.
 - Karin Dita Kristina, f 7/12 1884, gift 8/5 1912 med handlanden Reinhold Wingren i Mjellby.







Frans Axel Jacob Allgulin


24. Frans Axel Jacob Allgulin,
1918-. Född i Södra Unnaryd den 31 juli 1870, son till kh. i Bolmsö Frans Allgulin och Lydia Maria Magdalena Nordholm. Mogenh.-ex. i Växjö 1890, stud. i Uppsala s. å., teol. fil. ex. 1892, teor. teol. ex. 1894, prakt. teol, ex. 1895  prv. 9/6 s. å., komm. i Dannäs 1900, tilltr. 1901, kh. här 1918, tilltr. 1920.   
Gift
 12/6 1901 med Gerda Magdalena Johansson, f i Göteborg 1/8 1879, dotter till direktören August Johansson och Kristina Andersson. 
 Barn:
 - Jacob Gerhard, f. 6/7 1902, e.o. landskanslist.
 - Frans August Torsten, f. 15/4 1904, fil, magister.
 - Karin, f. 16/5 1909.
 - Axel Hjalmar Hakon, f, 11/4 1911, stud.

     



Komministrar i Långaryd


 
 


1. Carl Helge Bäckman, 1916-24. Se kh. i Agunnaryd.



2. Nils Arvid Thorsten Hellberg, 1925-27. Se kh. i Älmeboda.




 


A. J. G. Ljungquist,



3. Anders Johan Gustaf Ljungquist,
1928-. Född i Halmstad den 20 jan. 1891. son till banförmannen vid statens järnvägar Carl Gustaf Ljungquist och Johanna Maria Andersdotter. Stud.-ex. i Halmstad 1911. stud. i Lund s. å., fil. kand-ex. 1918, teol. kand.-ex. 1924, prakt. teol. prov s. å., prv. 28/12 s. å., komm. här 1928, tilltr. 1930.

Tillbaks  
  
 Till startsidan