Smålandslagens kyrkobalk

1. Inledning. GUDS FRID och Sankta Marias vare med oss, som komma hit och fara hädan.

De vare alla skyldiga giva gisslan och grid1 som ej äro biltoga eller bannlysta, alla de som bo innanför Mjöhult 2 och Mörtek3 och mellan Bråtabäck4 och Björkö.5

2. Lagsagans inbyggare skola leva såsom kristna.

Om kyrkobygge.

Nu skola män fara till tings och höra vår lagsaga6, höra den de som äro här och säga den för dem, som sitta hemma. Men vår lagsaga börjar så:
Vi skola tro på Kristus och bygga kyrkor, icke kränka systrar och frändekvinnor, vare sig i andlig eller i köttslig frändskap.
§1. Nu vilja bönder bygga kyrka; då skall man utsätta femt7 för alla jordägande, som finnas i socknen, för att komma dit. De skola hugga timmer efter mantal8 ock göra körslor efter antalet dragare och lämna mat efter tillgången på boskap. Nu kan en man, som är jordägande i socknen, gå ifrån och försumma kyrkobygget; han böte därför tre marker9. Varken karl9a   eller

1) Grid = lejd.
2) Mjöhult = en by i Sandviks församling i Västbo.
3) Mörtlek = en by i Åseda församling i Uppvidinge.
4) Bråtabäck = troligen Bråtaback i Vissafjärda församling,
5) Björkö = församlingen i norra delen av Östra Njudung. Samtliga fyra platser ligger invid gränserna av Tiohärads lagsaga.
6) Lagsaga, här = lagens muntliga föredragande.
7) Femt = sammankomst.
8) Mantal = antalet män.
9 ) Mark i medeltidens Skandinavien namn på ett mynt och en vikt, som innehöll 5 ören (örar) eller 24 örtugar eller 192 penningar. Jfr, not 12!
9a) Karl = tingsmenighet, härad.
konung skall äga del däri. Den skall taga upp dem, som har kyrkobygget om hand. Den som försummar dagsverke i kyrkobygge, av honom må man saklöst taga nåm10 för avtalsbrott.
3.   Om kyrkobol och prästgård. Om kyrkans inventarier och klockor.
Nu är kyrka satt på syllar och lyktad upptill med tak; då skall man lägga skötningsjord11 till kyrkan. Det skall vara ett halvt markland12 åker och äng som ger nio vagnslass hö. Den skall man gärda och grinda och plöja på längd och på bredd. § 1. Sedan skall man bygga hus på kyrkobolet. Det skall vara fyra hus: stuga och härbärge, lada och nöthus.
§ 2. Sedan skall man köpa skrud till kyrkan. Det skall vara kalk och korporale13 mässhake, det skall vara mässbok och ottesångsbok, psaltare och sångbok, mässkjorta, stola14 huvud kläde och handkläde. Ej må kyrkan vara utan ljus. Hon skall hava tre ljus, två altarljus och ett dopfuntljus. Därtill skall kyrkan hava klocka, ty hon skall både kalla den som kommer i världen och den som går därur. Då står kyrkan lyckt och låst, väntar sig friare liksom bondens dotter.

10) Nåm = pant.
11) Skötningsjord, ursprungligen beteckning för den symboliska handling, varigenom någon sålde eller skänkte jord till en annan genom att lägga mull från den avyttrade jorden i hans sköte.
12) Markland = ett jordområde, sannolikt så stort, för vilket en mark silver erlades i avrad. Liksom 1 mark såsom mynt innehöll 8 ören, 1 öre 3 örtugar och 1 örtug 8 penningar, så innefattade också 1 markland 8 öresland, 1 öresland 3 örtugland och 1 örtugland 8 penningland. Jfr, not 9!
13) Korporale = en fyrkantig linneduk, som lades på altaret och varpå kalken ställdes vid konsekrationen. Korporale (av cerpus "kropp") hade sitt namn därav att det skulle erinra om det linnekläde, vari Kristi kropp sveptes.
14) Stola = ett band i liturgisk färg, bäres över mässkjortan, symboliserar Kristi ok.

4. Om prästval. Prästens ansvar för kyrkan och hennes skrud.
Nu kan präst komma och bedja om henne. Det skall vara rätt att taga den, som alla äro ense om. Då skola de fara med honom till biskopen. Biskopen skall pröva hans kunskaper och hans vigningsbrev. Han skall icke vara mördare eller mandråpare, icke kyrkotjuv eller klosterrymmare, icke dobblare eller drinkare, icke skörlevnadsman eller skökoman. Ren skall den vara, som skall tjäna Gud. Nu kan ej socknen bliva ense om präst; då skola bönderna fara till biskopen för att bedja om präst. Då skall han ställa tre i val och taga en av dem, den som dem täckes. Det skall vara rätt, om alla äro ense. Nu kan hända, att ej alla äro ense om en; då skall man låta sockenmännen gå åtskils. Den skall få vitsord, som har en mera. Nu kunna lika många välja var sin; då har den vitsord, som biskopen är med.

4:1. Nu är präst tagen med biskopens och sockenmännens samtycke. Då skola de i sämja fara därifrån och helbrägda komma hem. Sedan skola bönderna överlämna sin kyrka och kyrkans skrud till prästen. Prästen skall svara för allt, utom då det gräves under syllarna eller rives uppifrån taket. Han återgälde allt efter dess värde: kalk och korporale med tolv örar15, mässhake med tolv örar, mässbok och ottesångbok vardera med tolv örar, psaltare och sångbok vardera med sex örar, stola med tre örar, mässkjorta och handbok vardera med en halv mark, huvudkläde och handkläde vardera med en öre, altareljusen vartdera med en halv öre, dopfuntljus med en öre. Därtill skall klockan hava sitt värde; hennes värde är tolv örar. Nu kan kyrkan brinna upp med allt, genom prästens eller klockarens skuld; då böte prästen tre marker eller styrke med ed, att han icke har vållat det. Nu kunna sockenmännen åtala prästen för kyrkan eller hennes skrud; då återgälde han vart och ett efter dess värde och styrke med tre präster, att han icke har vållat det.

15) örar, se not 9.
5 Om klockare och klockor.
Nu kan en man komma till kyrkan och bedja om klockorna. Äro de ense, både socken och präst, då är det rätt att taga honom. Nu bliva de icke ense; då skall prästen hava rätt att taga den som han vill.
§ 1. Nu kan kyrkan mista något på grund av klockarens vanvård; då kräve bönderna och prästen klockaren.
§ 2. Nu skall man överlämna klockan till klockaren. Han skall ringa laga ringning till ottesång, mässa, aftonsång och kompletorium16 och då lik kommer till kyrka.
§ 3. Nu kan klocka bliva lös; då skall klockaren säga till prästen. Han skall säga till sockenmännen på tre söndagar och bedja kyrkovärdarna råda bot för klockan. Då skall klockaren binda upp klocksträngen. Nu kan hända, att klockaren icke gör så och icke säger till prästen. Nu faller klocka ned och slår ihjäl klockaren; då äge klockarens arvingar rätt att styrka mot prästen, att han hade lagligen tillsagt prästen, medan han levde. Likaså har prästen rätt å sin sida att styrka med tre präster, att han lagligen hade tillsagt kyrkovärdarna i kordörren på tre söndagar. Då gälde kyrkovärdarna böter för klockarens liv -det är tre marker - och tolv örar för klockan, av sina penningar och icke av kyrkans. Vilkendera av dem som brister åt eden, prästen eller klockaren, återgälde värdet av klockan. Nu faller klocka ned och brister och gör icke någon skada; då äge prästen vitsord framför klockaren och kyrkovärdarna framför prästen. Gälde då klockaren åter hennes värde. Nu kan hända, att kläppen faller ned och slår ihjäl klockaren; då ligge han på sina egna gärningar.17 Nu går en bondson dit i sin galenskap och ringer icke laga ringning; slår han sönder klockan, böte därför tolv örar. Faller då kläpp eller klocka på honom och ljuter han döden därav, ligge då på sina egna gärningar.

16) Kompletorium = den sista av dagens bönetimmar, vid solnedgången. Se vidare not. 31-39.
17) Då ligge han på sina egna gärningar = det är hans egen skuld, att han ligger, där, och för honom skall icke gäldas någon bot.

 
 


 
 
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6			Om tionde.
 
Vi skola giva tionde av vår säd, var tionde trave18  börja vid den ena renen och sluta vid den andra. Ej må man bära säd mellan åkrarna.19 Man skall först giva prästen tredjedelen av den tionde traven och sedan taga de två lotterna och skifta dem i tre delar, och bonden själv skall bärga dem. En del give man åt biskopen, för att han viger kyrka och konfirmerar barn och ålägger kyrkostraff för synder, den andra delen åt kyrkan för att köpa henne skrud, den tredje delen åt de fattiga, hellre åt skylda än åt oskylda. § 1. Vår präst skola vi giva i tionde en kalv nio dygn gammal, en gris och ett kid båda nio dygn gamla och ett lamm vid pingst. Prästen må sätta sitt märke20 på det, och bonden föde det och drage fram det till Petersmässan.21 Dör det under bondens vård, före han hem lammet färskt till prästen och styrke med ed av tre män, att han ej har gjort det och ej eller den, för vars gärningar han har att svara.22 Om han då brister åt eden, återgälde han levande med levande och intet därutöver.

 
 
 
7		     Om andra avgifter till präst.
 
Nu har prästen fått sin tionde; han skall ock hava tillagor.23 Det skall vara en öre för gravplats och fyra själamässor: en vid likets utfärd, den andra på sjunde dagen, den tredje på månadsagen, den fjärde på årsdagen. Offra skall han vid varje mässa24 trettio penningar eller trettio ljus. Ej må prästen av visa honom med ett ljus, som varken bränner hand eller hand kläde.25 Detta är bonden skyldig att giva prästen för sig och sin

 
18) Trave = skyl.

19) Ej må man bära säd mellan åkrarna, d. v. s. man skall räkna av tiondet på varje åker för sig.

20) Märke = bomärke.

21) Petersmässan = 29 juni.

22) Den, för vars gärningar han har att svara, d. v. s. hans husfolk, familjemedlemmar och tjänare.

23) Tillagor = tilläggsavgifter, avgifter för särskilda tjänster och för rättningar.

24) Vid varje mässa = vid envar av de fyra själamässorna.

25) Ett ljus, som varken bränner hand eller handkläde, d. v. s. ett ljus, som då det brinner, varken sprakar eller tänder på hand eller handkläde.
 
 




 
hustru och sitt äldsta barn. Vare det äldst, som dör först, ävenom det är yngst, i själagåva 26 
 § 1 Därtill skall prästen hava för kyrkotagning av bondens hustru efter barnsbörd eller bröllop; det skall vara en halv mark vax och en halv örtug penningar.27 Och som altargåvar tre levar28 och sovel till tre levar. Nu kommer en kvinna till kyrkan med laglig avgift för sin kyrkotagning. Nu vill prästen ej kyrkotaga henne; mister hon
därfor sitt sänglag, styrke han med ed av tre präster, att han icke har vägrat henne kyrkotagning. Brister han åt eden, då böte han sex örar därför.
 § 2. Nu sitter en husman29  i socknen; han är skyldig giva prästen åtta penningar vid påsk. Äro de två kräk samman i bo30 det är en örtug penningar. Det ökar icke mera, om de ock äro flera.
 § 3 Nu kan vägfarande man bliva liggande sjuk i socknen, då är det den bondens skydighet som han ligger hos, att giva prästen bud. Prästen skall komma till honom, skrifta honom och smörja honom och viga hans lik. Av den mannens ägodelar skall prästen hava en halv mark, om så mycket finnes.

 
8. 		Om prästs skyldigheter.


Nu har prästen fått tionde och tillagor; då skall prästen akta på sina tider31 och sina vigningar och veta, vad han är bonden skyldig. Han skall sjunga mässa i sämja för sin socken och lagligen tillhålla klockaren. Prästen skall sjunga ottesång32 så prim33 så mässa34 så ters35 så sext36 så non37 så 
 


 
26)  Själagåva =  avgiften till prästen för begravning och själamässor.

27)  Örtug och penningar, se not

28)  Lev = brödkaka.

29)  Husman = en man, som har ett hus men icke äger jord och sålunda icke är bonde.

30)  Två kräk samman i bo = man och hustru.

31)  Tider = gudstjänsttider, de kanoniska timmarna, som uppräknas i sista meningen.

32)  Ottesång eller matutin = en gudstjänst mot slutet av natten.

33)  Prim = gudstjänsten vid soluppgången.

34)  Mässa nattvardsgudstjänst (missa fidelium).

35)  Ters = gudstjänsten omkring kl. 9.

36)  Sext = gudstjänsten vid middagen.

37)  Non = gudstjänsten omkring kl. 15. 

 




 
 
 
 
aftonsång38, så kompletorium.39 Skyldig är han att bedja både för levande och döda.
 


9. Om dop och om sista smörjelsen.

Nu sänder bonde bud till prästen, att han skall kristna ett barn. Nu är ej prästen hemma och har ej med lov farit från socknen. Dör barnet hedet40 och lägges i heden jord, böte han därför tre marker.
 § 1. Nu blir ett barn fött sjukt och kan ej komma till kyrkan och länmas till prästen; då skola män döpa barnet i vatten och icke i något annat. Finnas icke män, då skola ungmör döpa. Finnas icke ungmör, då skola gifta kvinnor döpa, i Fadrens och Sonens och den Helige Andens namn. Om barnet genast går hädan och finnes vittne, att det blev döpt så som nu är sagt, då skall det barnet läggas i kyrkogård och gå till arv.41 Nu lever det barn, som är döpt hemma, och kommer levande till kyrkan; då skall man taga faddrar till det, primsigna42 det utanför kyrkodörren och bättra det med ord och läsning och icke genom dop.43 Ingen döpes två gånger, om han icke är så god karl, att han döper sig själv i Jordan.44 
§ 2. Nu sänder bonde bud till prästen för att få sista smörjelsen. Prästen gör sig mera brått med annat och vill ej komma till honom. Dör bonden utan smörjelse, böte prästen tolv örar där för. Nu får han båda buden på en gång, att kristna ett barn och att smörja en man; då är han saklös för bonden, om han lägger sig vinn att kristna barnet. Nu gör sig prästen mera brått med bonden än med barnet, far dit och smörjer bonden, och barnet dör under tiden okristnat; han böte därför tolv örar,


 
38)  Aftonsång eller vesper = en gudstjänst en timme före solnedgången.
 
39)  Kompletorium = gudstjänsten vid solnedgången.
 
40)  Hedet, heden = hedniskt, okristnat, odöpt.
 
41)  Gå till arv = berättigat att taga arv.
 
42)  Primsigna = utföra vissa ceremonier, som avsåg att mana de onda andarna att lämna  barnet, främst korstecknet på barnets panna  och bröst.
 
43)  Bättra det med ord och läsning och icke genom dop, d. v. s. bekräfta nöddopet genom läsning av text och böner, men icke döpa på nytt.
 
44)  Ingen döpes två gånger etc. Denna märkliga mening, som icke har motsvarighet i någon annan landskapslag, tycks tyda på att pilgrimsfärder till det Heliga landet icke ha varit alltför sällsynta i medeltidens Sverige.
 
 
 


 
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
då han eljes skulle böta tre marker.
 § 3. Nu tilltalar en bonde prästen för sitt barn, för att det ej fick kristning, eller för sin fader eller frände, för att han ej fick sista smörjelsen; då äge prästen rätt att med ed av tre präster styrka, att han hade laga förfall. Nu är det det första, att biskopen hade stämt honom till sig, det andra, att han låg i sotsäng, det tredje, att han med lov hade farit från socknen. Nu brister han åt eden; han böte då tre marker för barnets kristning och tolv örar för bondens smörjelse.


 
 
10		Om mässfall. Om högtider.

 
 
Nu kan hända, att prästen gör mässfall för sin socken. Han böte för en söndag sex örar; likaså för den andra. Gör han mässfall tre söndagar eller flera än tre, böte han därför tre marker. Nu gör han mässfall på en dag, då det går fasta och förhelg före45  vare då med den som med söndag, det är sex örar för var gång, då han gör mässfall.
 § 1. Därtill är prästen skyldig sin socken att fyra dagar hålla högtid. Det skall vara juldag och påskdag, allhelgonadag och kyrkmässodag.46 Om prästen försummar någon av dem, böte han tre marker därför. Därtill har prästen rätt att på dessa fyra dagar få offer av bonden, för alla dem, som han giver själagåva för. Därtill skall prästen på dessa dagar få altargåva, en lev och sovel till en lev, av varje husfru, mera endast om bonden själv vill. Nu är sagt om prästens tionde och de tillagor han äger att få av bonden enligt lag. Dock är sämja bäst i allt.


 
 
 
 
11	      Om brott  som begås av präst eller hans hus folk.

 
 
För alla de gärningar, som prästen gör, skall man stämma honom till möte47. För allt det, som hans hjon eller hans kreatur gör, skall man stämma honom till ting. Ty i mål om köp och i mål om jord skall prästen vara med oss i lekmannalag.


 45 På en dag, då det går fasta och förheig före = då dagen förut (från en viss timme) hålles helg med fasta, d. v. s. på de förnämsta kyrkliga helgerna.

 46 Kyrkmässodag = högtid på årsdagen av kyrkans invigning.

 47 Möte, här = möte inför biskopen.


 
 


 


 
 
 
 
 
 
12.		 Om invigning av kyrka.

 
 
Nu hava bönder fått sin präst och fullgjort vad de äro skyldiga honom och sin kyrka. Då skola de sända biskopen bud och låta inviga sin kyrka, ty av ord bliver ett barn kristet och kyrkan helgad. Biskopen skall utsätta femt48 för socknen, för att utgöra gengärd.49 En frist på en månad skola de hava därtill, brygga malt för fyra örtugar och blanda fyra askar honung, och fyra askar smör och fyra köttstycken till en öre och bröd för fyra örtugar. Med laga följe skall han rida dit, med tolv män och han själv den trettonde. Tre bord skola de försörja honom med: ett om kvällen, då han kommer dit, det andra dagen därpå, då han har förrättat vigningen, det tredje dagen därpå, då han rider bort. Ej må biskopen fara från gården utan att hava fått mat. Tre havrehästar skall han hava; en som han själv rider på, den andra som hans kaplan rider på, den tredje som bär hans packning och de helga kärlen.50
 § 1. Nu kan hända, att biskopen icke kommer till sin gengärd och icke viger kyrkan. Då skola bönderna fara till biskopen och förelägga honom femt efter femton dygn. Nu kommer ej biskopen och aktar ej på deras femter. Då skola bönderna själva dricka upp sin gengärd. Sedan skall biskopen rida till kyrkan och viga henne, när han vill, och bönderna skola ej göra gengärd, om icke biskopen styrker sitt förfall. Ett är, om han har blivit stämd till Rom, det andra, om konungen har sänt honom bud för att viga antingen konung eller biskop, det tredje, om han ligger sjuk och i sotsäng, och därför kunde han icke komma till utsatt dag eller till de femter, som förelades honom. Om han kan styrka sitt förfall med ed av sju präster, då skola bönderna göra honom laga gengärd. Biskopen har då rätt att antingen mottaga sin gengärd eller tre marker för sin invigning av kyrkan, vilket han helst vill. Dessa tre marker skola bönderna utgöra av sitt eget och ej av kyrkans egendom. 
§ 2. Då biskopen inviger ett altare, give man honom tolv örar för hans invigning.


48  Femt, se not 7.

49  Gengärd = sammanskott av livsmedel för biskopens underhåll, då han vistas i socknen.

50  De helga kärlen = de heliga föremål som biskopen medförde till kyrkoinvigningen, bl. a. olja, kanske också reliker (däremot inte nattvardskärlen).


 


 


 
 
 
13. Om mål inför biskopsnämnd.

 
Nu är kyrkan vigd och väldig. Då vill biskopen tillkalla nämnder. Då skall prästen nämna tolv män från socknen, som både biskopen och sockenmännen säga ja till. De skola utreda åt honom hans rättssaker.51 
§ 1. Nio äro biskopsmål i vår lag:
fyra äro mål, då han skall böta, tre äro mål, då han skall styrka sin oskuld med fränders och skyldemäns ed, två äro mål, då skall han värja sig med ed.

§ 2. Det är det första bötesmålet: oskärande av kyrkogård och kyrka. Hugger någon en man vid kyrkogårdsstättan, falla fötterna ut och huvudet in, då skall man resa upp kroppen efter fötterna; då skall han icke vara skyldig till böter åt biskopen. Om fötterna falla in och huvudet ut, skall biskopens böter vara sex örar. Hugger någon en man i kyrkodörren, stänker blodet både ut och in, vare böterna tolv örar. Hugger han inne i kyrkan, stänker blodet på båda väggarna, då vare biskopens böter tre marker. Hugger han framme vid altaret, böte han dock ej mera därför
 § 3. Det andra är brott mot ålagd kyrkobot. Tager någon kyrkobot av biskopen själv och äter kött, då han skulle avstå, och smör, då han skulle fasta, går i kyrkan, då han skulle stå utanför, då skall sockennämnden pröva hans gärning. Finnes det vara sant, som biskopen tillvitar honom, då skall han böta tre marker till biskopen.
 § 4. Det tredje biskopsmålet är detta: Blir en man fälld av biskopsnämnd för sina synder, då skall biskopen utsätta femter för honom. Vill han då gå och göra rätt, innan femterna äro till ända, det har han rätt till.52 Vill han det ej, då skall biskopen sända honom brev om för bud.53 Nu sitter han i förbud under år och dag och vill icke göra rätt, då skall biskopen sända brev till honom och förelägga honom en frist på femton dygn. Nu vill han ej gå och göra rätt, då skall biskopen gå till kordörren med sina lärda män 54 och


51)  De skola utreda åt honom hans rättssaker, d. v. s. förmodligen skulle nämnden "utreda" målet och biskopen eller hans ställföreträdare fälla domen.

52)  Det har han rätt till, d. v. s. det kan han göra, det gör han rätt i.

53)  Förbud eller interdictio = kyrkans mindre bann, varigenom den brottslige uteslöts från nattvarden.

54)  Lärda män = kanikerna vid domkyrkan (domkapitlet omtalas ej i landskap slagarna).




 
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
sätta honom i bann. 55   Vill han då gå och göra rätt inom år och dag, då skall han böta till biskopen tre marker för hävande av bannet. Om han icke vill gå och göra rätt inom år och dag, då skall biskopen förelägga honom ännu en frist på femton dygn och sända brev till honom och vräka honom med vittnen.56 Vill han ändå icke gå och göra rätt, då skall man tillsäga konungen. Då skall konungen göra vad skäl och rätt är och till sätta häradsnämnd 57 att döma därom. Vilja de vittna därom, att den mannen är vräkt med skäl och rätt, då äga de att fälla honom och kungöra domen. Han böte till konungen tretton marker och åtta örtugar, (till häradet tretton marker och åtta örtugar), till biskopen tretton marker och åtta örtugar och ytterligare tre marker för hävande av bannet. Eller ock skall konungen låta avrätta honom. § 5. Det fjärde bötesmälet är i horsmål. Nu löper löskerman58 bort ur landet med gift kvinna. Det är det andra: blir en man tagen på bar gärning i verkligt horsmål och finnas vittnen därpå, man och ej kvinna eller bådadera. Det tredje är, om barn bär vittne därom. Det fjärde, om bonden själv åtalar sin hustru, om han ej återtager det med tolv mäns ed, förrän biskopen far från socknen. Det är hans rätt att styrka, att han gav det i vrede och i hastigt mod och icke för verkligt brott. Man böte då därför tre marker. § 6. Dessa fyra mål skola komma inför biskopens nämnd. Nämnden have rätt att i dem fria eller fälla till böter. Nu är sagt om biskopens bötesmål
§ 7. Detta är den första värjemälssaken: mord på okristnat barn; det andra är samlag med moder eller dotter; det tredje är trolldom. Blir någon tagen inom gård och grind med horn och med hår59 det skall komma till nämnden. Då skall nämnden fria eller fälla till värjemål. Om nämnden fäller, då skall den


55  Bann eller excommunicatio = kyrkans större bann, varigenom den brottslige helt uteslöts ur kyrkans gemenskap och överlämnades åt Satan.

56  Vräka honom med vittnen = förkasta honom, utesluta honom ur det kyrkliga samfundet och överlämna honom till den världsliga makten.

57  Häradsnämnd = en världslig domstol, medan sockennämnden var en kyrklig.

58  Löskerman = icke bofast bonde.

59  Med horn och med hår = för trolldom.

 


 
 


 
 
 
 
 
 
 
 
fälla till kyrkobot och icke till böter, utom sex örar till bonden för åbörd av trolldom.60 Om den fäller till värjemål, då skaffe han sig rätt med sina fränder och skyldemän.
§ 8. Två äro värjemå som skola komma till biskops nämnd: blodskam och mened. Dessa skola gå till kyrkobot men icke till böter.
Göres talan mot hjonelag och sägas de vara släkt, som icke äro det, då är det gott, så länge makar äro ense. Äro de icke ense, då får alltid den vitsord, som vill hålla hjonelag, med sina fränder och skyldemän, sex på fädernet och sex på mödernet. Han styrke med ed, att de voro ej så förbundna i frändskap och så nära i ätt, att de icke kunna bygga sitt hjonelag, både enligt Guds lag och människors.


14. 		Om bonde försummar att göra tionde.
 
Nu sitter bonde kvar med sin tionde; då skall prästen för hålla honom Guds lekamen61 på påskdagen. Nu sitter han kvar med tionden, till dess biskopsnämnden kommer; han lämne ut tionden och därtill tio örtugar eller styrke med tolv mäns ed, att han har lagligen utgjort den. Så ungersven som bonde.


15		        Om testamente och .själagåva.
 
Nu giver en man i sotsäng mera än arvingen vill hålla, i själagåva för sig eller annan gåva. Så mycket skall stå fast, som arvingen säger ja till. Nu giver en man jord till en kyrka, ett örtugland 62  av ett markland; då får arvingen icke klandra det. Giver han mera, då får arvingen klandra det och återtaga det.


16		           Om pantsättning till kyrka.
 
Nu är jord pantsatt till kyrka; då äge bonden rätt att återlösa den inom år och dag. Sedan har kyrkan rätt att värja denna jord emot bonden.
 


 
 
 60  För åbörd av trolldom = för insmusslande i bondens hus av troll domsmedlen.

61  Förhålla honom Guds lekamen = förvägra honom tillträde till natt varden.

62  örtugland: se not 12.

 

 


 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
17			Om grav och gravplats

 
Nu kan hända, att ett lik jordas och ett annat tages upp. Följas åt både lem och led, hull och hår, böte därför tolv örar.
 § 1. Nu gräver någon på en annans ättehög.63 Då kommer den dit, som är frände till den som togs upp, och tilltalar honom därför. Då vare det hans rätt att värja sig med tolv mäns ed därom, att "jag grävde icke, förrän nio vintrar förgått". Om han brister åt eden, böte han sex örar.

 
18. 			Om rätt att gå i kloster.

Nu kan en man, som är utan varje hinder, vilja gå i kloster. Då skifte han sitt lösöre i huvudlotter mellan sina arvingar. Han give till klostret en del av sin lott. Han give ett örtugland av ett markland mera endast om han får arvingarnas sam tycke därtill.
 § 1. Nu går en gift man i kloster. Då får hans hustru rätt att hålla kvar sin husbonde, och likaså bonden sin hustru, om hon vill gå i kloster. Nu är kyrkobalken lyktad och sagd till slut. Guds ord och amen.


 
 
 

 
   63    Ättehög = den för en släkt (eller ett hemman) utstakade begravningsplatsen på kyrkogården.

64    Förrän nio vintrar förgått, d. v. s. man hade rätt att efter nio år gräva om en grav.

65    Ett örtugland av ett markland, d. v. s.: av jorden fick klosterbrodern sålunda icke giva bort mer än 1/24 utan arvingarnas samtycke.
 






  
 

 
Som  namnet antyder var Småland ursprungligen en samlingsbenämning på flera olika små "land" söder om Östgötaslätten.  Ydre, Kinda, Tveta, Vista, Vedbo, Tjust, Sevede, Aspeland, Handbörd, Möre, Värend, Finnveden och Njudung.
  Finnveden, Värend och Njudung    utgjorde under medeltiden en egen lagsaga som kallades   Värends lagmansdöme eller  Tiohärads lagmansdöme.   Tiohäradslagen  kallas ibland felaktigt för Smålandslagen,  
 
Tiohärads lagsaga, d. v. s. de tre landen Värend (5 härad), Finnveden (3 härad) och Njudung (2 härad). 

 
 
 
 

Tillbaks 
 
 Till startsidan  
 

7