Rydaholms Kyrka

Har sedan gammalt omfattat församlingarna Rydaholm (Rydhaholm 1342) och (Gælluryd 1312). Sistnämnda församlingen avskildes 1926 till eget pastorat (kungl. res. 27/8 1915). En ny komministertjänst inrättades genom kungl. res. 16/2 1866. Rydaholms kyrka är av sten, byggd 1793. Tornen kvarstår från gamla kyrkan, som troligen uppfördes under årtiåndet 1150-1160 och utgjorde en förebild till Växsjö domkyrka (se R Blomquist: Studier i Smålands romanska stenkonst, lund 1929, s 135 f.). Folkmängden i Rydaholm uppgick 1/1 1930 till 3324 personer på en areal av 20214 har. Pastorater var till 1910 regalt.

Kyrkoherdar

1. Walerius 1342 Sigillvittne 30/11 d.å.. (DS n:r 3669)

2. Gunno 1348 Se domprostar i Växjö

3. Rampne Pætersson, 1399-? Son till kh. i Fryele Petrus Rampnusson och nämnes som kh. där 15/2 och 28/2 1398. (SRP n:r 2902, 2905). Följande år 25/11 skänkte han som kyrkopräst i Rydaholm till Nydala kloster såsom själagift för sig och sina föräldrar gården Öja i Fryele. (SRP n:r 3050).

4. Störbjörn, 1405 Sålde 18/10 d. å. å kyrkans vägnar "ett öresland lössiordh" i Uplöv. (SD n :r 645).

5. Pæter Gudmundsson, 1435 Nämnes i Riksarkivets otryckta pergamentsbrev 8/7 d. å.

6. Gudmundus, 1524-47 Nämnes som kh. förstn. år. (Brasks kop.-b., RA). Mottog 1525 i vård av abboten Andreas i Herrevads kloster en mängd saker, såsom kläder, böcker, knivar, skedar m. m. (Handl. rör. Skand. hist., XVIII, s. 263 f.). Gustaf Vasa gästade hos honom 6/2 1526 och utfärdade från prästgården 8 brev. (GFR s. å., s. 54 ff.). Död 1547, då i testamente efter honom gåvos 20 lod silver. (KA).

Petrus. Nämnes av Wieselgren, annars okänd.

7. Magnus Arvidi, 1553-93 Nämnes som kh. här och häradsprost i östbo förstn. år. (KA). Underskrev Uppsala mötes beslut 1593. Hade präst och klockaregården i sambruk. Gav till Älvsborgs lösen 1571 5 lod silver och 32 mark 3 öre i penningar. (KA). Kallas "en mycket gammal man" av Michael Heberer von Bretten, som gästade prästgården på sin resa genom Småland i aug. 1592. (Lyktgubben, Jönk. 1905).

Gift med en syster till kh. i Värnamo Petrus Arvidi.

Barn:
- Arvid, (Månsson i Rydaholmensis), kvacksalvare men kallade sig "medicus". Skrev på 1620-talet en örtabok, tryckt i Linköping 1650 och omtalad av Linné, och utgav 1642 en Practica eller en liten, dock nyttig undervisning om åderlåtande. 1628 bodde han på Skaftarps kvarn.
- Nils, levde som bonde på Klockaregården, som han tillägnade sig.

8. Gudmund Petri (Krok), 1594-98. Se kh. i Långaryd.

9. Christopher Gudmundi, 1598-1602. Hans sigill har initialerna C. G. A. Fick 29/2 1600 kungl. konfirmation på Klockaregården, ehuru Magnus Arvidis' son Nils fortfarande satt kvar där. (Eckl. saml.). Nämnes sista gången 1602. Följande år äro pastoratets tiondelängder undertecknade av Lauientius Gudmundi Ange. (KA).

10. Canutus Jonæ (Broke), 1604-19 Förut konrektor i Växjö. Uppgives ha dött 1619. (Arch. Smol.).

11. Torsten Larsson (Lohm), 1619-65. Född omkr. 1576 i Lommaryd, Linköpings stift (därav namnet). Fadern uppgives ha varit kaplan i Bälaryd. Enligt Lagergren skall L. i 3 år ha tjänstgjort som komminister i Almesåkra, innan han 1619 blev kh. här. Ekesjö i Almesåkra kallas L:s fädernegård. (VDA 1655: 86). Själv säger L. i en supplik, att han "en långsmätig tid haver tjänt nu skolearbetet i Växjö skola" och sedan låtit sig "bruka uti det högvördiga ministerio" i Rydaholm. I en annan böneskrift uppger han, att han från 1617 varit boende här och efter förmåga "fordrat kronones folk uti munstringar och krigsfolk omresande." (Eckl. saml.). Kallas häradsprost 1642. Lät i kyrkan uppsätta en biskopsstol, av vilken C. E. Bexell 1844 ägde en bräda med denna inskrift utskuren i upphöjda bokstäver: Thedra episcopalis sub pastore Torstano Laurentii facta anno... (Brev t. Wgrn 2/1 1844). Under pesten 1621 flyttades Växjö skola till Rydaholm, där djäknarna då nedbröto den på kyrkodörren sedan gammalt hängande alnen, som enligt beslut på Norrköpings riksdag 1604 var likare för hela rikets längdmått. En ny aln förfärdigades 1664 av v. pastorn Andreas Torpensis. (Ranns. om antikv. 1667-84, KB). L. var stamfader till den inom stiftet vitt utgrenade släkten med samma namn. Han dog 1665 (före den 25 okt.), och hans gravsten, sönderslagen och med utnött inskrift, finnes ännu på kyrkogården.

Gift med en dotter till kh. i Långaryd Gudmund Krok (?).

Barn:
En son, studerade i 3 år i Uppsala, drunknade före 1642.
- Johan, klockare i Rydaholm.
- Petrus, komm. i Gällaryd.
- Jonas, stud. i Åbo 1649, död i Guddarp, Berga.
- Lars, stud. i Åbo 1640, resp. i Dorpat 1644.
- Ingrid, gift med gästgivaren i Markaryd Bredde Jacobsson
- Elisabet, gift med kh. i Hjälmseryd Truis Choræus
- En dotter, gift med eftertr.
- En dotter, gift med kh. i Vrigstad Bengt Komstadius.
En av sönerna blev militär, två andra handelsmän, den ene i Varberg, den andre i Halmstad. (Lag.).

12. Andreas Matthiæ Torpensis, 1666-72. Född i församlingen 1610 son till en gästgivare i Torp. Stud. i Dorpat, disp. 1642 (de justitia particulari och de justitia distributiva, pres. L. Ludenius och 1643 (disp. theol. in cap. VI:m a. v. 60 usqu. ad finem D. Evangelistæ Johannis selectissimas notas exhibens, pres. A. Virginius), magister s. å.. prv. 1647, adjunkt här och designerad pastor 1652 tilltr. 1666, pastoralex. 1661, häradsprost 1671. Tog i likstol gärna ängslotter, som han lade till prästgården, varigenom han för sig och efterträdarna förstorade ägorna. Hans gravsten, som förut legat öster om koret, upprestes vid senaste kyrkorestaureringen (1908) väster om porten till södra vapenhuset. Död 1672.

Gift med en dotter till företr. Änkan levde 1676.

Barn:
- Lars, f. 1652, kh. i Forsheda.
- Catharina, f. 1655, gift med kh. här Sam. Unnerus.
- Elin, gift med komm. i Almesåkra Joh. Petrus Collin.
- Ingeborg, f. 1660, gift 1) med kh. i S. Hestra Daniel Unnerus; 2) med hans eftertr. Anders Pavius. Hon bodde 1740 i Bröttjaryd. S. Hestra.
- Magnus, skol. i Växjö 1656.
- Anders, skol. i Växjö 1675.

13. Samuel Unnerus, 1673-1724. Född i Växjö den 1 nov. 1618, son till lektorn Gislo Unnerus och Helena Eriksdotter. Skol. i Växjö 1654, stud. i Uppsala 1666, höll där oration "om förmånerna av de vid riksdagen tagne hälsosamme författningar" 1668. disp. i Lund 1671 (de vanitate deorum gentilium, pres. P. Holm, och de principiis cognoscendi naturalibus, pres. J. Baggerus), magister och prv. s. å.. gymnasieadj. i Växjö s. å. kh. här 1673. orator vid prästmötet 1678 (de baptismo), preses 1692 (de contritione et poenitentia), häradsprost 1701. Hans befordran till kh. vid 25 års ålder väckte i stiftet ovilja och gav vid ett prästmöte anledning till mindre vänliga yttranden, såsom att han borde få hinna lära sig Fader vår, innan han fick pastorat. Då han följande dag opponerade extra, måste emellertid hans motståndare erkänna hans överlägsenhet. Död den 1 mars 1724. Svärsonen Jonas Lyberg, som uppehöll tjänsten. körde ihjäl sig den 8 mars s. å. och en annan svärson, Abiel Tiliander, drunknade i en brunn före U :s begravning, så att 3 präster samtidigt stodo lik i prästgården

Gift 1674 med Catharina Torpensis, f. 1655, död 2/2 1746, dotter till företr.

Barn:
- Andreas, f. 1675. kh. i Grenna.
- Helena, f. 1680, död 9/11 1763, gift 2/2 1709 med regementsprästen Jonas Lyberg.
- Johannes, f. omkr. 1682, komm. i Gällaryd.
- Maria, gift med kh. i Villstad Johan Agrell
- Elisabet, f. omkr. 1688, gift 1) med kh. i Pjätteryd Abiel Tiliander 2) med kh. där Nils Osander; 3) med kh. i S. Ljunga Jonas Osander.
- Ulrica, f. 28/10 1696 död 21/2 1701.

Tryckt skrift:
- Likpredikan över kaptenen vid Jönköpings infanteriregemente Abraham Ditlof Krakevietz. Jönköping 1695.
- Latinska verser, bifogande domprosten Enevald Widebeoks likpredikan över lektorn i Växjö Per Collianders maka Brita Andersdotter Dryandra. tr. i Jönköping 1693.

14 Jacob Flachsenius, 1724 - 33. Född i Åbo 1683, son till Theologie professorn Jacob Flachsenius. Stud. i Åbo 1694, disp. där 1703 (de oraculis sibyllinis. pres. J. B. Munster), magister i Jena 1711, vik. logices et physices lektor i Växjö 1713 (som sådan rektor 1717-1718), eloquentie lektor 1718, tilltr. 1719. prv. 1718, andre teol. lektor och kh. i Öjaby 1721, kh. här 31/10 1724, häradsprost 1725. Död 1733 (efter den 15 april).
F. ansågs hava goda kunskaper som präst och lärare. Därför befordrades han till teologie lektor framför den till tjänsteåren äldre Hyllengrehn och sattes på förslag till Rydaholm, emedan där behövdes "en brav man", som tillika kunde förestå prosteriet. Vid prästmötet 1727, där F. var preses, uppstod en strid mellan honom och domprosten Goeding om nattvardsläran i konkordieformeln, som F. försvarade men G. angrep. Biskop Lund tilltalade sedermera G. i konsistorium för hans opposition, och kapitulares gillade enhälligt biskopens åtgörande. (VDP 27/9, 18/10 och 22/10 1727). Efter G:s död 1729 var F. ifrågasatt till uppförande på domprostförslaget. Vid överläggningen härom i domkapitlet sades om honom, att han ägde stora meriter, vore lärd och berömligt begåvad, dock något hetsig. Förslagsrum fick han dock icke, trots att lektor Samuel Rogberg, gift med en systerdotter till hans hustru, ivrigt yrkade därpå. (Arcadius). Från hans kh. tid i Rydaholm berättar Wieselgren, att då den kungl. förordningen om inskränkande av den övriga ståten vid bröllop utkommit, skaffade F. 1729 ett sockenstämmobeslut på att de som mäktade göra bröllop, skulle det ingalunda försummas utan vanlig plägsel i Guds och konungens lag grundad, bruka.

Gift med Catharina Lundh brordotter till biskopen i Växjö David Lund. Var född 1764.

Barn:
- Margareta döpt 3/12 1724, död 1754.
- Isak, döpt 5/12 1727.
- Jacob, skol. i Växjö 1738, död 1741
- Christina f. 1730 död 11/7 1731.
- Susanna gift med kh. i Barnarp Joh. Hjelm.
- Elisabet, nämnes som fadder 1710.

Änkan bodde 1715 i Hjortsjö Norregård men s.å. brann den av henne förhyrda stugan, varvid hon förlorade en stor del av sin egendom. Hon nämnes s. å. som "en sörjande, värnlös och nästan brödlös, sedan hon det lilla hon haft efter mannen... sina barn påkostat" (VDA 1745: 539; 1746: 102-5).

15 Magnus Runberg 1734 - 38 Född 1688 i Röjane i Lekeryd. Son till länsmannen Per Johnsson. Stud. i Uppsala 1712. disp. 1725 (de cojunctione principatus et sacerdotii in una persona. p. I. pres. L. Arrhenius. p. II. pres. J. Hermansson). magister s. å.. prv. 1726. konrektor i Jönköping s. å. rektor och kh. i Barnarp 1730. kh. här 1734 predikant vid prästmötet 1737. Död den 17 mars 1738.

Gift med Margareta Junbeck. f. 1711, dotter till kh i Jönköping ,Theodor Junbeck och omgift med efterträdaren.

16. Erik Hultgren, 17319-65 Född i N. Sandsjö den 24 jan. 1700, son till en torpare under Hattsjöhult. Skol. i Växjö 1712. stud. i Uppsala 1722. disp. 1723 (problema philosophicum, perennitatem finis ultimi juris naturalis, ex ratione demonstratamn sistems pres. J. Hermansson) och 1731 (menditationes philos de monadologia Leibnitzio-W'olfiana, pres. E. Alstrin) fil, kand, 1729, magister 1731, docent i Uppsala 1732. Föreslogs som kåhreansk stipendiat en utländsk studieresa 1735, prv. vid sin hemkomst 1738, gymnasiadj. i Växjö s. å. kh. här (4:e provpredikant) 1739, prost 1753, häradsprost 1756, predikant vid prästmötet 1757. "En man av ovanlig kraft, som kom i rättan tid att återställa den sjunkande ordningen". (Wgrn). Död den 21 dec. 1765 Hans gravsten. som förut låg till vänster i koret, restes i södra vapenhuset vid restlaureringen 1908.

Gift med Margareta Junbeck 15/7 1792. änka efter företr.

Barn:
- Theodor, f. 5/7 1710. " ett inventarium på prästgården " Död 3/11 1820
- Pehr, f. 5/11 1718, häradshövding, adl.von Seth 1772, död 1811.

17. Lars Junbeck, 1767-84. Född i Jönköping den 11 okt. 1720 son till klock]utaren Lars Arvidsson. Stud i Lund 1739, disp. 1745 (de usu & abusu dubitationis pres. N. Oereich och de jurejurando per falsos deos. pres. J.Nelander) magister s. å. prv 16 / 12 1748 balaljonspredikant vid kronprinsens Husarregemente 1749. Regementspräst 1751 pastoralex. s. år. kh. här 1767. predikant vid prästmötet 1775 prost 1778, tjänstledig på grund av blindhet 1781. Deltog i fälttåget i Pommern 1757-60 Död den 25 maj 1784

Gift med sin kusin Christina Junbeck, f. 1724 död 19/11 1799, dotter till kh. i Jönköping Theodor Junbeck.

Barn:
- Maria Helena, f. 18 /12 1756 gift med efterträdaren

18. Peter Starck, 1785- 1824 Född i Växjö den 30 okt. 1718, son till lektorn, sedermera kh. i Älmeboda Carl Starck och Helena Maria Ulmgrehn. Stud. i Lund 1708, disp. 1772 (deauctore cap. XXI. Evangel. Johannis. pres. G, Sommelius) och 1773 (de vero, senu verborum vajaas lahäm bottim. Exod. 1 :21 samme preses), prv. 18/12 sistn år, magister 1775 e.o. bataljonspredikant vid konungens värvade regemente 1777 pastoralex. 1770 adjunkt här s. å. och v. pastor 1781 kh. här 1785, prost 1793. häradsprost 1765. predikant vid prästmötet 1798. bankrevisor 1799 riksdagsman 1800, 1809 och 1810, teol. doktor 1811 ledamot av sammfundet pro fide et christianismo s. å. Död den 6 juni 1824.
S. tjänstjorde som biträde hos sin blinde svärfader och vann under denna tid sådant tycke hos folket att pastoratets ståndspersoner och allmoge 1782 ingingo till regeringen med en anhållan att få honom till kh. efter Junbecks död. Vid ledigheten efter denne söktes tjänsten blott av S. och komministern Gislo Unnerus Ehuru consistorium icke fann någon av de sökande äga de förtjänster eller den skicklighet som svarade mot en sådan befodran uppfördes båda på förslag. Vid valet erhöll U. som hade första rummet 1½ och S. 102 röster. S. var en rask men häftig man. Under hans tid ombyggdes kyrkan (1793) och omgöts storklockan (1816). Han var den andre prästman i stiftet, som blev ledamot av Samfundet pro fide et christianismo. (Ecki. saml. VDP 1/9 1784).

Gift 1) 17/12 1784 med Maria Helena Junbeck, f. 18/12 1756, död 26/2 1790, dotter till företr.;
2) 1791 med Anna Maria Schmaltz, f. 1765, död 29/4 1804, borgmästaredotter från Falköping

Barn:
- Carl, f. 5/1 1787. kh. i Åhus, död 16/1 1852.
- Christina Maria, f. 8/11 1788, gift 1) med kh. i Göteryd Christian Brandt; 2) med kh. i Alseda Anders Rogberg.
- Helena Sophia, f. 19/8 1792, död ogift 31/7 1829.
- Brita Ulrica, f. 23/7 1794, död 10/1 1890, gift 31/3 1830 med major Carl Olof Broberg.
- Carolina Rebecca, f. 1/11 1795, död på Tryggarps säteri 19/4 1825, gift 1813 med majoren Carl Olof Broberg (se ovan).
- Lars, f. 19/9 1797, död späd
- Lars Gustaf, f. 29/10 1798, kh. i Moheda
- Hedda Maria, f. 15/11 1799, död 27/1 1835, gift 5/11 1825 med fänriken Joh. Henrik Ennes.
- Charlotta Fredrica, f. 24/3 1801,död 15/4 1852. gift med bolagskommissanien Rosenblad.
- Lovisa Petronella, f. 2/10 1802,död 6/12 1857. gift 17/10 1828 med kh. i Veinge Birger Dahlin och omgift med kh. i Laholm Joh. Franzén.

Tryckt skrift:
- Tal vid lagmannen Pehr Johan Monthans grav i Våxtorps kyrka. hållet d. 1 febr. 1793. Lund 1793.

C.E. Bexell

19. Carl Emanuel Bexell, 1825-73 Född i Villstad den 16 jan. 1788, son till kh. Daniel Bexell och Magdalena Strömvall. Stud. i Lund 1806, disp. 1807 (numophylacium regiæ acad. lundensis. p. XI. pres. N. Sjöborg), filol. kand. 1808, fil, kand. 1810, disp. s. å. (de ethica justis limitibus circumscribenda, p. I, pres. F. Cederschiöld), genomgick seminarium s. å. magister 1811, prv. 9/1 s.å. pastorsadj. i Jönköping med dubbel tjänstårsberäkning s.å. pastoralex. 1814, komm. i Källeryd 1817, tilltr. 1818, kh. här 1825, tilltr. 1828, prost 1833, extra opponent vid prästmötet i Kalmar 1836 och i Växjö s. å. ledamot av Jönköpings läns hushållningssällskap och sekreterare vid häradets hushållningskommitté. Riksdagsfullm. 1841, kontraktprost 1857, orator vid prästmötet 1867. Ledamot av Samfundet pro fide et christianismo och av svenska fornskriftsällskapet, erhöll offentliga belöningar av teol. fakulteten i Lund 1810, av Samfundet pro fide et christianismo 1813 samt Svenska akademiens andra guldpenning 1814, LNO 1860, fil. jubelmagister 1862, teol. doktor 1868. Död på sin gård Upplid den 12 mars 1873.
B. var den yngste av 6 bröder. Som sin lärde faders älsklingsbarn undervisades han av denne enligt Rousseaus humana principer. All utanläsning var bannlyst kunskaperna inplantades samtalsvis genom frågor och svar. "Undervisningen börjades", säger Wieselgren, "före uppstigningen ifrån sängen om morgonen, den fortsattes under själva måltidstimmen och slutades icke förrän sömnen å endera sidan mellankommit." Vid 10 års ålder hade gossen redan hunnit så långt, att han läste Livius samt talade och skrev enklare latin.
Efter faderns död upptogs han av kh. Bengt Hagelberg i Reftele, i vars hus han dock icke länge stannade. Den undervisningsmetod, som här användes, var för B. främmande, han fann sig hava föga gagn av vad han förut lärt, och i utanläsningen, som var tidens huvudsak, stod han efter sina jämnåriga. Han beslöt därför att slå den lärda banan ur hågen och bli jordbrukare. I arv hade han fått en liten hemmanslott i Fållinge, Villstads socken, och här levde han i 2 år som bonde, åt med tjänstfolket, sov i drängstugan, klädde sig efter allmogesed och arbetade från morgon till kväll. En kort kritpipa med hemväxt tobak utgjorde mellanstundernas enda tidsfördriv, Emellertid råkade han med en yxa svårt skada sig i foten och måste under en längre tid intaga sängen. En broder, som var gymnasist i Växjö, uppmanade honom då att åter begynna läsa. B. lydde rådet och anmälde sig efter en tids privatundervisning till inträde i Växjö skola. Här in togs han 1802 i rektorsklassen och flyttades följande år till gymnasiet, där han gjorde snabba framsteg. Med en av sina kamrater, sedermera professorn Carl Georg Rogberg, knöt han här ett för livet bestående vänskapsband. B :s mål var redan nu prästämbetet, för vilket hans lust blivit väckt genom dåvarande domkyrkoadjunkten P. L. Sellergrens formfulländade, känsla djupt tilltalande predikningar.
Vid Lunds akademi fortforo B :s studier med framgång, stundom med ulmärkelser. Han gjorde sig känd för sin lätthet att uttrycka sig i tal och skrift och ådrog sig uppmärksamhet i det teologiska seminariet, som då leddes av K. P. Hagberg. Den första predikan, som han skrev för denne, erhöll han åter utan ringaste rättelse, blott med åtecknat landatur, varefter han fick hålla den vid högmässogudstjänst i domkyrkan.
I seminariet var han kamrat med sedermera professorn Bengt Jacobsson Bergquist och ansågs som dennes medtävlare. Efter mottagen ordination bleve B. pastorsadjunkt i Nottebäck. Redan nu hade han anseende som god predikant. Biskop Mörner hade lovat honom permission för att i Lund fortsätta studierna för teologiska graden men gav honom istället missiv till Jönköping. Själv härmed belåten mottog B. under en 7-årig tjänstgöring i denna stad många bevis på sina åhörares tillgivenhet. Bland annat anhöll borgerskapet att få åt honom begära och lösa hovpredikants fullmakt, vilket han emellertid undanbad sig, emedan han "utom sin verkliga tjäns icke önskade någon annan utmärkelse än de godas tillgivenhet." Under denna tid var han hovkanslerns ombud vid boktryckeriet och redigerade i 3 år Jönköpings tidning.
Den ansträngande tjänstgöringen gjorde, att B. önskade återgå till lantlivets lugnare förhållanden, och med tacksamhet mottog han därför presidenten frih. Salomon Löfvenskölds kallelse till Källeryds komministratur. Det decennium, som han här tillbragte, räknade han alltid som sitt livs lyckligaste tid. Här fick han tillfälle att ägna sig åt läsning och författarskap och vann förövrigt i sin ort namn som en driftig jordbrukare, som på sitt boställe verkställde betydliga nyodlingar. Som sekreterare i Västbo hushållskommitté inlämnade han till länets hushållningssällskap årliga berättelser om odlingens framåtskridande, ävensom uppsatser och förslag i åtskilliga ekonomiska ämnen. Flera av dessa äro med lovord anmälda i sällskapets från trycket utgivna handlingar.
Trots sin ungdom vann B. 1824 På grund av höga lärdomsbetyg rum på förslaget till Rydaholm. Han provade dit tredje söndagen efter trettondagen 1825 och erhöll pastoratets kallelse. Tegnér, som nyss blivit stiftets biskop, önskade till kh. sin vän från Härbärget, vice bibliotekarien Elias Schütz, vilken såsom ogift kunde komma det fattiga sterbhuset till hjälp, och upptog mycket illa, att konungen utnämnde B. I ett brev 27/11 1825 karaktäriserade han B. som en snål bondkaplan, vars tryckta alster han fann tämligen triviala. Han hade i Stockholm hört, att presidenten G. M. Posse hos konungen förordat B. och gav i ett den 1/1 1826 daterat brev till P. uttryck för sitt missnöje häröver.
B :s pastorala nit i Rydaholm tog sig särskilt uttryck i ett framgångsrikt arbete för nykterhet och folkuppfostran. Han var en av nykterhetsrörelsens första och mest hängivna förkämpar i Växjö stift. Tidigt hade hans intresse för denna sak blivit väckt, och 1813 hade han erhållit pris av Samfundet pro fide et christianismo för svar på frågan: "Huru skall det omåttliga begäret för brännvins nvttjande, särdeles bland allmogen och den uppväxande ungdomen, kunna efter hand, om ej alldeles förlagas,dock mycket möjligt är, först inskränkas till måttligt bruk?" Han uttalade sig här om fylleriet säger E. Rodhe "på ett sätt, som föregriper alla senare nykterhetstal, vari spritens förödande verkan målats". Principiellt ansåg han absolutism och förbud såsom ett önskvärt mål, men inseende det omöjliga att genast uppnå detta, inskränkte han sig till att fordra lagstiftningsåtgärder vilka skulle ställa drinkaren under annans förmynderskap. Därjämte inskärpte han som en plikt för prästerskapet, skolans lärare och varje medborgare att verka för nvkterheten framgång, så att sammanlevnaden bleve "en uppfostringsanst alt varifrån medborgaren utgår med renade begär och förädlade tänkesätt'. Detta B :s mål var redan nu både fullständigt och modernt ännu saknades blott föreningsformen såsom praktiskt kampmedel. Men även härutinnan blev han en förelöpare för den senare, organiserade nykterhetsverksamheten.
B :s energiska och framgångsrika arbete för nykterhetssaken kan här blott i korthet beröras. På grund av en 1828 utfärdad kunglig kungörelse, som ålade kyrkorådet att tillse, att barn och ungdom ej vande sig vid starka drycker, lovade för samlingen på majstämman s. å. att för kyrkorådet anmäla barn, som före konfirmationsåldern vant sig förtära brännvin. Samma år lyckades B. avskaffa den dittills rådande oseden att på tredje lysningsdagen utdela traktering med sprit i kyrkan. Hans nattvardsundervisning, där dryckenskapens olyckliga följder starkt framhöllos, hade till följd, att 1831 flera ynglingar bildade en på personlig avsägelse grundad nykterhetsförening. Till denna slöto sig efter Wieselgrens besök i orten 1838 två tredjedelar av socknen eller omkring 2,000 personer. Följande år beslöt församlingen att för ett år nedlägga all brännvins tillverkning, vilket beslut fick till resultat, att vid 1841 års slut omkring 250 av socknens 300 brännvinspannor icke begagnades. Vid beväringsmönstring 1839 avlade varenda yngling från socknen sitt nykterhetslöfte inför landshövdingen. Denne var så imponerad över nykterhetsrörelsens framgång i Rydaholm, att han vid sockenstämma där lät anteckna sig som personlig ledamot i dess nykterhetsförening. I de nykterhetsvänliga prästernas uppvaktning för Karl XIV Johan i Jönköping s. å. deltog icke B., men landshövdingen överlämnade å. hans vägnar till konungen protokollsutdrag om Rydaholms sockens nedläggande av brännvinstillverkningen. I gengäld fick B. mottaga en försäkran om konungens välbehag över den kraft och det nit, varmed han i sitt pastorat sökte främja ordning och sedlighet, samt en lyckönskan till de stora framsteg, som han redan fått skönja. Den organiserade nykterhetsverksamheten i socknen gick längre fram tillbaka, men om den aktning, som man ännu efter B:s död hade för den gamle kämpen, vittnar det för hållandet, att Nederleds krog som länge trotsat alla angrepp, 1875 "såsom ett tacksamhetens minne" åt B. av ägarna frivilligt nedlades.
Även utanför sitt pastorat var B. ivrigt verksam i kampen mot dryckenskapen. Om en predikan, som han adventssöndagen 1838 höll i Tutaryd, skriver han i ett brev till prosten Öhrnberg: " hade till ämne " en kristelig lärares nyårsbemödan för nykterhetens sak enligt Jesu efterdöme och befallning", bestående uti att sända 2:ne lärjungar, lag och evangelium, för att lösa åsninnan (den goda viljan), som är bunden (av vanor, fördomar, begären) och fålen när henne (beslutet, handlingen) och föra dem till Jesus, vilket erinrar om epistlens "låter oss ärliga vandra såsom om dagen." I den bland häradets präster cirkulerande prostkursen gav han flitigt råd och anvisningar till nykterhetsarbetets bedrivande. Ett av honom däri framställt förslag, att prästerna skulle som en man bryta den gamla seden att giva bönderna en sup, då dessa i prästgården avlämnade tiondesäden, väckte på sina håll motstånd. Då han hos ämbetsbröderna fann ljumhet för nykterhetssaken, skrädde han ej orden. I mars 1839 skrev han t. ex. i prostkursen: "Den som låter ungdomens nattvardsförhör sluta, kristendomens stora nykterhetsfest, fastlagen, förbigå, och därunder har till predikotext överherdens eget nykterhetslöfte: Jag säger eder, att jag icke skall dricka det av vinträ kommet är intill den dagen jag varder drickande med eder i min Faders rike och likväl själv mitt under det allmänna väckelseropet ingenting gör eller beslutar för nykterheten, han behöver troligen att litet närmare studera vår gamla kyrkolags 19 kap. 25 och därunder komma sin egen grav litet närmare, för att kunna tänka på sin 1:sta maj , som nykterhetsvännerna tänka." Genom sina folkskrifter, av vilka B. själv tillskrev drinkarens Fader vår en stor del av sin framgång i Rydaholm, övade han i vida kretsar ett icke ringa inflytande på opinionen för nykterhetssaken.
Vid valet av fullmäktige till riksdagens prästestånd 1839 stod B. som en av stiftets kandidater, men han motverkades av Tegnér, som icke gillade den av B. företrädda avhållsamhetsprincipen. Denne sökte, ehuru förgäves omstämma biskopen till nykterhetsrörelsens förmån. I den 4 timmar långa diskussion, som uppstod vid riksdagsvalakternas öppnande, varvid B. som deputerad deltog, visade han i meningsutbytet med biskopen enligt en närvarande lektors uppgift "mycken insikt, klokhet och talang." Han lyckades också genomdriva, att de valda riksdagsmännen S. Elmgren, J. Öhrnberg och J. Wieslander ålades att i representationen yrka nedläggande av husbehovsbränning och krogrörelse, krav, framförda bl. a. av prästerskapet i östbo. Tegnér skall, enligt Wieselgrens utsago, vid detta eller ett annat tillfälle ha utfarit mot sin akademikamrat på ett sätt, som tydde på begynnande sinnesförvirring. Sedan Wieslander under riksdagen avlidit, valdes B. i hans ställe och kom sålunda mot förmodan att bevista senare delen av riksdagen 1841. Troligen var han den förste svenske prästman, som på grund av sina nykterhetsåsikter här tog plats. "Det var i de dagar", skriver Wieslander "bland Växjö stifts prästerskap ett manstarkt parti, som ville ha ett organ vid riksdagen för abstinensens intverkan temperansen bevakade alla." För sitt värv var B. väl förberedd, vilket icke minst kom till uttryck i den "framställning av några bland de viktigare frågorna vid riksdagen 1840", som han s. å. låtit trycka och om vilken hans riksdagskamrat Öhrnberg yttrar, att den visar "en djup och klar filosofisk och stats ekonomisk blick." Ur nykterhets synpunkt blev riksdagen för B. en missräkning, och när den var slut, reste han glad "ifrån eländet." Såsom talare och skriftställare var B. vida känd. Bäst lyckades han i den muntliga framställningskonsten. "Hans ljuvt klingande stämma går ovillkorligt till djupet av varje hjärta", skriver J. E. Lagergren om honom. Skicklig debattör försvarade han teser rörande nykterhetsfrågan vid södra Sveriges nykterhetsföreningars årsmöten i Jönköping 1840, i Skara 1841 och i Växjö 1842. Gärna uppträdde han som extra opponent vid prästmöten. Då den forna disputationsakten på latin vid prästmötet 1859 ersatts med diskussion på modersmålet, höll B. hårt på det honom av Tegnér 1836 givna gamla uppdraget, uppträdde med livligaste opposition mot de av preses framställda belraktelserna och ådagalade mycken beläsenhet både på teologiens och filosofiens områden. Biskop Heurlin, som i nykterhetsfrågan var B :s motståndare, ägnade honom vid mötets slut en särskild offentlig tacksägelse. "Utan att begå någon orättvisa", sade han, "tror jag mig böra utmärka herr häradsprosten C. E. Bexell, som mer är någon annan framställt och granskande genomgått de av preses framställda betraktelser. Herr häradsprosten Bexell har givit liv och fart åt diskussionen och genom sin lärdom, omfattande bibelkunskap. snillrika fyndighet, som ofta blixtrat fram, samt genom en mer än vanlig förmåga att ledigt och klart uttrycka sig uppehållit en spänd uppmärksamhet.." Vid prästmötet 1867 framförde B. som dess senior i ett ypperligt anförande prästerskapets tack till biskopen, därvid sägande sig vara en representant för en försvinnande tid, som ville hälsa den nya tiden välkommen, innan han gick att tillsluta dörren efter sig.
B :s litterära produkter bedömdes av samtiden olika. Som homilet var han en lärjunge av Hagberg och hans viktigaste arbete, Strödda predikningar fingo varmt lovord, i Allmänna journalen gjordes dock mot hans "vågade och stundom hyberboliska talesätt." Både innehåll och form påminna ofta om upplysningstiden, såsom då han på kyndelsmässodagen har ämnet, "vad som fordras för att gärna dö" med uppdelningen 1) till tänkesättet en upphöjning över förgängelsen. 2) att hava fullbordat sina åligganden, 3) att veta sin odödelighet. "Religionen och ett gott samvete äro", heter det här, "de enda medel, varigenom döden låter sig avväpnas. Himmelen öppnar sig för de räddade olyckliges böner och välsingnelser och av dem kringvärvd, går den dygdige att dela de helige arvedel i ljuset." I Svensk litteraturtidning klandrade recensenten, som var C. G. Rogberg, B :s färgrika blomsterspråk och den bristande klarheten men frånkände honom ej en viss originalitet. 1814 erhöll B. Svenska akademiens mindre pris för tävlingsskriften Ansgarius. Uti motiveringen angives, att belöningen utdelats mest på grund av stilens förtjänster. I hans uppsats Fosterlandskänslan, som 1816 inlämnades till akademien, fann denna "värme för ämnet och flera lyckliga drag, som denna värme framalstrat." Misslyckat i sin bombastiska stil var hans inför frimuraresamfundet i Jönköping 1818 hållna sorgetal över Karl XIII. "Talaren tyckes hava blivit alldeles förkollrad av Tegnérs prosastil", säger Gustaf Ljunggren, men i sin strävan att imitera den, slår han över i ofrivillig parodi." Som talare hade B. tvivels utan lärt mycket av Tegnér, men han levde länge nog för att frigöra sig från epigonskapet, och i hans senare produktion fick det komiskade manéret vika för allt större naturlighet. Författarskap utgjorde B :s största nöje, och utom det stora antal skrifter, som han lät från trycket utgå, efterlämnade han vid sin död stora luntor av honom författade uppsatser, av dels teologiskt, dels filosofiskt innehåll.
I sitt enskilda liv var B. en man av den gamla, goda tiden. En fiende till lyx och flärd bibehöll han de enkla seder, vari han fostrats. I dem tillät han ingen förändring, varken beträffande mat eller dryck, sitt rums möblering eller sina kläders snitt. Hans intensiva kamp mot aptitsupen utsträcktes varken av honom eller hans absolutistiska vänner till att gälla öl och vin. Ehuru en god hushållare förde han ett gästfritt hus och var i umgänget glad och skämtsam. Han hade en förträfflig hustru, praktisk till sin läggning och genom sin förfarenhet i läkekonst mycket uppburen bland församlingsborna. Trettondedagen 1868 firade makarna sitt guldbröllop, då prostinnan ännu en gång stod smyckadi sin bruddräkt. Släkten var talrikt församlad, tal höllos, skålar tömdes, och pastorsadjunkten Forssander läste ur handboken vigselritualen, då päll begagnas. Samma år bevistade B. doktorspromotionen i Lund, där han mottog en frisk lagerkrans och hylla des som allas senior. I ett brev från detta år säger han, att hans krafter numera dagligen avtogo. Den yttre pastoralvården lämnade han den sista tiden i andras händer men predikade ända till 1871, då han efter ett av svindel förorsakat fall blev oförmögen att lämna hemmet. Vid sin död hade han varit kyrkoherde i församlingen i 45 år. I tacksamt minne bevaras där ännu hans person och verk.

Gift 9/10 1818 med Anna Cecilia Sager, f. 28/8 1798, död 14/4 1876, dotter till bruksförvaltaren på Nissafors Daniel Sager och Clara Christina Kjellerstedt.

Barn:
- Christina Magdalena, f. 12/7 1819, död 1891, gift 15/5 1842 med kaptenen Carl Georg Stenfelt.
- Anna Sophia f. 2/4 1823, död 30/9 1895, gift 12/8 1845 med kaptenen Carl Erik Vilhelm Boije af Gennäs.
- Daniel Christian, f. 2/11 1827, död i Växjö 27/10 1839.
- Maria Elisabet, f. 23/3 1830, död 1915, gift 1849 med löjtnanten Johan August Stenfelt.

Tryckta skrifter:
- Reflexioner över den vid 1809 och 1810 års riksdag beslutade förändring i våra vid offentliga gudstjänsten hittills brukade religionsböcker. Jönk. 1811.
- Förslag till förlikning emellan dem som bestrida och förfäkta hovrådet doktor Jungs sak i förklaringen över Johannis uppenbarelse. Jönk. 1811.
- Gudomligheten avbildad i en mänsklig dom. Predikan, hållen inför K. Göta Hovrätt. Jönk. 1813.
- Huru skall det omåttliga begäret efter bränvins nyttjande, särdeles bland allmogen och den uppväxande ungdomen, kunna efterhand, om ej alldeles förtagas, dock så mycket möjligt är inskränkas till mättligt bruk? Prisskrift, belönt och till trycket befordrad av Samfundét pro fide et christianismo. Sthlm 1814. 2:dra uppl. Jönk. 1832.
- Åminnelsetal över råd-. och handelsmannen Christian Lindqvist. Jönk. 1816.
- Några slutningsätt att undvika vid bedömandet av människors sedliga författning. Hovrättspredikan. Jönk. 1817.
- Jönköpings tidning, redigerad åren 1816, 1817 och 1818.
- Sorgetal över högsts. II. åt. Konung Carl XIII, hållet inför frimurarsamfundet i Jönköping den 2 april 1818. Jönk. 1818.
- Företal till Jonathan Schuderoffs Kommunionbok för bildade kristna av alla stånd. Jönk. 1819.
- Fosterlandskänslan, meditation, fördelaktigt bedömd av Svenska akademien. Jönk. 1821.
- Tankar, yttrade med anledning av v. kontraktsprosten Eric Stenholms död i Stengårdshult. Jönk. 1822.
- Strödda predikningar. Jönk. 1823.
- Det bästa i livet och i döden. Likpredikan över änkeprostinnan Judith Hagelberg, född Unnérus, hållen i Refteled 1827. Jönk. 1827.
- Psalmbokskatekes eller alla frågorna i d:r Luthers lilla katekes, besvarade med verser ur svenska psaimboken. Vängåva till beskedliga läsebarn. Jönk. 1829.
- Ansgarius eller kristna religionens införande i Sverige: historisk anledning till den tusenåriga svenska kyrkans jubelfest år 1830. Jönk. 1830, 2:dra och 3:dje uppl. Jönk. 1830 och 1831
- Berättelse om tusenårsfestens firande i en småländsk lantkyrka. Jönk. 1831.
- Svenska barndomens symboliska bok eller d:r Luthers lilla katekes, ställd i mindre frågor och i sammanhang med svenska psalmboken till förberedelse för barn och självprövning för äldre. Jönk. 1831.
- Återseendet efter döden; några stunders andakt för minnet, saknaden och hoppet, övers. Jönk. 1832.
- En god gäst i ett gott härbärge. Likpredikan vid prosten och kyrkoherden magister B. Bergvalls begravning i Åkers kyrka den 16 maj 1834. Jönk. 1834.
- Julbordet. Växjö 1839. - Drinkarens Fader vår. Jönk. 1839.
- Mänskliga misshälligheterna. Tingspredikan, hållen i Värnamo den 1 maj 1839. Jönk. 1839.
- Det nya julbordet. Berättelse och betraktelser, tillägnade Rydaholms nykterhetsförening. Jönk. 1839. 2:dra - 4:de uppl. Jönk. 1840, 1841.
- Om nykterhetssakens förbindelse med allmän människobildning. Jönk. 1840.
- Nykterhetsvänskapens sätt att verka för sitt ändamål .Jönk. 1840.
- Tre ord i förbigående på vägen till evigheter Växjö 1840.
- Ämnen att behjärta eller framställning av några bland de viktigare frågorna vid riksdagen 1840. Växjö 1840.
- Samvetet i förhållande till natur, konst och vetenskap; med huvudsakligt avseende på efterbildningsteorien och slutlig tillämpning på samhällsläran och dagens fråga. kommunalförfattningen. Jönk. 1840.
- Grundsatser i nykterhetsfrågan, föreslagne till ventjlation vid årsmötet med södra Sveriges nvkterhetsföreningar i Skara 1841. Skara 1841
- Om skillnaden emellan en rent av bruten och förnekad nykterhetsförbindelse samt en ångrad tillfällig förseelse mot ett givet nykterhetslöfte. Växjö 1812
- Bönen Fader vår tillämpad till särskilda andaktsstunder och själsbebov eller bönebok för hemmet och kyrkan. Jönk. 1844
- Ord av en döende till förklaring över människolivets viktigaste förhållanden. Likpredikan över prostinnan C.E Almén född Almelin i Åsenhöga kyrka den 6 maj 1845. Jönk. 1845.
- Bibelhistorisk lillekatekes till begagnande vid undervisningen i folkskolorna. Jönk. 1848, 2:dca uppi. Jönk. 1849.
-Människolivet och världshistorien ömsesidigt genom varandra förklarade. Likpredikan över prosten och kvrkoherden i Åsenhöga juhelmagistern Johannes Almén. Växjö 1849.
- Likpredikan över gästgiverskan Cajsa Svensson i Växiö 1854.
- Kyrkans idé: ett ord i förbigående med anledning av dagens religiösa frågor. Växjö 1856.
- Minnesteckning över H: Maj :t Konung Oskar 1. Tal hållet i Jönköpings frimurareloge Oskarsdagen den 1 dec. 1859. Jönk. 1859.
- Predikningar över de för bönedagarne år 1862 anbefallde högmässotexter. Sthlm 1862.
-Bibelförklaringar för olärda över första årgången av svenska kyrkans senast anbefallde högmässetexter. Häfte 1, 2. Sthlm 1862.
- Bibelförklaringar... över andra årgången... Häfte 1, Sthlm 1863, II. Sthlm 1865.
- Om religion och religiösa principer. Föredrag inför Växjö stifts prästmöte 1867. Växjö 1867
- Åtskilliga uppsatser och avhandlingar, införda i tidningar och andra periodiska skrifter.

P. Danielsson

20. Pehr Danielsson, 1873-92. Född i Växjö landsförsamling den 26 okt. 1821, son till hemmansägaren i Holstorp Daniel Persson och Kerstin Andersson. Skol. i Växjö 1830, stud. i Uppsala 1840. teor. teol. ex. 1843. prakt. teol. ex. 1844. prv. 27/10 s. å., komm. i Herråkra 1856, tilltr. 1858. pastoealex. 1879, kh. här 1873. tilltr. 1874. Död den 23 maj 1892.
Nästan hela sin tid som e. o. prästman tillbragte D. i Kulltorp där han med ungdomlig energi vinnade sig om att förkovra sina församlingsbors kristendomskunskap och sedlighet. Bland annat berättas, att han befriade socknen från en av bonddrängar bestående liga, som icke en länsmannen förmått alt tukta. Den unge pastorn uppkallade dem, en i sänder. och med ordet och karbasen, förd av en kraftig arm, bearbetade han dem så eftertryckligt, att församlingen för alltid fick ro för ligans tyranni. Folkets gunst vann han i hög grad. Särskill gnosjöborna "mina gnostiker", som han skämtsamt plägade kalla dem omfattade honom med stor välvilja, som även tog sig uttryck i timliga gåvor, så att han 1858 med en för en dåtida adjunkt ej ringa besparing kunde tillträda sin första ordinarie tjänst.
I Herråkra blev D :s verksamhetslust flitigt anlitad.I andliga och världsliga angelägenheter var han en gärna sökt rådgivare, och det bästa vänskapsförhållande rådde mellan honom och hans församlingsbor. Då inkomsterna under den av Krimkriget förorsakade dyrtiden ej ville växa i kapp med barnskarans ökning, började han mottaga gossar till undervisning. Det första försöket slog väl ut, och i mer än ett decennium saknade han aldrig elever. Ibland kunde han hava ända till 15 stycken, och då han själv hade 10 barn, vimlade den lilla prästgården av glada ungdomar. Med fast hand upprätthöll han ordning och fukt, och efter ett strängt schema gick allt som ett urverk från morgon till kväll. Själv knep han "dagen i näbben" och sågs vid sitt arbetsbord redan klockan 3 eller 4 på morgonen. Vid sin sida hade han en sällsport duglig maka, vilken med stor skicklighet ombestyrde det stora hushållet och även räckte till alt vid behov lämna en hjälpande hand åt pastoratets fattiga. sjuka och bekymrade. Trots sitt myckna arbete fann D. även tid för studier, särskilt i Novum och de klassiska språken. Pastoralexamen, för vilken han på grund av in stora självkritik hade ganska stor respekt, avlade han vid 49 års ålder med goda vitsord.
Efter sålunda förvärvad kompetens till kh.-tjänst fick D. i maj 1872 förslag till Bolmsö. Den dag han där avlade prov uppvaktades han av en deputation vilken förklarade att man tänkt inrösta honom, om han gick med ett avtal rörande de förfallna boställehusen. D.. gav till svar, att en dylik förbindelse vore ett lagbrott. som han ej vore sinnad att begå. I Rydaholm dit han hade 11 medsökanden erhöll han 67 röster av 73 avgivna och utnämndes av konungen, trots att de på högre välkända namnen J. P. Dahlstedt och K.W. Almquist anmält sig utom förslaget. Det säges att en av dessa utan tvivel kommit ifråga, om ej krigsministern vid statsrådsbordet så varmhjärtat talat till D:s förmån, att konungen resolverade: "Komministern med de 10 barnen skall ha pastoratet."
Som kh. i Rydaholm liksom på sina förutvarande platser hörde D. till de stilla i landet. Han hade på sitt eget hjärta djupt erfarit evanigelii kraft till frälsning, och därför var intet honom viktigare än att såväl i den offentliga som den enskilda själavården vittna om Guds oförskyllda nåd i ,Jesus Kristus. Detta förblev huvudtemat i all han förkunnelse. Stora väckelser gingo under hans tid fram i pastoratet, och då de hos honom fingo ett stöd, samlades folket i våldiga skaror i kyrkan. Till biskop A skrev han 10/3 1880: ''Folket här är ett stilla, fridsamt och kvrkokärt folk. Ingen böjelse för någon slags sekterism tillåtes . Ännu åtminstånde håller sig detta folk vid enfaldigheten i Kristo." På grund av försvagad hälsa måste D. de sista 10 åren under den kallare årstiden anlita sina komministrar som predikobiträden men expeditionen skötte han ensam, med största noggranhet till sin död. ( Series pastorum Rydaholms kyrkoarkiv.: Brev till Johan Andersson VSB). Om D. se vidare Nina Pleijels uppsatser i Pleijel och Bexell : Från Smålands och Ölands gamla präststhem. Lund 1925 och i Hemb.-kal. 1928 .Minnen från väckelse i Rydaholm 1876 meddelas av N. Sandblad i Hemb.-kal. 1921 och 1926.

Gift 1846 med Klara Maria Hagelberg f. 6/3 1826. död 23/5 1900, dotter till kh. i Kulltorp Nils Hagelberg.

Barn:
- Kerstin Johanna, f. 6/3 1847, död ogift 21/2 1902.
- Sara Carolina 17/2 1819 gift med komm. i Ölmestad Pehr Emanuel Petersson.
- Nils Anders f. 16/5 1851. kh. i Sjösås
- Maria Christina f. 20/12 1854 död ogift 9/10 1928
- Syster Inqrid, f. 7/7 1857. gift med kh. i Linneryd Johan A Svensson.
- Pehr Teodor, f. 22 /5 1860, farmare i N.Amerika. död 1924.
- Alfred Emil 18/12 1862, stationsinspektor i Lidhult. Död 1928.
- Nina Julia Elisabet, f. 4 /1 1865, gift med kh. i Lenhovda Henning Theofil Pleijel.
- Lydia Dorotea, f. 4/1 1868, gift 1910 med handlanden i Växjö Henning Carlsson. änka 1919.
- Anna, f, 7/4 1871, gift 1/7 1897 med kantorn och folkskolläraren Fredrik Lignell i Rydaholm.

K.G. Nilsson

21. Karl Gustaf Nilsson, 1893-24 Född i Jönköping den 9 sept. 1852 son till fabriksarbetaren Anders Johan Nilson och Kristina Petersdotter. Mogenh.ex. i Jönköping 1875. stud. i Uppsala s. å. teor. och prakt. teol. ex. 1881. prv. i Härnösand 9/6 s. å. för tjänstgöring i Härnösands stift, lasarettspredikant i Östersund 1883 - 86 infödingsrätt i Växjö stift sistn. år. komm. här 1887, tilltr. s. å, Kh här 1893 tilltr. 1895 Död den 18 juni 1924
Sin glansperiod hade N. som obefordrad prästman. I Angelstad. där han var högt hållen av de frireligiösa även Rydaholm stod han åtminstone under sin första tid i ropet. I själ och hjärta torde han ha varit nog så kyrkligt sinnad, men han var ingen kraftkarl med initiativförmåga och ledareegenskaper utan en mycket beskedlig, hjärtegod och vänsäll man, som gärna ville stå väI med alla. Där de frikyrkliga voro tongivande, lät han sig dragas med och sällade sig till dem, dock mer i ungdomen än sedermera. Mycket omtyckt som komminister kallades han av församlingen till fjärde provpredikan och blev av konungen utnämnd.
N. predikade ex tempore tämligen flytande ej allt för djupgående men uppbyggligt och bekännelsetroget. Men skulle han göra det riktigt bra och högtidligt, misslyckades han grundligt. Hans predikan vid visitationen 1914 lär av biskop Lindström fått en låg värdesättning. Vid altaret var han alltid den framstående liturgen, begåvad som han var med en utmärkt sångröst, en djup och fyllig bas, som ännu i det sista ägde klang och skönhet. Och han gjorde sig bra, apparitionen var den bästa. Han hade en synnerligen prydlig och lättläst handstil, och även i annan mening hanterade han ej pennan illa, såsom framgår av hans uppsats i Hembygdskalendern 1911.
I sin kära prästgård njöt N. ett lyckligt familjeliv. Han var ej besvärad av någon större härsklystnad utan gladde sig åt att hans kära hälft förde ett stilla och roligt regemente. Själv sysslade han gärna i trädgården med sina blommor och rökade sin långpipa, ty han var kanske den ivrigaste rökaren bland de samtida prästerna. Ända från ungdomen hade han haft stort intresse för botanik, och med hänförelse talade han ofta om den glädje och förströelse han hade i blommornas rike. (Mtn 1927).

Gift 1) 22/8 1882 med Charlotta Wilhelmina Lagerlund, f. i Bokenäs 9/12 1832. död 2/4 1899, dotter till folkskolläraren Petrus Lagerlund och Maria Ulrika Schreil; 2) 29/12 1900 med Edvina Petronella Lagerlund, f. i Bokenäs 15/5 1854, första hustruns syster.

Barn:
- Abra Maria Kristina f. 1/9 1883, församlingssyster.
- Zephire Ulrika Petronella, f. 23/10 1884, förestår barnhem i Värnamo.
- Anders Gustaf Wilhelm, f. 27/10 1886, ingeniör.
- Ellen Ulrica Wilhelmina, f. 29/8 1888, gift 21/6 1914 med köpmannen Ruben Andersson i Värnamo.
- Ragnar Gustaf Lauerntius, f. 28/12 1896, kontorist i N. Amerika.
Tryckta skrifter:
- Minne från invigningen av Östersunds nya folkskolehus. Östersund 1883.
- Några Rydaholmsminnen och Rydaholmssägner. (Hemb.-kal. 1911).

F.E. Höijer

22. Frans Emil Höijer, 1926 - Född i Urshult den 12 nov. 1865, son till hemmansägaren Carl Johan Johansson i Högagärde och Johanna Svensson. Mogenh.-ex. i Växjö 1887, stud. i Lund s. å. ex. stil. lat. Pro gradu philosophico. s. å., teol. fil. ex. 1891. teor. teol. ex. 1895, prakt. teol. ex. 1896, prv. 21/6 s. å. komm. här 1901. tilltr s. å. kh. i Åsenhöga 1918. tilltr. 1919, och här 1926, tilltr. s. å. kontraktsprost i Västbo 1924 tilltr. 1926, och i östbo 1929, tilltr. s. å. lasarettspredikant i Jönköping 1897-1901 regementspastor vid Kungl. andra Göta artilleriregemente 1897-1901, predikant vid prästmötet 1915 orator 1927 ledamot av Växjö stiftsråd sedan 1926 suppleant i A. S. P :s centralstyrelse 1916, ledamot 1922, v. ordförande 1928 ledamot av kyrkomötena 1925 1926 och 1929: ordf. i Sällskapet för utgivande av Växjö stifts hembygdskalender sedan 1922 ombud för Svenska kyrkans missionsstyrelse 1906-19 LNO 1927.

Gift 20/6 1900 med Maria Hildegard Frideborg Palmgren, f. i Nässjö 10/8 1880, dotter till disponenten Carl Johan Palmgren och Maria Charlotta Elfrida Lager.

Barn:
- Maria Gunilla, f. 24/8 1901, död 26/4 1902.
- Ruth Signhild, f, 6/1 1903, gift 1/10 1931 med komm. i Oskar Kalmar län, Henry Arfwidsson.
- Folke, f. 20/10 1904, jur. kand. notarie vid Stockholms rådhusrätt.
- Dagmar Gunhild, f. 97/9 1906, kontorist vid Gislaveds gummifabrik.
- Bertil, f. 6/4 1908, jur. stud.
- Gunnar, f. 17/1 1913, stud.

Tryckta skrifter:
Redigerat (jämte andra) Växjö stifts hembygdskalender 1909-20 och där publicerat: Hembygdens kyrka (1909); Vid årsskiftet (1911) Nyårsbetraktelse 1915 ; Husandakt (1919 ; Småländskt fromhetsliv i förra århundradet 1924 ; Troslivets vård 1925 Mörknar eller ljusnar det i Sveriges kyrka? (1927); Biskop Ludvig Lindberg 1928 Hem för prästänkor (1930); Minnen från adjunktstiden 1931. Predikan på tredje prästmötesdagen 1915. (PH s. 5.).Hemma hos doktor Widerström i Urshult (i Pleijel och Bexell: Från Smålands och ölands gamla prästgårdar, Lund 1925-
Kunskapen om Kristus, vår Herre, oration vid prästmötet 1927. (PR s. 5. Uppsatser i olika tidningar.

Komministrar.

1. Carl Granstrand, 1873-76. Se kh. i Alsheda.

N. Sandblad

2 Nils Sandblad, 1876-86. Född i Ulrika Eleonora förs. i Stockholm den 14 dec. 1850, son till grosshandlaren John Erik Sandblad och Göthilda Viktoria Lothigius. Mogenh.-ex. i Jönköping 1872. stud. i Uppsala s. å. teor. och prakt. teol. ex. samt infödingsrätt i Växjö stift 1874. Prv. Uppsala 18/12 s. å. komm. här 1876, tIlltr. 1877. pastoralex. 1883, kh. i Göteborgs Gamlestadsförs. 1886, tilltr. genast, infödingsrätt i Göteborgs stift 1899, kh. i Söndrum 1900, tilltr. 1901, LNO 1904.
En begåvad, varmhjärtad och nitisk prästman av lågkyrklig läggning. I Rydaholm var han mycket uppburen. Om hans verksamhet i Växjö stift se hans nedan anförda minnen från Gnosjö och väckelsen på 1870- och 80-talen. Död den 24 mars 1929.

Gift 1/8 1878 med Matilda Christina Sjögren f. 28/5 1855, dotter till kh. i Tofteryd Håkan Sjögren.

Barn:
- John Henrik David, f. 3/8 1879, fil, kand., rådman i Lund, stadsfullmäktiges sekreterare.
- Nils Håkan Erik, f. 22/10 1881, jur. kand. ombudsman för hypoteksföreningen för Älvsborgs men. fl. län i Göteborg, död 20/2 1920.
- Anna Sofia Göthilda, f. 18/8 1884, teckningslärarinna, gift 28/12 1912 med civilingeniören vid Malmö stads vattenverk Alfred Jerdén.
- Elsa Maria Mathilda, f. 24/6 1887, gymnastikdirektör.
- Emilie Cecilia Sofia Sonja, f. 21/12 1889, fil. kand. gift med rektorn vid Grebbestads folkhögskola, fil. lic. Valdemar Haneson.

Tryckta skrifter:
- Kort översikt av botpsalmerna med särskilt av seende på deras lära om boten. Disp. inför Växjö domkapitel. Växjö 1883.
- Minnen från min första ämbetsverksamhet i Gnosjö. Gbg 889.
- De rättfärdigas död Likpredikan vid kh. Håkan Sjögrens jordfästning jämte personalier. Jönk. 1896.
- Guds nåd och människans frihet vid hennes arbete på sin frälsning. Högmpred. på. 11:te sönd. e. Tref. Gbg 1896.
- Min fader och min moder övergiva mig, men Herren upptager mig. Ett ord till föräldrar och barn vid ungdomens första nattvardsgång. Gbg 1898.
- I Håkan Sjögrens liv och verksamhet ur minnet tecknade jämte tvenne av kh. Sjögren författade predikningar och ett liktal. Jönk. 1899.
- Härlig seger över våra fiender. Predikan hållen i Söndrums och Vapnö kyrkor. Gbg 1900.
- Tänk uppå din menighet. Tal vid kyrkoherdevalet i Gamlestadsförsamlingen. Hållet i Pauli kyrka i Göteborg d. 29 nov. 1900. Ghg 1900.
- Förslag till valordning för kyrkoherde och komministerval i Göteborgs stad med förklarande noter, exempel och en historisk inledning. Gbrg 1901.
- Predikan vid kontraktskonferensen i Torup d. 1 juni 1904. Gbg 1904.
- Gustaf Wilhelm Svensson. (Hemb.-kal. 1921.
- Några minnen från väckelsen i Småland på 1870- och 1880-talet. (Ibdm I926)
- Flera uppsatser i tidningar och tidskrifter

3. Karl Gustaf Nilsson, 1887-93. Se kh.-serien.

4. Jonas Algol Norbeek, 1893-1900. Se kh. i Orlensjö

5. Frans Emil Höijer, 1901-18. Se kh.- serien

6. Isak William Charles Krook, 1919-24. Se kh. i Gränna.

7. Axel Ivar Georg Söderlund, 1924-28. Sr kh. i S. Ljunga.

C.A.G. Albinsson

8. Carl Albin Gustaf Albinson, 1930-31. Född i Ekeberga den 24 sept. 1901, son till hemmansägaren Albin Carlsson och Anna Matilda Nilsson. Stud.-ex. i Växjö 1923, stud. i Lund 1924. teol. fil. ex. 1925, teol. kand. 1928, prakt. teol. prov s. å., prov. 4/1 1929, komm. här. 1930, tilltr. 1/2 1931. och i Uråsa 1931, tilltr. 4/8 s. å.

Tillbaks
Till startsidan