
| Jag har, dyrt återlösta Jesu folk, förkunnat som dess viljas tolk, vad jag förkunna borde. Jag prisar Allmaktens behag, att jag i dag på denna dag, ehuru skälvande och svag, om jag mig nämna borde - ty ack, vad är mitt jag, mitt jag med Guds och Herrans orde - för er mig visa torde. En främling från avlägsen ort försynens ynnest har försport. Mig haver Herrens smorde till sändebud från himlen gjort Jag tillhör Gud, jag tillhör eder, om eljest Gud så skicka vill, ty varför skulle eljest jag uppträtt för er på denna dag att tolka Guds och Jesu lag. Men förrn jag slutar och blir tyst, tillåten mig med några drag, knäfallande för Jesu barn, att återställa för en dag, hur mången henne haver kysst och hyllat med sitt hela jag. I ären alle Jesu barn, o flyn, o flyn, flyn satans garn, bär liv och himmel gäller. Fast världen bjuder bjävs och flarn och starkt föigylla vet sitt skarn - er håg åt himmel gäller. Du åldrige med silverhår och du som medelåldern når, och du, som i din levnadsvår, du som på skiljevägen står, till alla er min suckan går: Förbliven Herren trogne, för eder himlen öppen står. Må vi för honom mogne, ja,samlas uti himlens sal bland frälsta själar utan tal! |


22 Samuel Nyström, 1930-. Född i Mora, Kopparb. län, den 17 april 1903, son till soldathemsfäreståndaren i Växjö Carl Theodor Nyström och Hildur Charlotta Sandberg. Stud.-ex. i Växjö 1925, stud. i Lund s. å., teol. fil. ex. 1926. teol. kand.-ex. och prakt. teol. prov 1929. prv. 30/5 s. å.. komm. här 1930, tilltr. 1933.
Tillbaks