VÄRNAMO PASTORAT Omfattar församlingarna Värnamo (Vernamo 1238), Våxtorp (Ouaxthorp 1236) och Tånnö (Tandu 1236). Våxtorp bildade under medeltiden eget gäll. Pastoratet var före 1910 regalt. Samtliga kyrkor äro av sten, byggda resp. åren 1874, 1843 och 1849. Folkmängden 1/1 1930 utgjorde i Värnamo 6862, i Våxtorp 1396 och i Tånnö 494 personer på en areal av resp. 1736. 850 och 2837 har.

1. Gøty 1238 Var d. å. ett av häradets ombud vid en överenskommelse med munkarna i Nydala angående äganderätten till vissa skogsmarker. (DS n:r 300).

2. Haraldus Ulphonis 1328 - 53 Son till Ulf Götason och troligen bördig från Kärda. Nämnes som kanik i Linköping 26/3 1324 (DS n:r 2459) därjämte som kh. i Värnamo 14/2 1328 (DS n:r 2653) och som dekan i Linköping 4/8 1343(DS n:r. 3724).
Han blev i febr. 1328 medhjälpare åt de påvliga nuntierna för att i Växjö hålla uppbörd av tiondemedel och peterspenningen. Redovisningen skedde sedan i Jönköping. I jan. 1333 överlämnade han till den påvlige nuntien P. Gervasius tvåårsannaterna för Linköpings stift. Tydligen för sina förtjänster om uppbörden erhöll han 17/3 1332 påvlig provision till det kanonikat i Linköping, som Philippus Ragvaldi förut innehaft (med "prebenda Petri martyri d. v. s. östra Skrukeby) och fick samtidigt behålla det kanonikat, som han redan innehade, med sockenkyrkan Värnamo (se Y. Brilioth: Den påvl. beskattningen av Sverige, Uppsala 1915, s. 357). På konungens begäran avstod han sitt dekanat till biskopen mot en årlig avgift av 80 mark penningar. (DS n:r 3194). I dec. 1340 var han närvarande, då linköpings kaniken Arvid Carlsson i Avignon upprättade sitt testamente. (DS n:r 3532). Av påven Klemens VI erhöll han 4/8 1343 tillstånd att i dödsstunden undfå absolution av sin biktfader ( DS n:r 3724).
I sitt testamente, daterat 12/3 1353, skänkte han en gård i Nöbbele till Värnamo kyrka, en gård i Nästa, en bibel, en mässhake och en penningsumma till Kärda kyrka och sin gård Upplöf med underliggande hemman till kyrkan i Rydaholm. Varje kyrka i östbo erhöll 1 mark penningar. Hans närmaste arvinge var herr Ulf i Långaryd. (SRP n:r 411). U. omtalas som död 27/7 1355. (SRP n:r 232). Han begrovs sannolikt i Nydala. (SRP n:r 421). - Om U:s släktförbindelser se Kyrkohist. Årsskr. 1930. s. 113 f.

3. Johannes 1350 Sigillvittne 21,/9 d. å. (Sf) n:r 4620). Häradsprost.

4. Thordo, 1360 Sigillvittne 21/6 och 1/7 d. å. (SIW n:r 458, 460). Häradsprost.

5. Atto 1364-95 Nämnes som kh. här 11/5 1364 och som häradsprost 1/2 1365. (SRP n:r 609. 642). Höll 1369 och 1370 ting å häradshövdingens vägnar. (SRP n:r 886, 919) och blev 1371 en av exsecutorerna av herr Ulfs i Långaryds testamente. (SRP n :r 1003 Har bevittnat ett tort antal brev (se SRP. registret), varav det sist kända 29/6 1395. (SRP n:r 2775). Se vidare Kyrkohist. Årsskr. 1930 s. 114 f.

6. Erland Eringislasson 1397-1403 Förut kh. i Vittaryd. Nämnes som kh. i Värnamo första gången 11/4 1397. (SRP n:r 2871) och sista gången 2/2 1403 (SD n:r 275). Häradsprost. Se vidare VSH III s. 110 och Kyrkohist. Årsskr. 1930 s. 115 och 135.

7. Störbjörn, 1413-14 Sigillvittne 20/7 förstn. år (Si) n:r 1758). Nämnes även 1414. (Kyrkohist År sskr. 1930 s. 115).

8. Arvidus Niclisson, 1415-54 Nämnes som kh. här första gången 1415 och som prost i östbo 1440. Som kh. i Värnamo bevittnar han brev 13/3 1151 men kallas som sigillvittne 13/6 s. å. "kyrkiopräst i Juneköping och prost i Östbo". Ännu 14/1 1456 nämnes han dock på ett ställe som kh. i Värnamo. Hans sigill visar ett stort A i munkstil och omskriften: "S'ARVIDI NICOLAI PBRI". (Perg.-br. RA; jfr Kyrkohist. Årsskr. 1930 s. 115).

9. Arvidh, 1472-86 Vid ett vittnesmål 1485 angå ende äganderätten till Ed säges han ha bott i Värnamo i om kring 50 år. Han är dock ej identisk med ovanstående, enär han aldrig kallas prost. I sitt sigill har han en människobild i fotsid dräkt med tredelad krona på huvudet, en kula i vänstra och ett lyftat svärd i högra handen. Omskriften lyder: "s'arvidi in wærnamoo" (Lars Sparres kop.-b. RA: Kyrkoh. Årsskr. 1930 s. 116).

10. Pedher, 1487-? Nämnes 20/8 förstn. år. (Perg.-br. RA). Häradsprost. (Wgrn).

11.Gudmund, 1506-08 Se Kyrkoh. Årsskr. 1930 s. 116. Häradsprost.

12. Johannes Persson, 1515-24 Utfärdade 1515 tillsamman med biskop Ingemar i Växjö, abboten Arvid i Nydala Knut Arvidsson på Tofta och Jöns Henriksson till i Fylleryd ett brev om Hinsekind (östbo domb. 1632). Nämnes ännu 1524. (Brasks kop.-b., RA). Ett d. å. av biskop Brask avlåtet brev till kh. och invånarna i Värnamo är tryckt i Handl. rör. Skand. hist., XIII, s. 66 ff.

13. Laurentius Caroli 1546-64 Erhöll genom Gustaf Vasas brev, daterat Gripsholm 10/9 1516, 7 landbönder under prästbolet i anseende till den troskap och välvillighet som han visat konungen, så ock på grund av den svåra gästning, som han hade att utstå. De gåvo årligen 28 lispund landgilessmör. (Wallquist: Eccl. saml. III, s. 321 f.; KA. Kallas häradsprost 1546-50 (KA).

14. Sveno Laurentii, 1565-75. Möjligen son till företr. Var häradsprost 1566 Gav till ÄLvsborgs lösen 1571 4 ½ lod silver och 32 mark penningar. För sin hustru, som bedrivit hor med en bonde i Nöbbele, fick han 1575 böta 10 oxar och 9 dlr smt, emedan den andra parten slapp undan med 3 oxar och 8 dlr smt. (KA). " sköts av en skälm." (Wgrn).

Gift med Karin, omgift. med den ene av de två eftertr.

15. Benedictus Johannis, 1575-79 Har undertecknat tiondelängderna d. å. (KA).

     Petrus Arvidi, 1581-1626. Hade ej besökt något universitet. Underskrev Uppsala mötes beslut 1593, var riksdagsman i Vadstena 1598 och häradsprost 1618 Satt "uti den största gästning. som någon präst uti Sverige" och fick 1598 rikskanslern Svante Bielkes löfte om 8 tunnor spannmål, emedan han d. å. "en märkelig stor gästning hade ifrån lögerdagen intill onsdagen av åtskilliga personer. (Prästeståndets besvär. RA). Bland resenärer, som gästat hos A., må nämnas kurfurstens av Phalz beskickning vid hertig Karls bröllop i Nyköping 1592. En av deltagarna, sekreteraren Michael Heberer, som skildrat denna resa i ett 1610 i Heidelberg tryckt arbete, berättar om uppehållet i Värnamo prästgård den 10 sept. 1592: [Vi] togo nattkvartér i Wernemeu hos en kyrkoherde vilken även mottog oss synnerligen vänligt. Då han enligt svenskt bruk till förrätt framsatt smör och ost fann jag följande vers med bokstäver tryckt därpå på osten:

caseus est carus:
ic dicit dives Xvarus.

"osten är dyr: så säger den rike snålvargen"

Vi blevo även väl undfägnade med annan mat, kokt och stekt kött och fisk och gott öl. Det var nämligen en rik kyrkoherde. Han bor bra vid vattnet Lao, vars alster han njuter liksom landets. Kyrkoherden hade flera barn, däribland två vuxna döttrar, vilka förfärdigade vackra arbeten av breda, stickade, långa fasonerade dukar. Dessa icke blott hängde de till prydnad över sängarna utan betäckte med dem full komligt väggarna i stuvan så att man för dessa stickade och fasonerade dukar ej kunde se något av bjälkar och väggar." (Lyktgubben, Jönk. 1905). Vid förbiresa 1610 tog Karl IX :s gemål Kristina av Holstein med hela sin svit in hos A. och under fredsförhandlingarna i Knäred 1612 bodde Gustaf II Adolf i Värnamo prästgård A. fick nu konungens konfirmation å den förläning, som förut beviljats Lars Caroli och som nu uppskattades till 104 tunnor spannmål, ävensom skattefrihet å ett hemman. Ett av A. 1604 författat sockenstämmoprotokoll rörande kyrkans gamla brudkrona, som ägaren till Hinsekind i krigstiden mottagit till förvaring men vägrade att återlämna, finnes tryckt i Smål. Arkivet III s. 107 ff. (originalet i Eckl.saml. RA). Död 1626 (före den 13 maj).

Gift och var svåger till komm. i Nöttja Cornelius Washultensis. Kallas av Arvid Månsson Rydaholmensis min käre moderbroder och svåger" se företalet till örtaboken, Link. 1650.

Barn:
-Arvid, kh. här.
-Måns. nämnd i östbo domb. 1621.

16. Arvidus Petri, 1626 37. Son till företr. Stud. i Helm 1607. sedan i Rostock tillsamman med Petrus Psilander i Vittaryd. Jonas Nicolai i Vrigstad herr Jöran i Hultsjö och Johannes Erici i Burseryd. Med den sistnämnde delade han rum. (östbo domb. 1628.)
Blev kh. i Tofteryd 1616 och här 1626. Kallas i Växjö domkapitels fullmakt 13/5 sistn. år "skickelig vid sådana vägar, en diseret och uti tyska tungomålet väl förfaren man". Ett omdöme, som har sin syftning på den myckna gästning öven av utländska resanden, som låg kh. i Värnamo. (Eckl. saml.). För denna tunga fick han 1629 Gustaf II Adolfs brev På 40 tunnor spannmål och frihet från hälften av kronoutskylderna. (Kungl. br. Växjö domk. ark.). Då änkan 1649 anhöll om tingsbevis om sin fattigdom, intygade rätten att hennes man och hon hade varit "gode gäsfgivarefolk mot kronans tjänare och andra, nästan över sin förmåga."
Var häradsprost 1628. Död vid Thome tid" 1637. Om P. se ock biskop Petrus Jonæ brev 2/6 1626 i Axel Oxenstiernas Skrifter och brevväxling, sen. avd., bd 12, d. 1 Sthlm 1930.

Gift med Karin Pedersdotter, dotter till gästgivaren i Västhorja Peder Hansson. Hon levde 1655.

Barn:

Två söner, döda i krig. En dotter, gift med kh. i Sandseryd Laurentius Bock.
- Gabriel, var i Växjö 1641.
- Ytterligare 4 barn, däribland troligen Johannes, komm. i Tånnö.

17. Jonas Erici Dryander, 1638-50. Son till kh. i Gårds by Ericus Jonæ Stud. i Uppsala, orerade 1623 "de poenitentia", magister i Rostock 1628, krigspräst, rector scholæ i Växjö 1631?, kh. här 1638, tilltr. 1639, riksdagsman 1638 och 1650. Död i Stockholm under riksdagen sistn. år (före den 30 nov.).
Vid sitt tillträde rannsakade D. noga om alla kyrkans och prästgårdens tillhörigheter och anmärker vid de senare i kyrkoboken, att förutom sätestugan alla husen så i man- som ladugården voro alldeles nedruttna och förfallna samt att han av sin företrädares änka köpte allt inrett, nämligen fönster, låsar, spjäll, sängar, bord. stolar, skåp m. m., ävensom kvarnen med 2 par stenar och tillbehör. Något inventarium fanns icke, blott en gammal relation därom i kyrkokistan. Bland kyrkans persedlar voro de förnämsta 4 stycken silverkalkar med "diskar". Någon anteckningsbok hade förut ej funnits men blev nu genast anskaffad. I densamma antecknades ej blott kyrkans inkomster och utgifter, födde, vigde och döde, utan även vad D. eller församlingen påkostade prästgården. Alla förhandlingar vittna om ungdomlig kraft, nit och drift, någon gång om stränghet. D. höll vanligen en stämma om året, men 1646 anmärkes, att någon sådan icke kunnat hållas på 2 ½ år för "feigd-tidherna skull". Han påkostade prästgården betydligt och hade mycken omsorg om kyrkan. År 1644 sammanstöptes på stället tvänne remnade kyrkklockor, brudkrona med krans inköptes, nya kyrkportar med hus Uppfördes, predikstolen försågs med ny krona, stapeln spånkläddes och fönster insattes i kyrkan. Vid alla dessa reparationer trakterades arbetarna av kyrkan med öl och bröd. D. uppmuntrade givmildheten till kyrkan. Man gav oxar, får, getter, malt, spannmål och penningar. År 1645 skänkte kaptenen Alexander Thornsson och Märta Sjöblad på Hindsekin en silverkanna jämte en mässhake och kalkkläde virkat med guld. Vid sin sista riksdag predikade D., att adeln låter sina hästar och hundar gödas och uppäta säden, vuxen till människornas uppehälle och låter den fattige dö av hunger". En liknande predikan hölls samtidigt av kh. i Väckelsång Arvid Tiderus. (Lag. saml.; Wgrn).

Gift:

1) med Margareta Hanssdotter, f före 1648;
2) med Elisabet Knutsdotter, f omkr. 1667. En böneskrift från henne till drottningen angående ett hemman i Våxtorp finnes i Eckl. saml. RA.

Barn:
- Erik Johannes, kh. i Alsheda.
- Apollonia, gift med eftertr. Ytterli gare 5 barn.

Tryckta skrifter: - Disp. physica de coelo, ejusque attributis. Resp. J. Lundebergius. Ups. 1628.
- Honor exequialis manibus... Petri Jonæ Angermanni, Philosoph. Magistri, Dioecesis Wexionensis Episcopi vigilantissimi Ephorique meritissimi, in Schola Wexionensi d. 17 Octob. 1630, exhibitus a Jona Erici Dryandro. Kalmar s.å.
- Latinska verser till biskop Nic. Krokius (i Liber cantus, Ups. 1623)

18. Johan M Ausius, 1652-70. Son till kh. i Ås Magnus Henrici Ausius. Amiralitetspredikant i 11 år, kh. här 1652 tilltr. s. å., predikant vid prästmötet 1654.
Blev utfaftig på den myckna gästningen, som var förenad med tjänsten. Änkan berättar i en supplik, att hon och hennes man måste "undfägna både höga och låga, som tågade till och från arméen, och för them höllo ospart både mat och öl, så länge något var i visthus och källaren, och då allt förtärt var, måste vi utsättia vårt guld och sölver för mjöl och malt att uppehålla kronones folk, som blevit hos oss inkvarterade. Trenne böneskrifter för änkan och barnen, skildrande husets knappa villkor, finnas i Eckl. saml., RA. A. hade en mycket originell, ehuru nästan oläslig namnteckning.
Under hans tid upprättades en skola i Värnamo. Till denna gavs årligen av herr Jöran i Fryele 1 tunna råg, av herr Brodde i Värnarno 1/2 tunna spannmål och av häradshövdingen i östbo 10 dlr. smt. Rektor var herr Jöns Arvidi, boende i Värnamo klockaregård, och inspektorer herr Johan Ausius i Värnamo och herr Jöran i Fryele. (östbo domb. 1657). A. dog i mars 1670.

Gift omkr. 1652 med Apollonia Jonsdotter Dryander, dotter till företr. och troligen omgift 1671 med kaptenen Joh. Finders.
Barn:
- Magnus, f. 1655 skol. i Växjö 1665.
- Johannes, f. omkr. 1661, skol. i Växjö 1668.
- Margareta, troligen gift med kornetten Olof Yxtorff.

19. Laurentius Krook, 1670- 99. Son till kh. i Skirö Gudmundus Jonæ och Märta Larsdotter. Gymnasist i Växjö 1653, stud. i Uppsala, prv. 1662 till huspredikant hos greve Sten Bielke, sedan hovpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora, kh. här 1670, tilltr. 1671, riksdagsman i Halmstad 1678.
Under hans tid byggdes hus för sockenskolan (1681) och restaurerades kyrkan (1686).
En supplik från K. och församlingen om hjälp till kyrkans förbättrande finnes i Eckl. saml. RA. Stamboksmedel beviljades från 4 stift. Ny predikstol skänktes av greve Gustaf Lilje på Hinsekind. Bland andra gåvor till kyrkan märkas en silverbägare, given av en bonde, som tagit den från en slagen ryttare efter Rönneberga slag 1677. (Lag. saml.) K. avled natten mellan den 24 och 25 dec. 1699. En tryckt inbjudan till hans begravning, som skulle ske den 4 mars 1700, finnes i Wallquists saml. (1, n:r 43) i Strängnäs stiftsbibl. Jordfästningen bevistades av Biskop Wirænius

Gift
1) med onämnd hustru;
2) med Catharina Börjesdotter Colliander, f 18/1 1707, dotter till kh. i Åsenhöga Birgerus Erlandi Colliander.

Barn
(10 stycken) :
- Johannes, f. 1680.
- Daniel, f. 1681.
- Birger, f. 1685.
- Gudmund, f. 1686.
- Gustaf f. 1687.
- Jonas, f. 1691.
- Ulrica Catharina, f. 1697, död 1754, gift med hamnfogden Jonas Orre i Karlskrona (deras söner adlades med namnet Orrsköld).
- Maria, gift med uppbördsmannen Erland Kebbon i Dädesjö.
Om K:s barn skriver eftertr. 1708: "Den äldste skall vara i Köpenhamn under gardet, 2 st. reste ut till kongl. arméen, då han var i Polen, den 4:de kom till apotekaren Sahlbaum i Nyköping, den 5:te är hos en köpmann i Halmstad, den 6:te hos lantmätaren Bursie i Bleking. " Av de 4 döttrarna var "den äldsta gift med en rusthållare i Voxtorp s:n, den andra hos sin moster i Dädesjö, 3:dje hos grevinnan Wachtmeister, den 4:de hos mig" (VDA s.å. n:r 493).

20. Jacob Hoffling, 1700-24. Född Rönnhult i Fryele 1656, son till frälsefogden Nils Månsson Hoffling. Skol. i Växjö 1665, stud. i Uppsala 1676, disp. 1683 (de stellis fixis, pres. A. Spole) och 1685 (de magnanimitate, pres. A. Norco pensis). prv. 27/7 1685, pred. vid Smålands kavalleri 1686, deltog i fälttåget på Seland 1700, pastoralex. och kh. här s.å. tilltr. 1701.
Var en förmögen, man och hade vid sin död en betydlig summa att fordra av pastoratels kyrkor, vilka måst biträda det nödställda fosterlandet. Sålunda indrevs 1710 till kronan från Värnamo kyrka såsom lån 350 dlr smt, en kommunionkalk med patén, ett bälte, en kedja med förgyllt kors och en bägare, allt av silver till en vikt av 68 3/4 lod. (Lag. saml.).H. dog den 25 febr. 1724.

Gift
1) 16/5 1686 med Rebecka Lindelia, död i juli 1724, dotter till kh. i Långaryd Ambjörn Lindelius;
2) 20/6 1705 med Dorotea Tiliander, f. 31/12 1682, död 1730, dotter till kh. i Pjetteryd Sven Ingemarsson Tiliander.

Barn:
- Catharina, f. 27/11 1694, död 2/2 1695.
- Christina Catharina, f. 21/5 1696, gift med kh. i Algutsboda Esaias Trellman.
- Anna Catharina. f. 21/5 1696, gift med komm. i Stockaryd Sven Angvillin
- Jacob, f. 23/9 1697, död s. å.
- Carl, f. 18/1 1698, död 24/7 1699.
- Elisabet, f. 3/1 1700, död s. å.
- Johan, f. 18/3 1701, protonotarie i Göta hovrätt. död i Jönköping 31/7 1788.
- Nils Elias, f. 1708, kommersråd.

21. Johan Fornell, 1724-29. Bondson från Urshult. född där 1675. Skol. i Växjö 1686, stud. i Lund 1698, disp. 1706 (de apographo ab Augusto indicta, Luc. II: 1-2, pres. J. Steuchius, och de situ & officis circuli æquinoctialis, pres. B. Humerus), magister s. å., e. o. botaljonspräst vid Kronobergs regemente s. å., följde arméen till Polen 1707, förste bataljonspräst 1709. tillfångatagen efter slaget vid Poltava s. å., prv. i Moskva av preses i sv. fältkonsistoriet Jöran Nohrberg 13/3 1713, vistades sedan i Tobolsk, hemkom till Sverige 1722, kh. här (genom kungl. fullmakt) 15/7 1724 tilltr. 1725.
Har genom sin ordentliga pastoralvård förvärvat sig ett gott namn hos eftervärlden. Var den förste, som begynte låna ut kyrkans pengar mot ränta. I pant togs guld eller silver men även brännvinspannor. Ett syneprotokoll skildrande prästgårdens utseende vid hans tillträde, finnes meddelat i Värnamo hembygdsförenings årsskrift 1929. F. dog den 9 mars 1729.

Gift
med Brita Barck, dotter till kh. i Barkeryd Johannes Barok. hon överlevde mannen.
Barn - Johannes, f. 16/3 1708, kollega i Växjö, död 1778.

22. Bengt Liungh, 1730-54. Född i Skepperstad 1674 son till komm. Jonas Liungh. Skol. i Växjö 1683, stud. i Lund 1696, prv. 28/9 1700, komm. i Ljungby s. å., predikant vid prästmötet 1713, respondent 1730, kh. här s. å., häradsprost 1734.
Var en utmärkt predikant. Ett resande riksråd, som under väntan på häst i Ljungby hörde honom predika, fattade tycke för honom och krävde hans högre befordran. (Lag.). Död den 15 maj 1754.

Gift
20/1 1701 med Sara Anandra, dotter till kh. i Angelstad Andreas Anander.

Barn:
- Cathharina döpt 16/3 1702, gift, död i jan. 1764
- Jonas, döpt 1/1 1705, kh. i Vrigstad.
- Elisabet, döpt 25/3 1707.
- Maja, f. 1709, död 1768, gift 1730 med föraren Vilhelm Ljungman.
- Anders, döpt 5/1 1711, guldsmed.
- Peter, f. 25/7 1712, präst.
- Samuel, f. 2/7 1716.
- Rebecka, döpt 17/5 1720. Magnus, döpt 15/12 1725.

23. David Ställ, 1757-89. Född i Berga den 17 nov. 1717, son till komm. Olof Ståhl och Regina Barek. Skol. i Växjö 1729, stud. i Lund 1736, disp. 1743 (de similitudine miraculi & nupterii, pres. N. Alm, och de fundamento dignitatis civilis, pres. N. Stobæus.) Magister 1745, docent i fil. fakulteten 1749, prv. 30/8 1751.
Huspredikant hos greve Gabriel v. Seth 1751-57, kh. här sistn. år, v. preses vid prästmötet 1763, häradsprost 1767, riksdagsfullmäktig 1765, 1769 och 1771. Död den 22 febr. 1789.
Om S. säger Wallquist, att han länge på ett förtjänstfullt sätt bevakade stiftets angelägenheter och fortsätter: "i umgänget var han så artig och värdig, att få präster hinna till hans gåva att med öppen fromhet behålla full aktning hos både herrskaper och allmoge. Han var lycklig predikant, duktig ämbetsman, ärlig och uppriktig i allt sitt väsende. Genom arv kom han till stor prästerlig rikedom, den han väl behöll men föga förökade, ty han var icke allenast alltid rättvis utan ock gärna och ofta välgörande. Han gav därav synnerliga prov åt underhavande och åhörare, som därföre länge minnas honom." Vid riksdagen 1771 skaffade han kyrkorna i stiftet renovation på mynttecken och intressesedlar till en summa av inemot 6 000 dlr smt, som han kontant avlämnade 1782. Värnamo kyrka utvidgades genom hans drift och frikostighet och blev en av de vackraste i stiftet. Under en 12-årig sjuklighet torde han icke fullt tillfredsställande ha kunnat upprätthålla pastoralvården. Sam. Heurlin uppger i ett brev 1788, att Wallquist vid visitation d å. fann klen kristendomskunskap hos prosten Ståhls allmogebarn. S. begrovs med likpredikan av prosten Nylander i Kärda över Dav. ps. 91: 14-16. En vacker gravsten över honom och hans hustru finnes i kyrkans vapenhus. Brev från S. till Stricker ingå i. dennes brevsamling, KB. (Wallquist: Eccl. saml. 3:dje fl. s. 434 ff. Heurlin till Stricker 15/10 1788, KB).

Gift
10/8 1757 med Elsa Christina Colliander f. 22/4 1740, död 8/1 1785. dotter till kh. i Alsheda Petrus Colliander.

Barn:
- Peter Olof, f. 1758. död 1759.
- Anders f. 26/10 1759, auskultant i Göta hovrätt döld 5/5 1791.
- Sara Regina. f. 20/2 1761. gift med kh. i Väckelsång Daniel Slocke.
- Johannes, f. 9/4 1762. kh. i Skirö.
- Anna Margareta, f. 1763. död 1765.
- Maria Elisabet, f. 1765. gift med kh. i Burseryd Joh. Sjöström.
- Anna Marqareta, f. 1767, 1768.
- Peter Olof, f. 8/10 1768. lantbrukare, död 1828.
- David Joachim, f. 29/10 1771, borgmästare i Borås, f 2/5 1816.
- Gabriel, f. 1773, död s. å.
- Samuel, f. 8/9 1775, häradshövding på Gotland, adlad von Stahl 1816, död i Stockholm 28/3 1833.
- Jacob f. 24/7 1778, protokollssekreterare i konungens kansli död i Stockholm 27/6 1810.

Trycktas skrifter:
- Ättetal, som utvisar, att den valde tronföljaren. Adolf Fredrik, härstammar från konung Gustaf den förste. Lund 1713.
- Nytt förråd av äldre och nyare handlingar rörande nordiska historien. i sällskap med framl. bankokommissarien B. Bergius och prosten Lind i Osby. Sth1m 1755.

24. Jonas Colliander, 1789-99. Född i Växjö den 21 juli 1732, son till kh. i Älghult Nils Colliander och Christina Liungman. Skol. i Växjö 1742. stud. i Uppsala 1749. disp. 1752 observationum philologicarum in linguam svio-gothicam, ex occasione difficiliorum vocum libri hymnarurn suecani, p. III. pres. D. Annerstedt) och 1758 (in Theophrastum Eresium diss. philolog. lotiones atciue unctiones veterum græcorurn exponens. pres. J. Amnell), magister s. å. prv. 14/2 1760, gymnasieadj. i Växjö 1771, rektor vid Jönköpings skola och kh. i Barnarp 1776. prost 1785, kh. här 1789.
"En slät pastor." (Allvin). Blev enligt Wieselgren namnkunnig genom Silverstolpes poem Den snåla prästen. där C. skildras som "en pastor, utrustad med en isterbuk, ett prästbol gott som något bruk, en lurvig doktoralperuk och med en hund, som hette Kastor". (A. G. Silverstolpe: Skaldestycken, Sthlm 1801, s. 207 ff).
Död den 24 juni 1799.

Gift
1799 6 veckor före sin död med Brita Ulrica Liungh, f. 4/2 1770, dotter. till kh. i Björkö Sven Liungh. Hon hade förut varit gift med kontrollören G. Wettermark, från vilken hon skildes.
Barnlös.

25. Johan Heurlin, 1800-43. Född i Blädinge den 25 juni 1749, son till sederm. komm. i Allmundsryd Enevald Heurlin och Margareta Nordstedt. Stud. i Uppsala 1768, disp. 1771 animadversiones in nonnulla celeberrimi D. Buschingii theologia problematic momenta, pres. J. J. Hellman) och 1776 (de educatione ad pietatern amplificaudam impensius di rigenda, pres. J. B. Sleincour), magister s. å., prv. 27/11 1775, vikarius vid Växjö skola 1779, kollega där 1786, v. pastors titel s. å. rektor vid skolan på Visingsö 1788 och vid skolan i Växjö 1789, pastoralex. 1791. kh. här 1800, tilltr. 1801 prost 1802. Ledamot av Samfundet pro fide et christianismo. Död den 24 dec. 1813.
Enligt C. J. Heurlin var H. en from man, omtyckt av skolungdomen för sin mildhet vid disciplinens handhavande. En annan av hans lärjungar. C. F. Cavallius, betecknar honom som hetlevrad, föga lärd och passande på sin plats. Han ha de goda predikogåvor och var i början av sin kh.-tid både aktad och älskad. Av en obetydlig anledning öppnades mot honom en skandalös rättegång, som vållade honom stora bekymnmer och förkortade hans dagar. I allmänhet hade han allmogen på sin sida, men ståndspersonerna voro hans oförsonliga motståndare. I en skrivelse till domkapitlet 1811 talar han om "dåliga varelser på denna öppna ort", som inverkade illa på hans adjunkter. Den förföljelse, som han fick utstå, hade till följd, att pastoratet efter hans död höll på att bli utan sökande. Först i sista ögonblicket anmälde sig J. Nordgren. (HCFÅ 1925 s. 17; 1926 s. 144; Wgrn; VDA 1811: 383). I Växjöbladet 1814 (n:r 5) finnas verser vid H:s grav, i vilka det bl.a. heter:

God mot den din hjälp begärde,
redlig mot den redlige;
dygden kände blott ditt värde,
kunde dina dygder se.
Den din avsikt rätt förstått,
fann ditt hjärta fromt och gott.

Gift
27/6 1 788 med Catharina Margareta Drysén, f. 28/6 1762, död i Moheda 12/11 1831, dotter till kh. i Algutsboda Joh. Drysén.

Barn:
- Johanna Margareta, f. 6/5 1789, gift med kh. i Moheda Reinhold Eric Liedbeck.
- Sara Christina, f. 11/6 1791, död 2/6 1862, gift 13/11 1814 med magistratssekreteraren i Jönköping Per Gustaf Kexerus.
- Vendela Catharina, f. 24/10 1792. gift med komm. i Ljungby Joh. Gustaf Wigstrand.
- Johan Enevald, f. 21/10 1795, f 29/5 1796.
- Lovisa Regina, f. 2/8 1797, död 16/3 1800
- Lovisa Salomina, f. 6/3 1802, död s.å.
Tryckt skrift: - Theses misoellane Växjö 1787.

26. Jacob Nordgren, 1814-23. Bagareson från Jönköping, född där den 25 jan. 1759. Stud. i Lund 1777, disp. 1783 (de statuexinanitionis Christi, pres. S. Lemchen) och 1784 (de vocalibus hebr p. II, pres. M. Norberg), magister s. å., docent i grekiska 1786, gymnasieadj. i Växjö 4790, vik. lektor i grekiska 1794, elokventie lektor 1797, prv. 14/6 1802, lektor i grekiska och kh. i Öjaby 1805, prost 1807, lektor i historia 1808, i grekiska och hebreiska 1810, kh. här 1814, tilltr. 1816.
"Ägde ej Agrells snille, upphann ej hans lärdomshöjd, hördes slutl. med besvär i katedern såsom lågmäld men berömmes för gott huvud och grundliga kunskaper av kompetente män." (Wgrn). Som undervisare kallas han av C. F. Cavallius "en rikti plutterskäppa", av vilkens lektioner lärjungarna hade föga nytta. (HCFÅ 1926 s. 152). Som kh. här redde han sig med folket något bättre än företrädaren. "Utarbetad skollärare ägde icke heller denne förmåga att kuva det i trakten inrotade självsvåldet." (Allvin). Död den 5 juni 1823.

Gift
23/2 1798 med Christina Ulrica Lundh, f. 16/4 1777, död 14/12 1814, dotter till kh. i Fröderyd Carl Lundh.

Barn:
- Maria Christina, f. 1/1 1798, död ogift på. Hörle bruk 9/1 1866.
- Elisabet Ulrica, f. 12/1 1799, gift med löjtnanten Christer Monthan på Ed.
- Erica Carolina, f. 8/5 1800, gift med komm. i Furuby Carl Peter Holm.
- Carl Erik, f. 23/11 1801, lasarettssyssloman. i Växjö, död där 27/9 1861.
- Inga Christina, f. 19/1 1803.
- Ottiliana Andrietta, f. 21/4 1810.

Tryckta skrifter
- Disput. de Maroniana Hornen irnitatione. Resp. S. D. Ringenson. Lund 1786.
- Positiones varii argumenti. Växjö 1788.
- Positiorie oratorii argumenti. Växjö 1797.
- Thoses theologic Växjö 1801.

27. Jonas Israel Öhrnberg, 1824-56. Född i Alsheda den 7 jan. 1778, son till korpralen Anders Johan Öhrnberg och Susanna Christina Bolmstedt. Stud. i Lund 1797, disp. 1799 (de eo, quod periculosum est in causis rerum memorabilium designandis, pres. V. Faxe) och 1802 (om äpple- och päronträds skötsel, pres. A. J. Refzius), magister sistn. år, prv. 6/4 1803, kollega vid Jönköpings skola 1807, komm. i Gränna 1811, pastoralex. 1815, kh. här 1824, tilltr. 1826, prost 1830, häradsprost 1833, riksdagsfullmäktig 1834-35 och 1840-41, förordnad 1836 till predikant vid nästa prästmöte, LNO 1839, jubelmagister 1853. Ledamot av Samfundet pro fide et christinismo 1834 och av Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande 1837. Död den 27 dec. 1856.
Liksom sina förtrognaste vänner C. E. Bexell och D.N. Nordin - den sistnämnde hans svåger - intog Ö. ett bemärkt rum bland sin tids småländska prästerskap. Han åtnjöt i hög grad sina ämbetsbröders aktning och församlingarnas vördnad och respekt. I lärdom kan han ej jämföras med Bexell och beträffande intellektets livlighet och mångsidighet ej med Nordin. Sin berömmelse vann han ej på lärdomens fält. Hans läggning var avgjort åt det praktiska hållet, något som fram går redan av ämnesvalet för den disputation "om äpple och päronträds skötsel", som han 1802 i Lund försvarade. Särskilt gjorde han sig känd på det administrativa området där var han den plikttrogne ämbetsmannen, den kraftfulle och noggranne kyrkoherden och häradsprosten. Som pastor lyckades han snart få ordning i en församling, där företrädarna haft många obehag. Han var en myndig kyrkoman av gamla stilen men icke högdraget otillgänglig utan vänlig och gladlynt, ofta med ett stänk av satir i sin skämtsamhet. I umgänget verkade han, har det sagts, som en smula hovman. En hjärtlig ton genomgår de många annars högst korrekta med delanden till ämbetsbröderna. som han varje, månad under sin långa prosttid nedskrivit i den cirkulerande prostkursen.
Ö. ansågs som god talare och predikant i den ortodoxa stilen. Hans förkunnelse var upphygglig och undervisande, gammaldags till innehåll och form utan påverkan från rationalistiska eller pietistiska strömningar. Sina predikningar och tal utarbetade han med stor omsorg i en ren och vacker språkdräkt. 1836 utsågs han till predikant vid nästa prästmöte, ett uppdrag, som han dock icke kom att utföra. För den enskilda själavården synes han ha varit minst skickad. En ofta anförd anekdot om honom röjer en förvånande brist på pastoral visdom, En ung fru i Värnamo hade efter en svår förlossning råkat i andliga bekymmer, men Ö. till kallad för att giva henne undervisning och tröst, hade intet annat att säga henne än detta: "Kvinnan varder salig genom barnsbörden." På fortsättningen av den bibelvers, där dessa ord står att 1äsa inlät han sig alls icke.
Efter Wieselgrens nykterhetskampanj 1838 var Ö. mycket verksam för denna sak. I brev till Tegnér 30/12 s. å. säger han, att han uppmanat sina kontraktister "att giva akt uppå tidens tecken, vilka nu uppmana att draga i fejd mot dryckenskapslasten. Nu, då man ifrån alla håll rustat sig till strids emot fylleriet och dess ohyggligheter, hava icke vi velat vara de sista eller allt för länge vila på geväret." Någon förbudsman var Ö. icke och kan som nykterhetskämpe icke jämföras med C. E. Bexell. Om sin ställning i denna fråga har han gjort många uttalanden i den samtida prostkursen.
Ö. förde ett mycket gästfrift hus. Särskilt nyårsdagen gick det mycket livligt till i prästgården. Alla ståndspersoner i Värnamo och dess omnejd infunno sig då i arla morgonväkten för att önska prosten ett gott, nytt år. Utom under gudstjänsttiden hölls öppen taffel hela dagen, och vid förtäringen lär icke ha tillämpats några restriktioner. Ungdomen roade sig friskt, och de äldre åto, drucko och rökade otroligt. På 1890-talet berättade en och annan av de äldre värnamoborna med en viss hänförelse om det glada nyår i prostgården på Ö:s tid.
Av Ö : brev till sin stiftschef Tegnér får man lätt intrycket, att han varit en torr och stel herre. Trots att de båda voro ungdomsvänner och promotionskamrater har den djupa vördnaden för biskopen kommit Ö. att synas annorlunda än han i själva verket var. Tegnér å sin sida var gentemot Ö. alltid öppen och förtrolig. Ursprungligen hade han velat ha lektor Blomstrand till kh. i Värnamo, men sedan Ö. blivit utnämnd, gav han honom upprepade bevis på sin ynnest.
De barnlösa makarna testamenterade av sin kvarlåtenskap 1.000 rdlr bco till en fond för fattiga prästänkor och prästbarn i stiftet samt en lika stor summa till en stipendiefond för flitiga och hoppingivande ynglingar, som från Växjö och Jönköpings läroverk resa till Lunds uiversitet. En silverkanna, som Ö. erhållit av Värnamo paslorat skänkte han som inventarium till sina blivande efterträdare "såsom ett hedrande vittnesbörd på det förtroende och tillgivenhet, som varit i Värnamo rådande mellan lärare och åhörare." Ö:s jordfästning förrättades av komm. Colliander i Tånnö, varefter v. pastorn Sal. Herrlin höll likpredikan med personalier. Han ligger jämte sin hustru jordad å den äldsta kyrkogården strax öster om kyrkans kor. (Meddel. av C. N. östberg; prostböcker och brev i östbo prostarkiv: brev t. Tegnér, LUB; Växjö stiftstidn. 1857: 9: Jönköpingsbladet 1857: 9).

Gift 1/11 1818 med Gustave Sophia Nyman. f. 23/6 1786. död 20/6 1854. dotter till kh. i Villstad Anders Nyman.

Barnlös.
Tryckta skrifter:
- Åminnelsetal över prostinnan M. C. Nyman född Brinkman. Lund 1807. - Teser för pastoralexarnen. Växjö 1815.
- Likpredikan och personalier över kontraktsprosten J. J. Lagergren i Tofteryd. Jönköping 1833.
- Tal vid assesorskan Maria Gust. Monthans, född Papke. begravning i Våxtorp. Eksjö 1843.

28. Abraham Lundholm, 1857 70. Född i Ving i Skara stift den 17 jan. 1808, son till soldaten Anders Abrahamsson Täck och Elisabeth Nilsdotter. Stud. i Lund 1828, disp. 1829 (T. Livii Patavini suethice reddendi periculum, p. 1, pres. P. Dahlstedt) och 1832 (de Alexandro magno et romanis disp. ex T. Livii 1. IX, capp. 17-19. pres. O. Lindfors). magister sistn. år, prv. 6/11 1833, apologist i Växjö 1834, notarie vid prästmötet 1836, konsistorieamanuens 1840, kollega i Växjö s. å. på egen begäran avsked från amanuensbefattningen 1847. konrektor vid Växjö skola 1848, rektor 1849. pastoralex. 1855 kh. här 1857, tilltr. 1858, prost s.å. riksdagsman 1862 och 1865, LNO sistn. år. Räknade dubbla år 1/9 1834 1/9 1849. Död ogift den 27 okt. 1870.
L. hade dragit sig fram under mycken försakelse. Kort efter hans födelse stupade fadern i finska kriget, och den fattiga änkan gifte om sig i Fryele socken. Gossen, som tidigt röjde lust för studier, fick en gång, då han var 10 år gammal, följa sin moder till Jönköping, där hans anlag upptäcktes. Vid en boddisk ställde sig gossen, skrivande och räknande, och ett av den välvillige handlanden anställt förhör utföll så till dennes belåtenhet, att han lovade modern att hjälpa sonen, om hon ville låta honom studera. Ehuru köpmannen redligt höll sitt löfte, måste L. under studieåren försaka mycket, vilket hos honom alstrade en viss kärvhet och hänsynslöshet, som dock mildrades av en naturlig godmodighet.
Vid avgången från Växjö gymnasium erhöll han höga betyg i nästan alla ämnen. Om honom, Broberg, Ek och Angelin skrev Tegnér s. å. till småländska nationens i Lund inspektor A. 0. Lindfors:
"Jag skickar dig en laddning gymnasister, sådana som du icke alltid får härifrån."
Som lärare var L. förträfflig. Han var, har en lärjunge yttrat, "en typ för en gammaldags redlig och dugande kollega, som nästan levde av tobaksrök, avisor och latinska stilrättningar". I sistnämnda fack var L. en mästare. Sitt häftiga lynne förstod han i allmänhet att stävja gentemot sina egna lärjungar, men kunde däremot icke fördraga det oskyldigaste pojkstreck, när det förövades av andra. Då dansade på deras rygg käppen eller paraplyet. Som rektor hade han ett straffschema, som lydde: "Första gången varnar jag milt, andra strängt, tredje smäller det, fjärde ut på dörren, aldrig mer inom skolans portar." Den sista straffgraden var fingerad, den första förekom sällan, medan däremot den andra utgjorde dagligt bröd och ej sällan i hack och häl följdes av den tredje.
I ett brev av 18/10 1857 berättar A. Ahlstrand om en viraklubb, som L. bildat hos sig, och förmenar, att han följande år efter tillträdet till Värnamo "får erfara annat än pocka på nöjen och förströelser". Han antyder samtidigt L:s bristande vana vid prästerlig tjänstgöring. Trots detta blev L. en duglig och plikttrogen kyrkoherde, även om han ej i allo kunde fylla platsen efter sin framstående företrädare. Som riksdagsman var han konservativ och följde i allmänhet sin biskops åsikter. I fråga om det nya representationsförslaget instämde han med dem, som ogillade det, men på grund av situationen röstade han för det, varefter han dock reserverade sig mot beslutet. Sin ärliga övertygelse uttalade han med naiv hänsynslöshet, men den vann dock allmän aktning. "En oslipad diamant" kallades han av Nils Lindgren. I sitt enskilda liv var han vänfast och hjälpsam. Kort före hans död (1869) nedbrann den nyuppförda prästgården utan att kyrkans arkiv eller ens hans kläder kunde räddas. L. dog av varförgiftning efter en hastigt påkommen halsböld och ligger begraven under ett järnkors på församlingens kyrkogård.
(H. L Lönegren): Växjö skola och gymnasium för 50 år sedan, Gbg 1882; (Quennerstedt]: Smålandsminnen från ett kamratmöte i Växjö 1888, Lund 1891; Mtn 1874; Brev till J. A. Ahlstrand KB. Värnamo hembygdsförenings årsskrift 1929. Värnamo s. å.)

Tryckta skrifter: - Redovisning för utdelningen av de till Växjö brandskadade influtne gåvomedel. Växjö 1844.
- Teser för högre skolsysslor och pastoralexarnen. Växjö 1848.

29. Pehr Otto Wiberg 1874-93. Född i Växjö den 17 mars 1828, son till färgerifabrikören Anders Gustaf Wiberg och Hedvig Elisabeth Bolméer. Stud. i Lund 1849, disp. 1854 (diss. veterum in genere philosophorum præcipueque platonis de animi vi & immortalitate sententias breviter adumbrans, p. 1. pres. J. A. Ahlander) fil. kand. 1854. dupplikant vid Växjö skola och gymnasium s. å. t. f. konsistorieamanuens s.å. fil, doktor 1856, adjunkt i Växjö 1858. lektor i naturvetenskap 1859, tilltr. 1860 erhöll tillstånd att undergå prästexamen utan föregående förhör inför teologisk fakultet 1803. prv. i öjaby 1/5 864, pastoralev. 1870, kh. här 1871, tilltr. 1872, inspektor för Värnamo pedogogi s. å. kontraktsprost 1873, LNO 1877. Död den 7 maj 1803.
Som lektor undervisade W. i alla naturlärans ämnen, ehuru hans egentliga kunskaper ansågos ligga på latinets och zoologiens områden. Många voro historierna om hans undervisning. Första gången han läste i en klass förhörde han alltid pojkarna om vad de tänkte bli i framtiden. Om då någon svarade, att det visste han icke, genmälde W: "Hi, bevare mig väl, gossen, han skall väl bli en hederlig och bra karl, vetja." På grund av sitt tåla mod och sin vänlighet var han ganska omtyckt av lärjungarna. De voro också belåtna med att han som ivrig jägare stannade kvar på landet ett gott stycke in på hösten, åtskilliga veckor efter läsårets början - ett otroligt förhållande vid ett läroverk,- som annars brukade gå som ett urverk. Under lektorstiden uppehöll W. under många år den annars förste teologie lektorn tillhörande pastoralvården och predikoskyldigheten i Öjaby. Om W. som kh. i Värnamo skriver en prästman, som på 1890-talet var hans adjunkt: "Han verkade varken lärd eller studieintresserad, möjligen med undantag av latinet. Men han var alltfort klar- och snabbtänkt, blixtsnabb och vass i repliken och därför fruktad i expeditionen, vid gott lynne gemytlig, utrustad med ett överallt hörbart och genomträngande målföre, som vid predikan brukade åtföljas av gråt. Så främmande han eljes var för blödighet. Han höll tämligen sträckta tömmar både i och utom hemmet, dock blott med partiell framgång. Minst lyckades han i ekonomiskt avseende. Mot fattiga var han deltagande. I kyrkligt avseende var han ämbetsman, men ingalunda fanatisk. Vid den dagliga husandakten sjöngos både psalmer och Sankeys sånger. Samtalstonen i hemmet var fri och glättig."
W:s praktiska blick och duglighet kommo till gagn vid uppförande av den nya kyrkan i Värnamo. Med anspelning på hans myndiga regemente påstodo sockenborna, att på det nya templet borde ha stått: "Byggd under Per Otto Wiberg och Oskar II : regering." W. var mycket umgängessam och höll ett gästfritt hus. Husliga sorger, smärtsamma förluster av maka och barn samt ekonomiska svårigheter gjorde på ålderdomen hans liv tungt.
L. Larsson: Minnen från Växjö läroverk, upptecknade av forna lärjungar, Lund 1928: Gustav A. Aldén: Hemma och i Uppsala, Sthlm 1927 Mtn 1896: skriftl. ant.)

Gift
1)   1858 med Guslava Charlotta Bjöklund, f. 31/5 1836, död 31/3 1886, dotter till garverifabrikören i Växjö Johan Gustaf Björklund och Maria Sandahl
2)  1887 med Erica Sophia Östberg, f. 26/3 1839. död 1892, dotter till kh. i Tofteryd Pehr Östberg och förut gift med majoren J.Axelsson på Lilla Segerstad.

Barn:
- Anders Gustaf, f. 15/9 1859, konsulatstjänsteman i Antwerpen död 2/1 1890.
- Sally Hedvig Maria, f. 2/10 1861, död 1/3 1863
- Ellen Gustava, f. 22/12 1862. föreståndarinna för hemmet Vaksamhet i Stockholm, lever 1931.
- Hedvig Ottilia, f. 28/3 1864,död 20/6 1921. gift med godsägaren Herman Fogelin på Vallerstad.
- Anna Sally Martina, f. 3/7 1865, gift med komm. i Gårdsby Salomon Efraim Lagergren
- Otto Martin f. 3/11 1866, polisman i Gislaved, död 1922.
- Axel Richard, f. 2 1869, gymnasist i Jönköping, död 14/9 1884.
- Carl Helmer Sigfrid, f. 13/4 1877, apotekare, död i Sundsvall 18/12 1899.
Tryckta skrifter:
- M. Tullii Ciceros tal till försvar för Sex. Roscius Amerinus. övers. Akad. avh. Lund 1856
- Elektriciteten och elektrokemiska theorien. Fysisk-kemisk avhandling jämte satser av naturligt innehåll. Lektorsspecimen , Växjö 1859.

30. Nils Källoff, 1894 -1930. Född i Jälluntofta den 6 juni 1844. son till hemmansägaren Anders Nilsson i Klockaregården och Kajsa Svensdotter. Mogenh. ex.i Jönköping l868,stud. i Uppsala 1869. teor. teol. ex. 1870, prakt. teol. ex. 1871.prv. 28/5 s. å. pastoralex. 1874, kallad till 4 :de provpredikant i Hinneryd s.å.(erhöll alla avgivna röster) komm. i Aringsås 1876, tilltr. 1877, och i Hälleberga 1882. tilltr. 1885 kh. i Traryd 1884. tilltr.1887 och här 1894 tilltr. 1897. inspektor för Värnamo priv. elem.-läroverk 1903-12 och för kommunala mellanskolan där 1912-14 LVO 1909 t.f.kontraktsprost s.å. tilltr. genast ordinarie 1910, avgick 31 / 12 1919. emeritus 1930. fråntr. 1931.

Gift:
23/9 1873 med Carolina (Lina) Hjelmerus. f. 13/4 1850, död 2/1 1919. dotter till kh. i Göteryd Carl Gabriel Hjelmérus

Barn:
- Carl Anders Ossian f 9/10 1874 stadskamrer i Värnamo död 28/6 1925.
- Agda Barbro maria f 14/7 1878 död 20/6 1907.
- Ture, Tora Ragnhild Ingeborg f 3/2 1881.död 25/5 1905

31. Johan A Villstedt, 1930 - Född i Villstad 3 dec. 1878, son till hemmansägare Johannes Andreasson och Lena Maria Haraldsdotter. Mogenh.-ex. i Halmstad 1900 stud i Uppsala s.å. fil. kand. ex. 1903. Teol. kand.ex.1906 prakt. teol. Prov s. å bitr. lärare vid Svenska diakonanstalten 1903 - 04. prv. i Uppsala för Karlstads stift 20/12 1906 infödingsrätt i Växjö stift 1908. predikant vid Mikaelskapellet i Uppsala 1911-17. Kpmm. här 1916 tilltr. 1917 v. pastor 1921, lasarettspredikant 1923 kh här 1930, tilltr. 1932 Innehade 1908 statens resestipendium för studium av den inre missionen i Danmark.

Gift
30/11 1912 med Elsa Märta Maria Malmsten, f. i Uppsala 11/6 1891, dotter till lokomotivföraren Hans August Malmsten och Emma Fredrika Wahlgren.

- Barn:
- Herta Inga Fredrika, f. 18/1 1914
- Carl-Fredrik Johannes. f. 1/11 1916.
- Kerstin Emma Maria f 1/7 1919

Tryckta skrifter:
- Farmor. En livsbild från svartbäcken.(i Kyrka och hem, julhälsning till Uppsala förs. 1912).
- Julen därhemma i Småland. (Ibdm 1914)
- Fingal Bergqvist (Hemb. kal.1920)
- Hur jag blev präst. (ibdm 1921)
- Värna de små. (Ibdm 1931)
- Några uppsatser och predikningar:  i Evangeliskt Veckoblad, Församlingsbladet Sveriges Ungdom. Sveriges Barn m. fl.

Tillbaks  
Till startsidan