Våxtorps kyrka

Kyrkoherdar i Våxtorp.

1. Sigmundus, 1286 Sigillvittne 14/ 5 d. å. (DS nr: 912)

2. Eringisle 1367-71 Sigillvitttne 27/5 förstn. År 1/5 1370 och 21/9 sistn. År. (SRP nr: 772, 937 1007).

3. Erland 1390-99 Sigillvittne 24/6 förstn. År samt 21/3 och 23/9 sistn. år. (SRP n:r 2482, 2963, 3022).
Komministrar i Våxtorp
1 Nicolaus Ahasveri 1593 se kh. i Åker.

2 Sveno Birgeri 1651-69 Trängdes förstnämda år från tjänsten av Petrus Marci men återkom och bodde i Drömminge 1668. Död 1669 (i slutet av året).

Gift med Barbro Andersdotter.

Barn: - Jona

3. Petrus Marci, 1669- 76 Var egentligen grevlig huspredikant på Hinsekind men kallas från 1699 samtidigt komm. i Våxtorp. Ansågs otjänlig härtill, emedan han var enfaldig och glömsk samt av ålderdom så försvagad, att man ej kunde höra eller förstå honom. (VDA 1672 n:r 152).
Gift.
Barn:
- Marcus f. 1655.

4. Andreas Bolhemius, 1675-76. Se kh. i Sandseryd.

5. Petrus Woltherus, 1688- 1724. Född i Våthult 1653, son till bonden Knut i Smalås. Skol. i Växjö 1666, stud. i Uppsala 1678, prv. 16/8 1683 till biträde hos kh. Ambjörn Lindelius i Långaryd. Bodde i Ulås. Död i aug. 1724.
Gift med Martha Krook, som överlevde honom.

6. Peter Ekestrand, 1724-72. Bondson från Ekeberga, född där 1690. Skol. i Växjö 1704. stud. i Lund 1716, skolmästare i Ronneby 1718, prv. 1723, komm. här 1724. "Länge som jag här vid pastoratet tjänat, nu snart nio år", skriver han 1732, "har jag dock ej ännu förmått köpa mig en ny rock utan måst för korntunnor tillbyta mig av prästänkor gamla rockar mer än halvslitna". (VDA s. å. n:r 101). Husets tillgångar räckte ej till hans begravning. Död den 31 mars 1772.


Gift 30/9 1739 med Annika Nordvall, dotter till guldsmeden Erik Nordvall i Norrköping.

Flera barn, till namnet okända.

7. Gudmund Undstedt 1772-97. Se kh. i Hjälmseryd.

8. Olof Starck 1797-1808. Se kh. i Burseryd,

9. Reinhold Eric Liedbeck, 1808-18. Se kh. i Moheda.

Över valet som skedde 1808 anfördes besvär, som först 1812 avgjordes.

10. Magnus Tollén, 1818-62 Född i Tjureda den 13 maj. 1780, son till hemmansägaren Nils Persson i Kastnäset och Catharina Jonasdotter. Stud. i Lund 1802, prv. 4/6 1805. komm. här 1818. tilltr. 1820. Död ogift den 6 maj 1862.
"Utan att äga några utmärkta kunskaper", säger minnestecknaren vid 1867 års prästmöte, "var han dock i sina yngre år en omtyckt folktalare. Vad som särskilt utmärkte honom, var hans öppna och ärliga väsen, hans enkla forntida seder, hans ytterst tarvliga levnadssätt och framför allt hans sällsynt goda minne. Detta senare var, mera än någon förståndets skärpa, hans starkaste sida och gjorde det för honom ganska lätt att alltid predika utan koncept, ty då han genomläst sin predikan blott en gång, kunde han uppläsa den ordagrant utantill. Under den grova och hemvävda tröja han bar klappade ett ädelt och människovänligt hjärta, som åt den torvtige och behövande gärna delade med sig av de jordiska gåvor han sammansparat."
T. var i själva verket ett stort original av det gamla, goda slaget. I mars 1835 begärde prosten Öhrnberg i brev till Tegnér en vikarie för honom, enär han blivit begiven på starka drycker. Om T. heter det i brevet: "Han har alltid varit egen och besynnerlig, och en och annan skruv har, som man säger, alltid fattats. Nu hava genom hans oordentliga levnadssätt flera blivit lösa, och förmaningar och föreställningar bliva för honom alltid fruktlösa. Den är ännu icke född, som kan övertyga honom, att han felat... Blir han stämd och anklagad, som är sannolikt, och han kommer för domstol, så blir det stort spektakel på ståndets bekostnad. Ö. bad biskopen att för ståndets skull söka ordna saken i tysthet. "Skall han stå tillrätta inför andelig eller världslig domstol eller inför bägge", tillägger Ö. "så förutser jag verkligen en Drame med många akter av komisk egenskap för mängden men av verkelig tragisk natur för det stånd han tillhör." T. fick s. å. adjunkt och blev sedan "osynlig utom sin gård: Han led av rosen i ett ben och hade svårt att röra sig. Men med dryckenskapen var det i fortsättningen icke farligt. Då C. E. Bexell 1840 uppmanat ämbetsbröderna i östbo att avsäga sig bruket av aptitsupen, var T. den förste att i prostkursen instämma häri. Detta renderade honom B:s i kursen särskilt uttryckta tacksamhet. "Med den karaktärsfasthet, som alla Herr Pastor Tolléns ungdomsvänner hos honom lärt sig att vörda", skriver B. är intet tvivel, att han ju lika säkert skall bliva den siste att återkalla sin i ämnet fattade tanke och föresats som han var den förste att, oaktat sin ålder och de senaste årens sjuklighet icke låta tidevarvets bildning löpa sig förbi."
En del skrivelser, som finnas kvar av T :s hand, äro mycket omständigt och högtidligt formulerade. Då prosten uppmanat kontraktisterna att så mangrant som möjligt infinna sig vid 1836 års prästmöte, svarade T. i prostkursen: I sista prästmötet år 1817 var jag närvarande personligen under hela prästmötet, alla 3 dagarna, emedan jag då ägde god och jämn hälsa; nu är jag sjuk och svag, och därföre kan jag alldeles intet komma. - Jag önskar Guds nåd, lycka och välsignelse till lärdomens framläggande och de därvid förekommande viktiga ämnens framställning, överläggning och välgörande beslut. Den levande Guden styre allting till det bästa, detta önskar alla Höga Vederbörandes och Högärevördige Herr Häradsprostens ödmjukaste tjänare Magnus Tollén." Ur kulturhistorisk synpunkt äro T :s anteckningar och skrivelser ofta mycket intressanta. Så berättar han i ett 16/10 1845 skrivet brev till Öhrnberg följande om Våxtorps nya kyrkas invigning:
Alla de tal, som flöto från kära Brors livliga och välljudande tunga, voro smakfulla, välgrundade, kristliga och värdiga. - Folkets hjärta blev intaget av andlig glädje och deras rörda känslor samlade sig inom detta ende: att prisa Gud och välsigna talaren. - Musik och sång var förträfflig, trumman jämn och instämmande och salvorna allvarliga och vördnadsbjudande. Allt gick stilla och lugnt, värdigt och skönt. Jag lever i det 66:te levnadsåret och har aldrig övervarit en så lysande och vördnadsbjudande kyrkoinvigning, som den i Voxtorp var, den 12 okt. 1845. Till dagens stora högtidlighet hörde även det, att en teol. doktor, häradsprost och ordensledarmot D. Nordin, långväga från annat härad, infann sig att hedra Voxtorps nya kyrka med invigning och östbo kontraktister med assistence. Den store biskop Wallquist invigde Dädesjö nya kyrka 1796. Invigningsfalet var förträffligt och värdigt sin store författare, men i kyrkan fanns ingen läktare, ingen målning och ingen annan musik än prästernas och klockarens röster. - Voxtorps nya kyrka är nu den vackraste och smakfullaste kyrka jag någonsin sett, ehuru jag predikat i 40 kyrkor, nya och gamla. - De välgörande givare och gåvor, som influtit till det uppbyggda templet, blevo härligen avmålade och framlagda, men den store och värdige talaren glömde av modestie sin egen gåva, glömde alla resor och besvär med sockenstämmor och grundstensläggningen samt alla de räkenskaper och de mängfaldiga frågors besvarande, som tillhörde ett så vidsträckt och vittomfattande ämne, än mer, den viktiga och avgörande saken, att aldrig någon ny kyrka i Voxtorp uppstått i våra tider, om icke Öhrnberg eller en dylik man varit kassaförvaltare i Voxtorp under 17 - 18 år.
T. var en mycket framstående jordbrukare, som betydligt uppodlade och förbättrade sitt boställe. C. E. Bexell ville 1840 taga hans erfarenhet i anspråk för bildande av en hushålls kommitté i Tånnö, men T. svarade med en hänvisning till sin ålder och sjuklighet: "Nu är ämnet över min verksamhet och mina krafter. Jag måste stadna inom blotta viljandet och säga med Ovidius: Nos quoque floruimus, sed flos fuit ille caducus: tempora mutantur, et nos mutamur in illis. "Behållningen av sin arbetsamhet och kloka hushållning använde T., som ovan nämnts, i ej ringa grad till välgörenhet. Så skänkte han 1843 till Växjö gymnasii jubelstipendiet och den för en dåtida lantpräst betydande summan av 200 rdr bco. För bildningens höjande var han intresserad och sysslade under sin långa sjuklighet med att i sitt hem undervisa allmogens barn. "Ack, om jag ägde hälsa, skulle jag resa och predika beständigt, skrev 80-åringen 1860, "men nu förmår jag alldeles intet," T:s eftermäle har Lagergren sammanfattat i orden: "En arbetare för andra, som länge skall minnas i den bygd, där han levat och verkat." (Mtn. 1867; Öhrnberg t. Tegnér 23/3 och 13/5 1835, LUB: östbo prostarkiv; brev i lektor 0. Sjöfors ägo; Lag. saml. KB)

11. Salomon Herrlin, 1863-81. Se kh. i Åsheda.

12. Johannes Nothin, 1882-92. Se kh. i Fryele.


E.B.E. Roos

13. Erik Berthold Elias Roos, 1893- 1924. Född i Uppsala den 24 aug. 1855, son till kh. i Tierp Carl Oscar Roos och Maria Albertina Steinmetz. Efter studier i Hudiksvall stud. i Uppsala (Gästr.-Häls. nation) 1874. teor. teol, ex. 1879, prakt. teol. ex. 1880, prv. för ärkestiftet 1/6 s. å., pastoralex. 1885, kapellpredikant och folkskollärare i Nianfors 1886, tilltr. s. å., på egen begäran avsked från prästämbetet. 1888, återinträdde däri och i Växjö stift 1892, komm. här 1893, tilltr. s. å. Död den 3 mars 1924.
Född och fostrad i ett religiöst hem gav R. tidigt bevis på sin allvarliga läggning. Han var läraktig och hade en stor receptiv förmåga vid inhämtandet av kunskaper, av vilka han på flera områden förvärvade sig rätt betydliga, och därför med fog ansågs vara en kunnig präst. Till sitt temperament var han sangvinisk, rik på föresatser och uppslag, alltid för bundna med hopp om framgång. När det gick sönder, förlorade han icke modet. I sin fantasi skapade han ny framkomst väg. Så förblev han alltjämt ett stort barn, mångfrestande och vacklande, alldeles motsatsen till vad hans bild tyckes ut visa: fast och viljestark. Efter sin prästvigning fick han fort nog fast plats i födelsestiftet, men då han trodde sig finna alltför många svagheter i den kyrka, vars tjänare han blivit, avsade han sig prästämbetet och antog anbud som metodistpredikant. Men än större bräcklighet tedde sig för honom i detta samfund, varför han återgick till sina fäders kyrka. Som andlig pilgrim kom han då till Växjö stift. En medgångens tid fick han nu uppleva. I Ryssby och Tutaryd verkade han, samlande till sig åhörare i tusental, dyrkad som ett Guds utomordentliga sändebud. I hans predikningar och bibelbetraktelser, formellt utmärkta, ingingo mystiska utläggningar, tolkningar av dunkla profetior, åsyftande de yttersta tiderna. Han sökte Våxtorps komministratur, erhöll förslag och fick platsen efter en provpredikan, däri han, för honom så betecknande, berättade om sin omvändelse, bestämd till dag och timma och telegrafiskt meddelad hans fader. Sedan R. flyttat till Våxtorp, började för honom en dyster tid. Olyckligt gift fick han svårigheter att kämpa med i hemmet. Ekonomiska bekymmer tryckte, kyrkan övergavs och hans anseende förringades betänkligt. Emellertid upplöstes äktenskapet och han blev lyckligt omgift, varpå hans ställning i icke ringa mån förändrades till det bättre.
Hos R. fanns en poetisk åder, ehuru ej med starkare flöde, bevisad i färdighet av modersmålets behandling. En i tryck förekommande uppgift, att han i versform behandlade det latinska språket, är icke riktig. Däremot utgav han enmindre diktsamling och gav även på annat sätt uttryck åt en betydande formell talang. Detta var dock ej det största men väl något annat av samma art, som låter ljus falla över hans minne: hans ödmjukhet och uppriktighet, hans barnatro, som uppehöll honom i livet och gjorde honom frimodig in i döden.(P. Hyltén)

Gift
1) 24/8 4883 med Marta Maria Christina Wiehmann f. i Hälsingborg 24/2 1859, dotter till sjömannen Josef Benjamin Wichmanu och Johanna Margreta Svensson. Äktenskapet upplöstes 19/11 1900.
2)4/9 1901 med Frida Sofia Hildegard Bolmgren, f. i S :t Johannes förs. Stockholm, 13/8 1863, bosatt 1931 i Värnamo.

Barn:
- Angelica Maria Ermegard, f. 25/8 1884, folkskollärarinna.
- Abdallah Dominicus Elias, f. 21/6 1887, stationsinspektor i Anderstorp.
- Adalgard Ernesto Berthold Esaias, f. 6/7 1888, död 19/2 1889.

Tryckta skrifter:
- De modärna världsåsikterna och deras konsekvenser. Föredrag. Sthlm 1890.
- Hjärtetankar. Dikter. Jönk. 1898.
- Om Antikrists och Kristi tillkommelse. Föredrag. Värnamo 1906,2:dra uppl. Lindesberg 1919.

14. Per Arthur Johnsson, 1925-27. Se komm. i Gränna.


K.E. Johansson

15. Knut Elof Johansson, 1928-. Född i Visby den 16 dec. 1901, son till förrådsförvaltaren Carl Elof Johansson i Tingstäde och Augusta Karolina Silvin. Stud.-ex. i Visby 1921, stud. i Lund 1923, teol. fil. ex. 1925, teol. kand.-ex. och prakt. teol. prov 1927, prv. i Växjö 29/12 s.å. komm. här 1928, tilltr. 1929.
Gift 26/8 1927 med Vilma Estrid Valfrid Ekdahl, f. i Stånga, Gotl. län, 26/11 1906, dotter till banktjänstemannen i Visby Valfrid Ekdahl och Elna Lundgren.
Barn:
- Lars Elof Ingemar, f. 14/6 1930.

Tillbaks  
 Till startsidan